Dotter 13 år med mycket oro och diagnos atypisk autism

Har en dotter med samma problem som din låter det som.

Hur funkar det med skolan för din dotter? Vår dotter går i vanlig skola och det funkar hyfsat. Gjort en del justeringar men hon mer frånvaro än andra elever. Hur orkar du?

Skolan är en plåga och vi håller på att försöka få de som inte förstår problemen att förstå. Hon är ju en helt normal tjej fast ändå inte.
Här är det mer frånvaro än andra också, det tär på hennes krafter att försöka förstå andra och riktigt passa in någonstans.
Fy farao säger jag bara.
Orkar, det gör man egentligen inte, men man måste ju. Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Nu ska hon få mer hjälp är det meningen, men allt känns ju att ta så lång tid, även om jag vet att vi kan skratta oss lyckliga som redan fått pejl på problemen och kan börja jobba utifrån det.

För vår del är allt så nytt, fast ändå inte. De riktigt "stora" problemen började för ett år sedan; Ebba blev akut ledsen och var hemma mycket under några veckor. Det blev så sakteliga bättre men nu är vi inne i en ganska "tung" period igen. Jag är rädd att det inte blir nå´ mer skola denna termin...

Min dotter är elva år, och jag är uppriktigt sagt oroad över skolframtiden om vi inte kommer på något som kan hjälpa henne att komma igång nu.
Jag är ju väldigt lur att det blir värre med åren om inte relevant hjälp sätts in i tid.
Tyvärr verkar inte hjälpen finnas i någon stor skala då dom "bara" är kring tonåren. 

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Känns som att skolan försöker hjälpa till i den mån de kan. Men de kan ju inte skaffa kompisar. Och det är en del i problematiken. Tror jag... Blir tokig ibland av att inte förstå vad som är problemet men Ebba vet ju inte alltid själv heller vad hon känner och vill.

Vet du. Det är precis samma här. Vad gör man?
Man känner sig ganska otillräcklig.

Man kan undra hur många av oss som finns där ute.
Oftast känner man sig otroligt ensam om att ha det så här, men det finns nog fler än man kan tro.
Det är ju ingenting som pratas jättehögt om.

Hej!
Vi har en son som är 10 år och har ADHD och Atypisk Autism. Redan långt innan vi började fundera i de banorna som rör NPF såg vi att han hade årstidsrelaterade depressioner. Kommer ihåg att jag frågade på BVC om små barn kunde ha sånt. Kommer väl inte direkt ihåg vad det var för svar men det var vagt och svävande. Lite som om att vikt och längd, bla, bla allt ser fint ut... Komma där med så krångliga frågot 

Redan innan diagnos så började vi med Omega till honom och då kunde vi se viss förbättring. Sen har vi lagt till flera mediciner av olika slag och allt mer vi har lagt till har gjort att helheten blivit bättre men grunden finns ju så klart kvar.
Han har bla Atarax mot oro/ångest. Vi har försökt att sätta ut den i omgångar men det går inte.
När vi började med den för några år sen var det främst för att han kände stor oro över att bli lämnad ensam. Det var korta stunder som det rörde sig om, t.o.m. då när det fanns andra vuxna här hemma och jag och pappan skulle iväg en liten sväng till affären tex.
Vi började med psykolog på HAB för honom så vi fick reda ut vad det var som orsakade allt. Så det kom vi till rätta med men den allmänna oron, tex för att kunna somna på kvällen finns kvar. 
Som det ser ut för honom nu så tror jag att den jobbigaste perioden är hösten, innan höstlovet. Nu har det lugnat ner sig för honom men han har en grundtrötthet som är kopplat till de korta dagsljustimmarna och störd sömnrutiner. 
 Han äter Strattera och Ritalin som är för just ADHD:n. Atarax för oro och Circadin (Melatonin) för att bli trött på kvällen och sova bättre på natten. Sen ger vi stora doser Omega kosttillskott. PlusEPA på morgonen och fulldos, 6 kapslar, Eye Q på kvällen.

