Vad är ett lämpligt straff för otrogna?

Det är ju inte den otrogne som ska få ett straff utan partnern som inte skött om sin partner! Dåliga alternativ då det bara var negativa straff.

Fast det beror ju helt på varför otroheten ägt rum, jag tror inte det alltid har med partnern i sig att göra utan hur den otrogne är som person. Olika människor har olika drivkraft för olika saker,

Jag pratar inte om att kräva förståelse av sin bedragne partner, jag (med flera) erbjuder ett till perspektiv till er. Varför inte bara ta det? Gör det ont någonstans?

Att man blir rädd och svartsjuk när man tror att kärlek är en bristvara är ingen svår sak att begripa, ni behöver inte ens förklara det. Jag är också uppväxt bland dessa normer. I övrigt greppar jag gott och väl både skillnaden och sambandet mellan känsla och handling, och för all del även reaktionen på en aktion. Jag kan också se att de är kopplade till våra värderingar och attityder...

Bara för att man älskar någon villkorslöst innebär det inte att man är livegen och offrar sig själv för den andre. Att offra sig är inte kärlek tycker jag, det är bara dumt. Och det brukar kosta mer än det smakar, för den man offrat sig för. Jag förväntar mig inte att det trillar ner någon pollett här, men jag skriver det ändå.

Jag ber så mycket om ursäkt. Måste nog börja använda taggar istället, typ så:

<ironi>

Upprörande text

</ironi>

Ett gammalt tråd men...vilket straff eller vilka konsekvenserna blir beror på tex: 
- hur länge man varit otrogen
- hur hänsynslös man varit med sin partner
- hur mycket man har ljugit för sin partner
- har man haft skuldkänslor eller inte
- har man ångrat sig och erkänt för sin partner
- har man varit gift under sin otrohet (en överenskommelse på en helt annan nivå än nar man är "bara" tillsammans med någon)
- har man barn
- om man tar sitt ansvar eller ljuger, förskönar och kastar över skulden till någon annan
- etc.

Otrohet är aldrig något som bara händer. Det är ett resultat av många, medvetna val man gör.

Jag har just förlåtit och tagit tillbaka min man efter en otrohet (lögner, svek, sex, you name it). Och vi har barn. Förstår orsaken, men det är naturligtvis inte en ursäkt.

Som straff kommer han nu att få tillfredsställa alla mina sexuella fantasier närhelst jag vill. Han kommer att få binda fast mig, piska mig och plugga mig och slicka mig tills jag skriker och om han vill även penetrera mig var han vill. Han kommer att få pulla och knulla mig på offentliga platser. Jag kommer att binda fast honom och tvinga honom att titta på när jag tillfredsställer mig själv och sedan bli rejält avsugen och knullad av mig. Han ska massera mig med varmt vax från massageljus och ta mig analt samtidigt som han använder g-punktsvibrator i fittan. Och mycket, mycket mer. Detta är bara början på vad han ska göra med mig!

Stackaren, vilket lidande. Jag förstå honom, han måste lidit precis lika mycket när han drog över sin älskarinna.

Man får väl hoppas att han inte i ren desperation över sitt lidande går ut och knullar någon annan igen då. Men det skulle du väl förstås återigen full förståelse för med med tanke på vilket lidande du utsätter honom för?

Ja, det var ett hårt straff...då vet den jäkeln vad som väntar om han nånsin väljer att vara otrogen igen! Riiight...

Saknar alternativet: Den otrogna ska som straff själv få utstå en olojal, opålitlig, respektlös, otrogen partner. Lika länge, lika dant.

Tror att det är väldigt individuellt hur man vill bestraffa sin partner som varit otrogen. 

www.aftonbladet.se/nyheter/a/zgLg85/atal-for-mord--svartsjuka-misstanks

Att vara otrogen är inte olagligt. Följderna av avslöjad otrohet blir ofta olagligt och straffbart.

På vilket sätt menar du att be sin otrogna partner dra åt helvete och skaffa sig en ny och bättre partner är olagligt och straffbar?

På vilket sätt måste en eventuell hämnd vara olaglig och straffbar? Precis som man kan jävlas med andra genom att vara otrogen (lagligt) så kan man väl lika väl jävlas tillbaka på ett lagligt och icke straffbart sätt?

Jag tror inte att man kan svara på det här om man inte själv varit utsatt. Dessutom kan otrohet vara så olika. Ett förhållande vid sidan om skulle jag se väldigt allvarligt på. En engångsgrej - kanske för att få en bekräftelse som man inte får hemma - då är det kanske så att man själv kan förstå och acceptera otroheten på ett annorlunda sätt, då blir det lättare att förlåta. Om det dök upp en väldigt gammal engångsgrej blir det lite lättare att acceptera än om det hänt senaste året t.ex.

Svaret är alltså inte enkelt - speciellt inte för den som aldrig varit utsatt för det på riktigt.

Nja, fast det du tar upp nu är ju helt och hållet vad den som varit otrogen själv tycker om sig egen otrohet. En person som blivit bedragen kan ju fullkomligen skita i vad personen själv tycker om sin otrohet, dumpa och hämnas ändå. Eller hämnas utan att dumpa för att "jämna ut" spelplanen sas. Typ du jävlades med mig , nu jävlas jag med dig så är vi kvitt sen.

En otrohet blir ju inte ett mindre svek bara för att man själv anser sig ha en anledning till det. Hur en otrohet värderas avgörs ju inte av den som var otrogen utan av den som blev bedragen.

Straffet för den otrogne blir att få ha det skönt med någon annan

Läs en gång till vad jag skrev.

Haha, men kanske bara då om han inte längre avkrävs dessa saker av mig...