"Fortplantningsbiologiska" orsaker till minskad lust och kanske också otrohet?
Hej (Jag make och far till tre finfina kottar)
Har följt Karl 71 i hans förtvivlade kamp efter bättre ömhet/närhet/sexliv.Många andra (INKLUSIVE mig själv) lika förtvivlade i sin frustration över dött sexliv Mycket fokus på (kvasi)psykologi. Inte främmande för logiken i detta med bättre kommunikation och bekräfteles, men kan inte dämpa lusten att kasta in ett fläskben i form av en hypotes
1. Under inledningen av förhållandet är kvinnan erotiskt aktiv, tar för sig, ger närhet och förför. mannen faller pladask (och då förhoppningsvis inte bara för sexet)
2. När en bunt barn är avlade är "kvoten full" och måste försörjas/uppfostras. För många barn skulle kunan leda till svält och olycka.
3. Kvinnans reproduktiva syfte med att ha sex är borta (det har bara funnits effektiva P-medel i drygt 50 år). Kvinnor kan idag försörja sig själva (och det tycker jag att de skall kunna, så inga feministiska motangrepp tack) och behöver egentligen inte anstränga sig för att behålla mannen. = Sexliv adiööö!! (strikt reproduktivt perspektiv)
4 Mannen kan å sin sida skaffa hundratals barn med hundratals kvinnor och sexlusten kvarstår = total frustration.
Och så till otroheten: En kompis till mig blev nyss bedragen av sin sambo. Hon hade legat med en arbetskamrat under ett halvårs tid, och de har ändå två barn ihop. Hon tycker nu efter att ha blivit avslöjad inte att det är så farligt. Han kämpar febrilt med sitt förhållande, sin relation till barnen och sin knäckta självkänsla, har mycket svårt att förlåta men kan kanske komma till acceptans - fortfarande osäkert hur det kommer att gå.
Så till funderingen. Kanske kvinnor är otrogna mer sällan, men när det väl händer att någon i förhållandet är otrogen verkar de mer lagda åt att förlåta liksom förväntar sig att bli förlåtna. Män å andra sidan verkar hoppa över skacklarna mer lättvindigt, men har mycket svårare att förlåta om de blir bedragna. Så kanske reproduktionen i fokus är också?
A. Kvinnor kan hitta flera bra gener till sin avkomma och kan testa en annan "genbank" för att öka sannolikheten för överlevande avkomma = otrohet. Män å sin sida sprider sin säd varhelst de kommer åt, ju fler de får till det med destå större chans för förökning.
B. För kvinnans del kan det (reproduktivt) kvitta om mannen sprider sin vildhavre i djungeln, sålänge han fortsätter hjälpa till att mata barnen (obs jag pratar inte känslor här) = hon kan förlåta. För mannens del vet han aldrig säkert om han är far till barnen som han lägger hela sin tt vitala liv på att göda och skydda (på stenåldern levde man väl vara en 45 år eller så - och ja jag vet det där om gentest men det är nuförtiden) = han kan fan aldrig förlåta utan kan dunpa hela familjen bums och ge sig ut på jakt efter en ny hona.
Så oavsett alla psykologidiskussioner i detta ämne - kaske bara biologi? Och se det nu som ett fläskben för diskussion innan ni slår ihjäl mig. Riktigt såhär Darwinistiskt tänker jag inte, men det skulle kunna bli en intresant disussion???