Nu har väl vi lite tur, Han har bra med kompisar, en bra lärare och assistent i skolan. Det är en lite byskola med ca 60 elever och "alla känner alla". Tack vare att sambon jobbar skift så behövs det inte så långa dagar iaf ena veckan. 
Han är lite av en enstörig, gör gärna mycket själv ensamt. Bygger med Lego och spelar mycket på dator/X-box. Delar gärna med sig av spelen på datorn med kompisar med Skype och online spel men det är han som styr i den världen. Är mest Minecraft, Spore, Banjo Kazooie som han spelar, spel där man skapar och bygger upp världar och figurer, lugn musik och inget dödande. Så det är väl ganska bra, hade kunnat vara värre. 
Han är duktig på allmänbildning och skolarbetet och klasskompisarna ser upp till honom, han är den dom vänder sig till om det är några problem som behöver lösas, och är med i elevrådet så jag tror han har en extra "socialpoäng" där.  
Hans självförtroende är mycket starkare nu än för några år sen. Han har beslutat sig för att sjunga Solo på Lucia, förr ville han inte ens vara på skolgården när det var avslutning och liknande.
Jag tror mycket av hans utveckling har kommit av att han mår bättre, att skolarbetet flyter och han vet vad som händer. Ångest, oro och alla tankar har tagit sån kraft från att orka med det sociala och bara förstå vardagen. 
Det är nog många olika saker som påverkat men de är alla viktiga i sig, medicinen, kunnig personal runt honom, sömnen och all anpassning som vi har gjort för honom här hemma. 
Fast man vet ju inte, han är i för puberteten och man vet väl inte vad som komma skall. Han har börjat bli stor och har andra utbrott, det är inte självklart att jag kommer klara av honom om det blir något men samtidigt så har jag lättare för att handskas med honom på ett annat vis. Hans pappa går mer efter regler, på gott och ont. Är det sagt att det ska duschas så föser han in honom där, det är själva mobiliseringen att ta sig till duschen som är jobbig för sonen, ger ångest. Jag väntar mer på att han ska bli redo, men in ska han ändå. Jag har väl mer tålamod, och det är väl bra för det mesta men man kan inte skjuta på det hur länge som helst om resten av världen ska funka. 

Nu har jag snackat nog för den här gången Återkommer nog 

Skulle kunna varit jag som var TS, har en 12 årig dotter med atypisk autism, som inte mår så bra. Hon går nu i 6an i vanlig skola, och det går hyfsat, hon fick betyg i alla ämnen utom 1, där hon varit frånvarande för mycket.
Jag tycker att jag har hyfsat bra kontakt med skolan, även om de kanske inte riktigt förstår den oro jag har. Fast nu på sista mötet innan jullovet så börjar faktiskt de med bli lite oroliga för henne.
Hon har svårt att få kompisar, och är ofta ensam, men nu har vi precis fått en kontaktperson till henne via LSS, en jättegullig tjej som är som en extra storasyster för henne. Detta hoppas vi komma få vår dotter att kunna må lite bättre.

Vi har funderat mycket på en alternativ skola men jag är lite rädd för att det skulle stigmatisera vår dotter som i väldigt hög utsträckning fungerar bra. Kämpigt med kompisar i skolan som gör att även skolarbetet blir lidande. Någon med erfarenhet av Kunskapsskolan resursskola eller Lunaskolan?

Vi är i en liknande situation, vår dotter är 10 år och har precis fått diagnosen ADHD men ska även utredas inom autismspektrat. Hon har det jätte jobbigt i skolan och har stark ångest varje kväll, extra mycket på söndagskvällen. Hon har jätte svårt att sova och jag måste ligga bredvid henne och klia på ryggen för att hon ska kunna varva ner.
Varje kväll kollar hon tempen och försöker komma på allt möjligt som skulle kunna få henne att stanna hemma från skolan, på morgonen är det samma rutin igen och det slutar oftast med bråk.
Hon har väldigt mycket frånvaro, förra veckan var hon bara i skolan i 2 dagar, den ena dagen var jag med henne där. Nu är jag sjukskriven för att överhuvudtaget orka med alla problem med skolan och för att kunna vara med henne på skolan vissa dagar.
Dottern vill att jag ska vara där varje dag men det går ju inte det heller, hon måste ju lära sig att vara där utan mig.
Vi ska ha möte med skolan och bup om några veckor och förhoppningsvis får vi en resurs till dottern, då kanske det blir lite lättare.

Det jobbigaste är kvällarna när hon bara grinar och har full panik inför skolan.

Det enda som är roligt i skolan är nog loven.
Man trodde i sin enfald, att när man blev vuxen skulle man slippa all skolångest.
Nu får man igen för den tanken 700 gånger mer än  man visste existerade.