Hur tar man sig ur hot- och mut- träsket?

Unvik ordet NEj och order INTE så kan du inte hota.. mute tycker jag kan vara ganska ok.. om du formulerar det som belöning.
Gärna en förbestämd belöning.

Skriv ett papper vad de ska göra och vad belöningen blir.

en 4åring kan man inte arguemntera med.  Säg vad som gäller,  fasta regler och stå fast vid det istället.

      

Jag tycker helt att det beror på vad det gäller. Om du vet vilka situationer som han brukar vilja bestämma i så får du i förhand bestämma dig om han ska kunna få göra det eller inte. Om det är något du inte vill att han ska få göra/bestämma så är det bara att säga nej, med en liten enkel förklaring. Om han då fortätter att "tjafsa" så får han fortsätta...hur jobbigt det än kan vara. Han kommer så småningom att förstå att om du säger nej, så är det nej. Han kommer säkert att vara sur, men inte i samma utsträckning. 
Barn försöker med allt tills det tar stopp...hela livet  

Jag tror man har väldig tur om man har barn som låter sig uppfostras lugnt och städat hela tiden med hjälp av bara kärlek. Min 5-åring är väldigt bestämd och jag tar då till både tjat, hot och mutor om det krävs. Och så får man ju vara bestämd med vad som är OK eller inte. Det händer ju att man måste lyfta bort ett barn från en situation. Och det är inte farligt om barnet blir arg och skriker en sund för att hen inte får som hen vill. Jag tycker det är lite överdrivet fokus på att man inte får hota eller muta. Det beror väl på vad man hotar med? Om jag säger åt min son att han ska hamna på barnhem om han inte lyder är det givetvis inte OK. Men om jag hotar med att stänga av TV:n resten av dagen om han fortsätter slå sin bror tycker jag det är helt OK - och jag ser till att hålla det då.

Jag håller nog inte med där.

Men det kanske bara är jag som inte det kopplingen mellan slåss och tv....

Kanske är det även vara jag som tycker att om man använder tv som uppfostringsmetod slå har tv för stort inflytande.. Blir nästa steg mobil eller dator... ?

Om man istället berättar vad barnet får göra och hur de gör detoch vad som händer om de gör rätt så slipper man hota.

Man vänder på hotet alltså.

"du får inte se på tv om du slår lillebror" blir till

"om du är snäll mot lillebror får du se på tv"

Sanningen är väl tyvärr att TV har stort inflytande här hemma iallafall. Det är en sak som min 5-åring uppskattar väldigt att göra. Och det kanske inte alltid är så bra men nu är det så. Och det är ett effektivt sätt att få honom att uppföra sig bättre om han vet att något han gillar dras in....

Och visst vi vänder lika gärna på "hotet" också. Jag tycker bara det blir lite överdrivet detta med hot och mutor, att det skulle vara så väldigt tokigt. Jag tror det är så de flesta föräldrar gör för att det funkar. Och man behöver inte ha dåligt samvete för det.

Tack för alla tips! TV muta/hot är inget alternativ eftersom han inte är ett dugg intresserad av det. Och i de situationer där han sätter sig på tvären finns liksom inga alternativ. Ett exempel kan vara morgnarna här hemma. Brukar försöka se till att det finns gott om tid, och låter honom själv få välja kläder bland ett antal alternativ som passar väderleken och att han själv får styra med toalettbesök mm. Men ibland, och det är väl helt naturligt, så verkar det som om han bara behöver hitta något att bråka om. Ex så bara måste han ha just den tröjan som är nytvättad och blöt eller ta på sig kortbyxor i snöstorm... Släpper då kläderna och går vidare med frukost och toalett innan vi måste klä på oss för att komma iväg - och då är det fortfarande den blöta tröjan/kortbyxorna som gäller... Förklaringar, tydliga nej eller all världens argument fungerar inte, utan det enda sättet vi lyckats med är att med milt våld få på honom kläder så vi kan komma iväg. Just det att han vägrar lyssna, inte tar ett nej, inte tar argument och inte går att övertala -hur gör man då? Har försökt att låta honom gå ut utan kläder, vilket han gärna gör - bara han slipper välja något annat än det han bestämt sig för... Har till och med kört honom halvnaken till dagis i en kall bil, utan att han ens reflekterat över att det kanske inte är möjligt att ta på sig en nytvättad tröja... Har tagit på honom en dyblöt tröja, med enda resultatet att han blir vansinnig för att jag inte sett till att den är torr, och sätter sig på golvet och väntar på att jag ska torka den till honom...
Inga argument, nej eller praktiska exempel får honom att förstå att världen inte alltid kan se ut som han önskar. Blir så ledsen för hans skull, och vill så gärna kunna göra livet enklare för oss alla genom att hitta ett sätt att undvika att han "låser sig" i omöjligheter...

När jag läser detta får jag intrycket av att du inte fullföljer striden md kläder.
Du avbryter och gör barnet till vinnare eftersom du inte orkar.
Du behöver fullfölja striden varje gång helt ut.

