Vilken relationstyp är du (för hetero/homo/bisexuella samt mono/polygama)?

Inget alternativ passar mig så jag röstade inte. Lever i ett förhållande men vi tillåter varandra att ta oss lite friheter om vi önskar. 

Känner du att din partner är oersättlig för dig och att du inte skulle kunna ha ett liknande förhållande med  någon annan om det tog slut plus att du tycker dessa friheter är viktiga = Centerpolygam. Oersättlig men friheterna är en bonus, inget viktigt = Äkta monogam. Om du skulle kunna älska någon annan på samma sätt om det tog slut med din partner och det är viktigt för dig att få ha friheter på sidan om = Polygam, kanske, men lite tricky. Kan du älska någon annan och friheterna bara är en bonus = Seriemonogam.

Alltså, en monogam person kan gilla att ha andra på sidan om men har inget behov av det.

Monogam är jag med har lite svårt att definiera hur. Tidigare har jag varit alternativ ett men med min nuvarande partner känns det som alternativ två och så har jag inte känt för någon annan innan. Kan ju dock givetvis inte svara på om jag skulle kunna hitta någon annan jag känner lika starkt för ifall vi skulle gå isär.

Jag är inget... Jag bara älskar rakt av...
En älskande människa helt enkelt...

Äkta monogam. Jag känner inget behov av ha en partner, men jag vill ju inte vara utan min man. Hade jag inte haft honom hade jag varit singel. Jag blir lite irriterad över den här normen att man ska ha en partner. Det går så bra att leva utan. Att hitta en partner är inte meningen med livet. Inte för alla i alla fall. 

Kan inte riktigt identifiera mig med något av alternativen men valde ändå att rösta på äkta monogam då jag tycker att det stämmer bäst in...

Jag kan leva monogamt och kan leva polygamt. Kan vara kär i samma person år ut och år in, och jag kan vara kär i flera samtidigt. Jag har inget behov av att ha flera samtidigt, och jag har inget behov av att bara ha en.

Just nu lever jag monogamt, och jag har framför allt levt seriemonogamt. Men jag är nyfiken åt det polygama hållet, och ser det inte som en omöjlighet ifall en partner föreslog det.

Kan inte riktigt känna mig som centerpolygam heller då vi aldrig är "otrogna" utan tillåter oss att ta lite friheter. Man kan ju inte vara otrogen om partnern tycker det är helt oki?

Hm vet inte riktigt vart jag platsar :p

Jag har tidigare levt i relationer och varit kör som bara den men ändå alltid vetat att det inte kommer att vara för alltid.

Nu är jag särbo med en man som jag älskar mer än vad jag trodde var möjligt och jag är övertygad om att om det mot förmodan skulle ta slut eller om något skulle hända honom så kommer jag att vara singel för resten av livet.
Efter att ha upplevt det jag har gjort med denna fantastiska man så kommer allt annat bara att kännas meningslöst och då kan jag inte se någon mening med att ens inleda något med nån igen.