Är det svårt att få barn tvåspråkiga?

Sambon är halvgrek och uppvuxen i Grekland även om de pratade svenska hemma. Det går sådär att få dottern tvåspråkig. Det faller sig helt enkelt inte naturligt för honom att prata grekiska med henne. Han gör det ibland men långt ifrån så ofta som han skulle behöva för att hon ska bli fullt tvåspråkig.

Jag tycker det är synd eftersom jag skulle ha blivit tvåspråkig men min mamma slutade prata tyska med mig när jag var i 1årsåldern. Idag förstår jag 90% av all tyska men pratar inte mer/bättre än vad som är normalt om man läst 3 år på högstadiet. Mamma ångrar sig nu men det är lite sent att göra nått åt saken.

TS: Jag tror, som flera här har skrivit, att det handlar om envishet och konsekvens. Att "det kommer av sig självt" är en myt. Det som är viktigt är att din man alltid (eller nästan alltid) talar rumänska med barnen.

Min mans pappa har spanska som modersmål. Min man kan bara några enstaka ord på spanska (hans bror har studerat språket i vuxen ålder och kan mer). Mamman var hemma med barnen (länge) och pappan och mamman talade svenska och franska med varandra. Pappan talade, nästan alltid, svenska med barnen.
Min man spenderade ett halvår, från ca tio månaders ålder, i Sydamerika med familj och släktingar och hans första ord var på spanska. Men när de var tillbaka i Sverige igen var det svenska som gällde. När bröderna gick på hemspråksundervisning kände de sig utanför och dumma eftersom lektionerna inte var anpassade till dem som inget kunde.

Hej! 

Är ungefär i exakt samma situation som dig. Min man är också från Rumänien och vi väntar barn.
Jag tycker det är viktigt att vårat barn lär sig rumänska också men min man var tveksam först. Men jag har lyckats övertyga honom om att bara prata rumänska med barnet. Alltid nyttigt att kunna ett extra språk. :)

Förresten kan jag tipsa om att Lunds Universitet ger ut rumänska kurser på distans. Jättebra om du vill lära dig språket! :) 

Din man kan nog rumänska för att ge erat barn en bra grund :) att inte hitta något ord är inte hela världen.

Jag hade kört OPOL (one parent one language) om jag vore ni :) det är den mest använda metoden och er dotter kommer att koppla rumänskan till sin pappa.

Vi pratar tre språk här hemma men kör OPOL med även ett familjespråk. Mitt barn är dock inte speciellt gammal.

Min bästa vän har lärt sitt barn två språk själv, pappans och hennes eget modersmål då pappan fastnade i engelskan. Idag är flickan 5 år och med lite hjälp från tv och farföräldrar pratar båda språken obehindrat :(

Mina päron gjorde en deal när jag föddes, och det var att farsan pratade svenska med mig och morsan tyska. Samma grej körde de med brorsan. Vi är båda tvåspråkiga nu, även om svenskan såklart är bättre än tyskan eftersom vi är födda och uppvuxna i Sverige båda två.

Som vissa har skrivit här så är det jätteviktigt att inte blanda när man pratar med barnet. Jag är svensk, pappan engelsk och vi bor i tyskland. Jag pratar enbart svenska med vår 3-årige son, familjespråket är engeska och dagiset är mestadels tyskt, men med en del engelsk personal som pratar engelska med alla barnen.

Även om min man och jag pratar engelska med varandra så verkar vår son inte störa sig så mycket på det, utan avbryter helt enkelt på svenska om han vill säga mig något. Och om pappan säger på engelska...du får fråga mamma istället, så översätter han frågan direkt på svenska. MEN, det tar ett tag för honom att komma in i svenskan igen efter en dag på dagis. Han är inte så pratsugen i början och när han ska berätta något så blir det jobbigt och jag förstår knappt vad han försöker säga. Sedan efter lite Bamse eller Nicke Nyfiken eller liknande på dvd efter middagen släpper det och senast vid läggdags och godnattsagan så är han igång och berättar.

Eftersom det blir rätt lite tid för svenskan, berättar jag inte heller sagor rätt upp och ned, utan jag stoppar och frågar saker, pekar och frågar vad han tror och tänker om bilder och vad som ska hända här näst. Jag kan låta han få avsluta meningar när jag läser sagor, typ "han stoppar bollen i den... (röda väskan)". Det tycker jag också hjälper den aktiva svenskan. Jag har fått mycket kritik för att jag fortsätter med svenskan eftersom han redan har två språk. Men jag tycker det går bra och engelskan och tyskan är de starkaste språken och han har inga problem med dem. Han använder mer synonymer när han pratar än vad jag tycker är vanligt bland barn i hans ålder (på alla språken)...att en sak kan ha flera olika namn är helt normalt för honom (Jag kör fort, jag kör snabbt).