Ta först bort alla kläder som  inte är lämpliga til  årstiden.

han kan ju ha shorts på sig - om han har långkalsonger under och vanliga byxor ovanpå så får han ta av sig detta på dagis. 

Dagsipersonalen komer ändå se till att han är varmt klädd då de går ut.

Gör klart för honom att om han inte väljer rätt kläder så gör du det.. och istället för att han fått välja bland 2-3 tröjor så gör du det valet.. sen står du fast vid att det är det som gäller.

Pröva att ta fram kläderna på kvällen.. och sedan på morgonen är du benhård att det inte ska komma fram andra alternativ utan överenskommelsen om kläder på kvällen gäller.

Arguemtera inte med en 4åring! och sluta ge exempel!
Gör klart vad som gäller.
"Du får välja en tröja NU ... annars väljer jag åt dig".

Som du märker hjälper inte tydliga nej.. så varför säger du nej?

 Det första jag skrev i denna tråd var att unvika ordet nej och inte.
Pröva med att inleda varje mening med ordet JA och formulera svaret efter det.

Mamma får jag ha den där blöta tröjan.

1)Ja den är ju så fin.. den är blöt nu så i morgon får du det.

2)Nej den är blöt.

Vilket svar lät trevligast och visade att du lyssnade på barnets önskemål?

 
Barn kan inte ta åt sig negativa meningar. Det är bara vi vuxna som tror det för att vi lär barnet säga inte.. men barn förstår  inte. 

Tänk så här.. att för att förstå vad du säger så  får barnet en bild av din mening.

"nu är det mat"  ger en tydlig bild till barnet att bordet är dukat, maten står och ryker på bordet och alla sitter ned.

men vilken bild ger du barnet om du säger.. "NEJ gå inte i vattenpölen!"       Barnet kan inte behandla meningen och få den till något konstruktivt.
Om du säger "gå runt vatenpölen" så har du gett barnet en bild om vad som gäller.

Gör ett belöningsschema.
Detta är extremt motiverande för barn och väldigt enkelt för den vuxna.
Du behöver ett papper och en penna..  och något färgglatt kanske en guldpenna eller stjärnklistermärken.

tex.
 kläder på
äta frukost
bosta tänder 
hjälpa bära en påse sopor  

Kläder på... sedan låt barnet klistra fast en guldstjärna på pappret.
frukost  - klistra på en guldstjärna
borsta tänder -  klistrapå en guldstjärna.
bära en påse sopor -  en guldstjärna

I slutet av veckan har barnet fått kanske 20 stjärnor för olika saker och belöningen blir....
något barnet hade fått i alla fall kanske... en liten godispåse - MEN att välja den som belöning känns mycket mer för barnet än att bara få den i alla fall.

Tack igen för ett jättebra svar! Håller med om att jag inte alltid förmår fullfölja striden. Men det är just det som är problemet - hur vinner man en strid som inte kan vinnas? När han inte ser några problem med att gå naken till dagis eller att sitta vid elementet och vänta på att träjan ska torka? Vad är då alternativet?
Förstår också skillnaden på ett "ja" eller "nej" svar, och börjar alltid våra strider med att bejaka hans vilja - "Ja, jag förstår vad du säger och vad du vill, det låter jättebra, om det inte vore för att tröjan är jätteblöt - vi kan ta den i morgon när den torkat, men i dag måste du ta den här torra tröjan istället"
Försöker ta det ett par gånger med ett postivt konkret förslag, och när det inte lyckas så tar vi ofta en paus innan jag försöker med avledning/lek "hur snabbt kan du ta på dig den här" "ska vi leka tittut" 
Blir alltid tvärstopp även där, och då brukar det bli ett "nej", en tydlig gränsdragning, och då finns bara två alternativ kvar - att tvinga på honom en torr tröja med våld eller att han åker till dagis utan tröja.
Att låta honom åka utan tröja är som du skriver ett sätt för honom att vinna, men att klä på honom med våld är inte heller någon bra lösning...    

Alldeles för lång mening när du pratar med en 4åring. Han förstår inte innebörden i detta.

Prata kort,  koncicst och positvt.
Läs det svar jag skrev som tex.

Ja den är fin - den är blöt nu så du får ha den i morgon.

ja  - börjar positivt

den är fin - bekräftar

den är  blöt nu - förklarar

du FÅR ha den i morgon  -  meningen tar inte bort tröjan utan ger tröjan istället.

MEN om han valt kläder på kvällen så är det bättre styra in på att han håller fast vid de kläder han valde på kvällen.   

Sen utnyttja belöningssystemet.
Börja gärna på helgen så han fattar 

börja med några enkla saker.. gå på toa..  Bra sätt dit en stjärna.

Borst tänderna..  en stjärna till...

äta frukost.. oj en stjärna till värst vad det kommer bli belöning här minsan  

ta några saker till så han fattar systemet..
städa, bädda sängen, hjälpa till att duka, duka av.. 

Sen kläderna..  lek fram det.. DU tar fram en tröja.. han sätter på den -  sätter dit en stjärna.. 

DU ta fram byxor - han tar på dem du sätter din en stjärna..

sen ber du han ta fram kläder  åt dig. och du leker att du inte vill ta på dig dem... nä du får ingen stjärna. (du visar vad  som händer )

Gör om... sätt på dig tröjan,.. Ja då fick du stjärna.

