Är det mig det är fel på?

Jag är 20år och min sambo är 25. På den senaste tiden har jag börjat insett att något måste vara fel på en utav oss. Vi har haft oskyddat sex i 4år nu utan att jag har blivit gravid. Varje månad blir en besvikelse när min mens har kommit, jag blir mer och mer ledsen för varje mens som kommer. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag vill veta vem det är fel på men de känns läskigt att ta reda på det, jag är så rädd för att de är mig som det är fel på. Min sambo har aldrig haft någon könssjukdom men det har jag. klamydia. Det känns som ett hån när min mens är sen, jag hoppas att det ska bli ett plus på stickan, men nej! Och de känns inte bättre när våra vänner och släkt frågar om när vi ska skaffa barn, vad ska man svara? nej det blir inga barn för någon utav oss är steril!! Men det värsta är ju att alla skaffar barn just nu, vänner, fiender, gamla klasskompisar .... och så förväntar dom nästan sig att man själv ska skaffa ett bara för att dom har ett och har ingen tanke på att alla kan faktiskt inte få barn! Jag får svårare och svårare för varje dag som kommer att gilla andras barn, jag tycker att barnen som föds blir bara fulare och fulare. Jag vet att om det är mig som det är fel på så kommer jag aldrig att abdoptera ett barn för jag skulle aldrig kunna älska den, för jag vill inte ha någon annans barn, jag vill ha mitt egna, som jag har gjort, som jag har fått föda, något som jag kan älska! Det känns så svårt när man har längtat efter ett barn i flera år utan att ha fått någon. Gråter när tankarna kommer över att man kanske aldrig kommer att få något barn, undrar vad meningen med livet är om man inte kan föröka sig? Vad och hur ska vi göra? för så här kan vi inte ha det.