Och som någon sa till mig: Att vara två eller flerspråkig kan göra att ett barn får det lättare att handskas med nya saker och situationer i livet, inte bara när det gäller språk.      

Jag är själv tvåspråkig, med svenska som modersmål men uppvuxen i Finland. Och bor nu i Sverige, med en svensk man. 

För oss har det varit svårt att få till tvåspråkigheten, även om jag väldigt gärna vill att mina barn ska lära sig finska.  Dock så har vi två grejer som gör det svårt:

1. Jag själv. Även om jag är uppvuxen i Finland och pratar finska flytande (d.v.s. en finne som pratar med mig tror att det är mitt modersmål), så är det svenskan som sitter i ryggmärgen så att säga. Så jag måste anstränga mig för att komma ihåg att prata finska, medan spontana uttryck, "gullegulljoller" och allt jag säger utan att tänka på språket kommer på svenska. 

Om din man har rumänska som modersmål, och har lärt sig svenskan senare i livet, så är det nog inga problem för honom att prata rumänska med barnet. Men om han är "mera svensk än rumänsk" själv så att säga, och ni dessutom pratar svenska med varandra (som jag och min man också gör) så kan det vara svårt, och kräver ganska stor ansträngning att komma ihåg att byta till rumänska med barnen. 

2.  Vårt första barn har varit sen med språket, har svårt för socialt samspel och utreds nu (3 år) för ev neuropsykiatriskt funktionshinder (kanske mild autism, adhd, eller nåt ditåt). Så försöken att prata två språk med henne har fallit bort i behovet att överhuvudtaget kunna kommunicera med henne. 

Men jag tror att det är en fråga om ambitionsnivå också. Jag har gett upp tanken på att mina döttrar ska kunna prata finska flytande när dom växer upp. Men vi har barnböcker på finska o.s.v. och jag hoppas kunna lära dem att i alla fall förstå finska hjälpligt med start i att läsa finska böcker samtidigt som jag översätter dem till svenska och vice versa. Det viktiga för mig är ju egentligen att flickorna när dom växer upp ska förstå tillräckligt för att kunna på något sätt ta del av den finska kulturen, samhället och "mentaliteten", som språket ändå är en väldigt central del av.  

Jag pratar bara flytande finska med barnen och deras pappa är från Uruguay så hans sida av släkten pratar spanska med barnen och tillsammans pratar vi svenska med barnen och dom har inga problem med det.
Alla barnen kan flytande finska och svenska från dem var små och dom växlar mellan språken beroende på vem dom paratr med :)

Barn har en otrolig förmåga att lära sig språk, så introducera det till dem direkt från start! :)

www.mybabydolls.blogg.se 

Jag är svensk, min man engelsk och vi bor i Sverige. 
Jag, mina släktingar, vänner och förskolan pratar bara svenska. Pappa pratar engelska med vår son och hemmaspråket är engelska.
Vår son var sen att prata och är nu fyra år och ligger på en ca 3-årings nivå i svenska. Han förstår all engelska men säger bara enstaka ord på engelska.
När man pratar engelska med honom svarar han på svenska.
Det är förståeligt iom att svenskan är så dominerande men tråkigt för pappa och den engelska sidan av familjen.
Vi hoppas att engelskan kommer mer och mer. 

Hej!
Jag har märkt att i många tvåspråkiga familjer så förstår barnen båda språken men använder själva bara det dominerande (svenska) språket. Jag har därför "lurat" mina barn och låtsas inte höra eller förstå när de pratar svenska med mig. Om de inte kommer på nåt ord på finska så säger de det på svenska men då frågar jag - menar du det här? Och försöker få dem att repetera ordet. Nu när de är större (3 och 4,5) så brukar jag fråga - vad heter det på finska? Om de försöker "fuska". Äldre barnet har svårare med finskan märker jag, han försöker ofta använda svenska ord, men lilla syster pratar båda språken väldigt väl.
Att vara konsekvent är nog nyckeln, som någon skrev, och att inte ge upp!

Jag är både svensk och finsk av mig kan både språken.
Min sambo är halv dansk och svensk.
Barnen kan svenska finska (älsta lär sig engelska i skolan 1:a klass)
Vi bor nu i danark och barnen kan danska.

Så våra språk ÄR svenska finska danska engelska. 
barnen är 7år 4år 2år     

Intressant detta med tvåspråkighet. Vi väntar just nu vårt första barn som kommer att bli tvåspråkigt. Jag bor i min frus hemland och vi pratar bara på hennes språk tillsammans så det kommer ju bli det dominanta språket men jag kommer att konsekvent endast prata på svenska med barnet och satsa mer intensivt på svenska böcker, filmer, musik o.s.v. Det kommer nog att gå bra även om jag är ensam om att prata svenska.