Hur ska vi hjälpa min syster?
Hej. Jag ska försöka göra en lång historia kort.
Min 17åriga syster har spårat ur totalt, och vi i familjen står handfallna.
Min mamma och pappa har försökt göra allt i sin makt men inget hjälper.
Det började när hon blev i tonåren, hennes humör kunde man knappt hantera, men lät henne hållas för man tänkte alltid att hon växer upp så småningom, under åren har det dock bara blivit värre. Så fort man öppnar truten så börjar hon skrika och gapa och säga de hemskaste orden hon kan komma på, men det är inte det värsta.. Hon ljuger, som den värsta mytoman ni kan tänka er, och mamma har haft förtroende för henne från början och är väldigt "lättmanipulerad" (man vill ju inte tro det värsta om sitt barn) men har nu börjat inse att man inte kan lita på min syster. Ändå vill man tro det bästa om henne och ger henne frihet under ansvar, ett ansvar som hon ändå inte kan hålla. Lögner om vart hon är och vart hon gör har inte vart så "farliga", hon är ju tonåring, men det blir bara värre och värre. Jag som syster är chockad över historierna hon drar för oss. Hon sköter inte skolan, och hon röker, dricker och är ute sent på helgerna (inte så ovanligt för en tjej i hennes ålder kanske).. Skolan har verkligen försökt hjälpa henne också men är lika hjälplösa som vi är nu, det finns inte mycket mer att göra, syrran måste vilja själv.
Syrran tycker att hon bara har rättigheter, inga skyldigheter (också bekant för en tonåring), men hon är snart 18 år, och borde kunna ta ansvar...
Våra föräldrar är världens bästa, främst mamma som gjort allt i sin makt för att syrran ska må bra. Hon betalar tex för syrrans gym, som hon inte går till, trots tjat om gymkort, hon hämtar och lämnar, och ringer ofta och ser så allt är bra, hon finns alltid där om man behöver prata men syrran är väldigt inbunden.. Mamma har försökt få henne att prata med nån utomstående istället, som en psykolog, syrran totalvägrar.
För mig har syrran berättat att hon röker, och tänker fortsätta med det, hon har även berättat att hon legat med många (vilket jag inte vill höra).. och man ska få ha sex med hur många man vill och när man vill osv men av rätt anledning, jag tror nämligen syrran gjort det bara för uppmärksamheten..
Hon är även tjuv och har snott sprit och pengar från våra föräldrar, och även en massa pengar från vår mormor och morfar, som man bara behöver be om nåt så fixar dom det, så snälla är dom, men ändå har hon valt att tjuva!
Igår kom en smäll... Mamma hade fått nog och satte sig i soffan med syrran och frågade "vad är det för fel, vad har egentligen hänt med dig, har du blivit våldtagen, knarkar du, vad är det?", syrran skrek att hon aldrig skulle knarka sen stängde hon in sig i sitt rum. När mamma gått och lagt sig så skickar syrran ett lång sms där det stod att hon varit gravid men gjort abort, sen skrev hon att hon blivit förföljd av en kille och misshandlad men sminkat över blåmärkena, och att pappa slagit henne och att mamma inte bryr sig.. (ligger ingen sanning i det sista iallafall då mina föräldrar aldrig slagit oss)
Vi trodde inte det kunde bli värre... Jag kan inte låta bli att misstro henne (det är inget jag skulle säga till henne) för hon är den största mytoman man kan tänka sig.. Hon vill uppenbarligen ha uppmärksamhet, och det är ju det enda hon får, allt fokus ligger ju på henne! Så vi vet inte HUR vi ska hjälpa henne mera. Det blir bara värre och värre! Sen tänker jag såklart, MEN TÄNK OM DET HÄNT NÅT? Hon kanske blivit våldtagen eller nåt ännu värre? Eller är det uppmärksamhetsbehov? och varför isåfall? Många frågor, få svar...
Är det någon här som kan hjälpa eller har erfarenheter att dela med sig av? Tacksam för all hjälp vi kan få.
/ Mvh orolig syster