Anonym (Kär) skrev 2012-12-11 09:35:49 följande:
Intresset för kvinnor har funnits sedan tonåren. Blev kär i en klasskamrat men förträngde det. Jag tvivlar inte på att jag attraheras av både män och kvinnor. Men jag har oftast blivit kär i män. Men när det gäller kvinnor så känns det djupare på något sätt. Det var många år sedan jag hade några känslor för någon annan. Jag älskar min man och har inte haft någon tanke på att lämna det vi har tillsammans. Så kommer hon in i bilden och allt sätts i gungning. Hon gör mig knäsvag....
Så har det varit för mig också. Jag har stenhårt förnekat mina känslor för kvinnor, bestämde mig tidigt för att jag var heterosexuell, jag ville ju inte vara annorlunda. Jag har alltid varit karltokig, kär i någon ny varje vecka typ. Men så dök HON upp och vände upp och ner på hela mitt liv. Känslorna som jag förnekat sköljer över mig och för första gången i mitt liv förstår jag hur det känns att vara kär. Idag vet jag att jag aldrig varit kär i karlarna som jag varit intresserad av, nu vet jag att jag går i gång på allt som är vackert (musik, konst, människor, naturen etc) men att jag vill leva och ha sex med en kvinna.
Även fast förhållandet med min man alltid varit dåligt så har han stått för någon form av trygghet. Det har alltid känts som att vi mer varit som vänner eller syskon, men ändå har jag aldrig tänkt tanken på att lämna honom.
Efter en lång tids bearbetande av mina känslor har jag äntligen tagit steget ut och berättat för honom och några vänner att jag är lesbisk. Det känns konstigt, men rätt