Tvååring med mardrömmar och nu rädd för sitt sovrum

Min lille son på drygt 2 år har alltid varit lätt att få att somna. Att han har vaknat ganska mycket fram till för bara lite sedan är iofs också ett faktum, men att gå och lägga sig har han alltid gjort med ett leende. Jag har liksom bara stoppat om honom och gett honom nappen också har han somnat själv.

För ca en månad sedan bytte vi från spjälsäng till vanlig med sidskydd och de första nätterna var han så stolt och lycklig över sin nya säng. han sprang in och la sig i den och vi kunde knappt gå upp på ovanvåningen (där sovrummen finns) utan att han ville gå och nanna.

Men så kom mardrömmarna (det är iaf vad jag antar att det har handlat om). Han vaknar på nätterna med riktiga primalskrik, som om någon håller på att ta livet av honom. Han kallar på mig och när jag kommer in till honom står han någonstans på golvet i sitt rum och är stel av skräck, hela den lille kroppen skälver. I början kunde jag bara lägga honom igen och han somnade om direkt. Detta hände ca. 4-5 ggr/natt och jag tänkte att det var en fas som kom med den nya sängen.

Maximos går också igenom en ganska jobbig fas av tvåårstrots just nu, men är mellan varven samma glada lille gullfis som alltid. Jag ger honom så mycket kel och kärlek jag bara kan.

Igår när jag skulle natta Maxen  så fick han fullkomlig panik när jag bar in honom i sovrummet. Han slet tag i dörrkarmen och försökte med all kraft undvika att gå in i sitt rum. Han var helt försörd innan jag fattade att det var rummet han var rädd för, trodde mest att det var en trotsboom som skulle gå över efter någon minut. Min lille kille hulkade och skrek och kastade sig runt i min famn. Jag kunde inte lugna honom så länge vi var i hans rum. Efter bara några minuter bytte vi rum och Max fick somna med mig i min säng. Han har alltid sovit i egen säng och trivts bra med det, så det kändes lite ovant.

Jag har inga problem med att låta honom sova hos oss ett tag om han behöver den tryggheten (det är ju ganska mysigt), men jag är ändå undrande över vad vi ska göra med hans skräck för sitt rum.

Jag har läst lite här och många uppmuntrar att låta syskonen sova ihop om de är rädda om natten och det kanske vore en lösning. Max har en storasyster på 5 år som eventuellt kan gå med på att dela rum (är dock inte helt säker, hon tycker att lillebror kan vara ganska störig).

Ska vi testa med syskonrum eller ska jag bara låta Max sova hos oss så länge han visar tendenser av rädsla? Bygger jag upp rädslan genom att låta honom undvika sitt sovrum? Har någon samma erfarenhet? Hur blev det sedan?