Ska ringa Bup nu, nervös men måste få hjälp....
Hej!
Min store son är 7 år, han är så fin och go och duktig.
Men så har han en annan sida som kommer och går i perioder.
Det senaste har det blivit mkt värre och perioderna varar allt längre, det är nu sällan som han är "sig själv".
När han har såna perioder blir han fruktansvärt svår att hantera. Blir arg och får raseriutbrott. Irriterad hela tiden, tål inga som helst motgångar (kan inte ens spela memory el se någon annan spela dataspel utan att bli helt galen). Han svär och säger de hemskaste sakerna man kan föreställa sig , först¨år inte ens vart han lärt sig för vi använder absolut inte sånt språk till varann här hemma.... :(
Han har förut bara gett sig på mig, sin pappa har han inte vågat fullt ut. Han slår, sparkar, tar tag i saker och kastar, river osv osv...
Han är alltid en ängel i skolan, snarare för försiktig där och hade svårt i 0:an att komma in i klassen riktigt. Nu är det bättre där, men har är väldigt tillbakadragen.
Hälsar inte på vänner som säger hej när vi tex kommer till skolan på morgonen el om vi möter som i tex affären.
Har haft svårt att klara av lunchen i matsalen då det varit för stökigt och har fått byta bord ett par ggr för att han inte klarar av att sitta brevid för stökiga barn.
Han har nu börjat bli alltmer utagerande, inte bara när vi är själva hemma, utan även om vi har gäster och nu häromdagen när farmor och farfar var barnvakter. Han skrämde livet ur dom......svärfar trodde inte sina ögon.... Min son sa att han skulle mörda dom (allt började med en liiiiten bagatell) och försökte bla slå sin farfar i huvudet med en stor glasburk.....stackars svärfar hade ju hållt sig lugn och fin men han vart helt uppskrämd och jag kände mig hemsk när jag sedan kom från jobbet.
Sonen säger själv att han inte kan kontrollera sig själv när han blir så där arg och det synd verkligen på honom, han blir helt svart i ögonen och det hjälper inte vad man än gör, han slutar inte.....
Han har svårt att förstå när det är synd om någon annan, särskilt när han är i sina perioder, vet att barn inte har utvecklat sin empati helt, men detta känns inte riktigt normalt.
Jag kan inte alltid hantera situationen utan brister i gråt om det går för långt, det ger ingen effekt heller, han är helt i sin egen värld och märker knappt att man är ledsen. Säger man att : nu gjorde du mig illa tex så svarar han bara att : där fick du..... :(
För övrigt när han är sig själv är han helt underbar, rar och snäll, lugn och extremt smart. Kan 2 språk flytande, ligger först i klassen både i läsning och räkning.
Sitter nu här och ska ringa bup, är rädd att inte bli tagen på allvar , vet inte hur jag ska gå till väga......
Vill hjälpa min pojk, men inget jag gör själv har funkat, har testat allt.......
Han föddes i v29 och vet att risken för skador är betydligt större då, men jag hoppas ju att det inte är ngt sånt.....
Nån här inne som vet hur det går till när man ringer bup?
Som känner igen det jag beskriver om min son?
trodde ju förut att det var " vanlig trots" , men detta blir bara värre och värre och jag känner verkligen att det är ngt som inte stämmer..... :(
Tips på hur man hanterar de hemska utbrotten på bra sätt?
behöver dela mina tankar lite..........
innan varje BUP samtal eller möte. 