Bland det bästa barn vet så är det att belöna sig själv. 

Rutin varje lördag .  Belöning!

Ska du göra en trevlig utflyckt så kan du säga ... oj vad du varit duktig.. 

Sen ska du inte komma med förslag.. du ska visa att du är en vuxen som bestämmer.
Antigen dolar du (ole dole doff)  eller så väljer jag. 

Eller helt enkelt så  lämnar du han där med sitt val.. medelar att du går och gör frukost och han kan komma ner när han klätt på sig en av tröjorna eller komma ned med den han valt snart och sätta dit en stjärna.  
 
En anledning att han velar är också för att få din uppmärksamhet. då är ett bra val att lämna och låta han fixa det själv. 
Eller så kan du vända dig till storayster medans han väljer ocxh hjälpa henne. Då kan du överblicka situationen.   

Kom ihåg att skriva upp storasysters namn på belöningen också.. med andra uppgifter förståss som är anpassade efter henne. .kanske bädda sängen varje morgon och göra annat.

Ska man anpassa hela dagen efter barnen kan man tycka..
Ja när man behöver komma ut ur en dålig spiral så behöver man det.. för den leder till något bättre.
Mindre tjat leder ju till mer tid till annat i längden..    

Precis vad jag behövde! Ska hem och försöka direkt i kväll! Tydligare kommunikation, mer belöning och "enklare" konsekvenser. Känner precis som du beskriver att jag måste "ur en dålig spiral".
Tyvärr är det väl en skillnad mellan lillebror och storasyster att han har ett fysiskt funktionshiner som gör att vi hela tiden måste vara mycket mer närvarande i allt han gör, och det kanske kan vara en anldening till att han har det så mycket svårare med sin roll när han växer. Han känner att han behöver frihet och självbestämmande, men samtidigt behöver han stöd och hjälp - ingen lätt balansgång för någn av oss...

Bra konkreta exempel. Här hemma är vi också inne i en jobbig period. Men nu ska bi ur den!

Vetvadjagvill - får jag fråga dig bara... Tror du dina råd kan användas på en 2-åring också? Det låter så himla vettigt :)

Vetvadjagvill - Jättebra förklaring av belöningsschemat! Jag har funderat på nåt sånt hemma men har ändå haft problem med exakt hur det kan funka. Vi har en snart-4-åring hemma som vi har svårt att samarbeta med ibland. Jag ska be min man läsa dina inlägg så att han förstår också.

Jag tror att det kan aldrig bli för tidigt att möta barnet med positivet och små saker att göra som ger en belöning.

Jag tycker vetvadjagvill säger massor av kloka saker om hur man bör bemöta och prata med sitt barn, men skulle vilja avråda från belöningssystem om man inte absolut behöver. Det ska sparas till konkreta problembeteenden, inte vardagslivet - för då lär man sig snabbt att hela livet är ett poängsystem. (Ok, lite hårddraget.)

Vi har haft stor nytta av att jag bara sagt nej när jag är helt övertygad om ett nej, och då blir man immun mot tjat och skrik. Om jag faktiskt inte tycker det är ok med något så ändrar jag mig inte för att någon skriker. (som tex med bilbälte - vi åker inte utan det och det blir sällan konflikter just pga det). I vissa lägen har jag också vägrat ta en diskussion, konstaterat att "det här bestämmer jag, så är det" och accepterat ett argt barn. Det GÅR inte alltid att förhandla och man är inte alltid överens.

Sedan ser jag inte konflikter med mina barn som maktkamper utan som helt naturliga konflikter - de vill något, jag vill något annat, och varför skulle någon av oss vika sig utan goda argument? Det gör ingenting om barnet "vinner", bara de har goda skäl. 

Ville bara säga att din fyraårig låter helt normal så beteende beror alldeles säkert inte på funktionshindret. Ni hade bara extrem tur med storasyster

Tack igen "vetvadjagvill". Har haft dina ord i mina tankar en vecka nu, och det märks jättestor skillnad. Jag har dock inte börjat med något belöningssystem. Dels för att jag ville testa allt det andra innan, men också för att jag lite håller med "tygtiger" och är lite skeptisk till belöningar som sätts i systematik.
Men genom att direkt sätta en tydlig gräns, i kombination med ett positivt bemötande, och en positiv lösning på problemet så har vi nästan helt undvikit de låsta situationerna!
Sedan håller jag med "daimstrut" också, det är ju typiskt "4-års" beteende, och kommer säkert åter i en eller annan form. Trots och att testa gränser är ju en naturlig del av deras uppväxt. Men nu känns det som om jag har ett till verktyg för att hantera det - kanon!
Och med lite mer lugn och ro, har jag också kunnat orka att fokusera på de situationer som är extra jobbiga. Han blir extra trött pga sitt funktionshinder, och när vardagen flyter på bättre, så har jag mer kraft att hjälpa honom i de lägena, vilket gör att han inte tappar humöret lika lätt då heller Snacka om att vända en negativ spiral till något positivt