Vet inte vad jag skall göra
HejJag vet inte vad jag skall göra,,,
Det är nu 2 år och 4 månader sedan jag och sonen flyttade hit och jag känner mig lite fortfarande ensam här.Bor inte så långt från syrran men vi ses eller pratar mindre med varandra,har en vän som skall ha barn nästa år och en kille som jag träffade förra året vi har haft ett förhållande.Men nu är det upp & ner han vill gärna att vi blir tillsammans igen men jag känner ena dagen att jag vill vara själv med sonen.Och andra dagen vill jag ha honom hos oss,men det e ju det att ingen i min familj gillar honom inte.Han har 2 barn sedan tidigare förhållande och den ena e lika gammal som min son.
Ibland när vi är hos honom så går barnen ihop jätte bra och har jätte kul ihop men sedan kan det även bli bråk men det är ju så tyvärr hos många..Jag har lite kontakt med gamla kompisar i min gamla kommun via FB men det är inte så många som skriver tillbaka längre när jag skriver till dem..
Jag har blivit bjuden på fester några gånger nu men min ekonomin har blivit sämre så jag kan inte åka dit så ofta och träffa dem.Förut var det en gång i månaden jag gick ut och festade lite men nu har jag inte träffat vissa på ett år pga ekonomin..men det e oftast jag som får åka till dom,de kan inte komma hit och hälsa på
E lite rädd att jag skall inte få några inbjudningar mer eftersom jag inte kan komma varje gång det blir en fest.E lite tråkigt att det skall bli så här men samtidigt är det skönt att vara hemma också känner ibland av festsuget och ibland inte..
Och det är jobbigt när man tänker på min familj som inte gillar killen jag har haft ett förhållande med..de gillar inte hans sätt att köra,att han gör skillnad på barnen,och att han är lite lat och vill inte jobba.
Jag blev gravid med honom men vi gjorde abort för man fick höra av en person i min närhet att om jag skulle behålla det så var inte det välkommet bla
Och det gör så ont i mig för jag har sådan barnlängtan i mellan åt,men jag har bestämt mig att jag skall ha jobb och stadig ekonomi först innan ett barn kommer..Sedan får vi se vad som händer,tappar kontakten med min famiilj hela tiden medan han är hos oss..jag ringer aldrig min familj längre men jag kan inte förklara varför men det känns bara att man har inget att prata om längre..
Han är oftast här när han inte har sina barn hos sig och det kan bli en vecka men jag känner mer och mer nu att jag och sonen skall vara själva lite igen..men det e lite jobbigt att vara ifrån honom också eftersom man har honom och kunna prata om vad som helst med..
Mitt hem känns ibland som ett kaos det e rörigt nästan jämt,och det är ingen som kommer och hälsar på..saknar det med att någon kommer hem till en och tar en fika och bara tjötar lite skit..jag försöker hitta lite kontakter här på FL men efter några gånger man har lärt att känna personer så försvinner de också eller så är det något annat som dyker upp så vi inte skriver igen..
Jag får ibland längtan av att flytta tillbaka till hemkommunen men bara om jag får ett jobb först.Men samtidigt så vill jag inte detta bara för att jag har den känslan att det kommer inte bli bra ändå för här i den nya kommunen så får jag hjälp av kommunen och har bra handledare överallt..det är bara ett jobb som fattas känns det som
Tycker jag kollar och söker lagom mycket jobb men inget som nappar än,jag är aktiv i barnomsorgens vikariepol men sitta och vänta på att de skall ringa är ju inte precis jätte kul.Men nu skall jag göra en praktik på en grundskola och fritidshem och det skall bli spännade..
Sonen har bra kompisar men det finns en vän som han saknar som flyttade i somras men vi försöker hålla kontakten med dem så ofta det går..men det e ju synd att jag inte har körkort så man kunde köra honom dit..jag vill ju gärna ta körkort nu känner jag har inte råd..
Sonen är hos sin pappa varann helg också kan jag också tillägga så varann fredag har vi en möteplats eftersom hans pappa bor kvar i hemkommunen han tycker att våran son skall börja åka buss själv med bil tar denna resa 45 min att åka.Med buss tar de t 60 min ungefär,sj tror jag inte att sonen e mogen för det än,men det e att hans pappa jämnför med hans kusin som är 3 år äldre att han kan ju åka själv till sin pappa.Men det är ju att han har ju en mobil som han kan ringa under resan om det skulle vara något men skulle jag ge min son en mobil så kommer ju han spela hela resan och då tar ju batterit slut fortare ju..för han har blivit lätt spelberonde av min telefon.
Jag har börjat träna lite på gymmet bara för att få egen tid och tänka på annat en stund sedan har jag min blogg som jag skriver en del i och det är min egna tid..Har en P som jag pratar med en gång i månaden också och det känns underbart också i mellanåt och ha hennes stöd i vardagen..
Har lite saker som jag vill gärna sälja men vet inte hur jag skall gå till väga för att få bra pris för dem,för jag vill inte få skambud och sådant.Har varit på loppis med lite saker men det är inte många som inte har ens tittat på det och vill köpa det..jag försöker spara pengar varje månad så att det kan gå till julklappar,födelsdagar eller sommarlov men det e svårt..men jagj har lyckas med att kunna ge sonen 20 kr varann vecka bara för att han hjälpt till hemma tvätta i tvättstugan,tömma diskmaskinen,ta hand om våran katt ge henne mat,göra rent lådan,lägga sig i tid m.m men jag får honom till att göra fint i sitt rum
Så står jag i vägledarens väg och vet inte vilket håll jag skall gå åt känner mig ofta att jag står i mitten och alla mina val är inte enkla...
Vet inte vad jag vill jobba med jag vill göra båda bara för att få ekonomin skall gå ihop och det är med att jobba med barn men då får jag gå någon utbildning först så jag har lite bakom mig så jag är godkänd för yrket.Sedan det andra är handel jag kan tänka mig att jobba i butik i mataffär och plocka varor,träffa kunder och sitta ibland i kassan..Men jag vill ju att sonen inte skall vara allt för länge på fritids heller för då får vi aldrig tiden tillsammans...jag blev ensamstående när han var 7 månader gammal kan jag också tillägga..jag har en gammal klasskompis som är lika gammal som mig hon har 3 barn med samma kille e lite synd att vi inte kan ha den kontakten ihop..
Men det är ju att barnens pappa e mitt första ex och han gjorde mig så illa då när vi var ihop,finns ju många andra mammor och personer som jag kan umgås med men det känns som de lämnar mig en och en hela tiden..
Blev lite ledsen när det var att jag pratade med en från hemkommunen om jag att hade lite planer att flytta tillbaka men inget bestämt bara om jag får jobb..men samtifigt så vill jag inte lämna allt så mycket stöd jag börjar få och jag börja trivas bra i lägenheten/raduset jag bor i också..så jag sa till personen att den fick inte säga det vidare..men bara efter några veckor har flera stycken frågat mig om när vi kommer att flytta tillbaka,vad har jag hittat för jobb osv,jag har fått en inbjudan till en grupp "vi som letar efter nytt boende i L kommun"
mycket känslor och funderingar på samma gång men jag hoppas att jag inte har skrämt iväg er eller att ni kommer att hoppa på mig för då mår jag ju inte bättre av,med denna tråd så vill jag bara försöka hitta lite nytt folk som jag kan prata med..E det någon/några som har känt samma sak som jag??
Var skönt att få skriva av sig lite och hoppas att någon som vill skriva tillbaka och fortsätta att skriva så det inte blir bara några rader och sedan slutar att skriva...
tack & hej
