Ja vuxit upp helt eller delvis. Vill höra era erfarenheter om hushållssysslor.
Fick ni "jobba" mycket mer än "vanligt"...diska,städa,tvätta.
Tex..diska först sen får du titta på tv. Upplevde några av er att ni var gratis arbetskraft?
JAg är uppväxt på ett ungdomshem, upplevde inte alls det..
Vi fick städa våra rum, fick tvätta våra egna kläder, fick hjälpa till med maten om vi ville, tror vi hade schema för att vara i köket o hjälpa till, men det hölls ju sådär..
Kände mig inte alls som slav..skulle snarare ha velat göra mera(som jag tycker nu i efterhand) för att ha lärt mig lite mer som person..
Fick göra mkt hemma däremot, där kunde jag ofta känna mig som slav..
Ok bra. Anledningen varför jag frågar är...jag hörde nån snacka på tv. Han sa att familjehemsplacerade får hushållsarbeta mkt mer än barn som bor hemma. Tyvärr såg jag inte hela debatten.
Finns det fler med egna erfarenheter att dela med sig?
Hej!
Dom 4 åren jag bodde på familjehem var ett rent arbetsläger, det var jobb från ca 06.30-19.30 och vi fick väl inte direkt vara barn någon gång över huvudtaget. Vi städade huset 2 gånger om dagen, arbete ute hela dagarna.
Fick ofta höra hur dåliga och värdelösa vi var på allt, har aldrig blivit så nedtryckt i hela mitt liv. Så gratis arbetskraft: JA!
Jag fick gå i skolan men arbetet där gick före läxor vilket resulterade i att jag inte har några betyg från gymnasiet och när man då kom hem utan betyg så fick man skit för det också!
Det är skillnad mellan ungdomshem och familjehemsplacerade. Att bo i någon annans hem där du inte har så mycket att säga till om och förväntas göra som du blir tillsagd eller bo på slapp institution där personalen HOPPAS att du gör som du blir tillfrågad... Jag har bott på bägge delar även om familjehemmet var tillfälligt och varade i ett par veckor mot institution där jag bodde under 4 år!
Jag är uppvuxen i familjehem. Jag gjorde aldrig en hushålssyssla under hela min uppväxt var sällan som jag ens städade mitt rum själv. Jag var otroligt bortskämd och fick allt jag pekade på typ. Så nä jag har inte varit någon gratis arbetskraft 
när jag fyllde 18år adopterade mina fosterföräldrar mig
när jag fyllde 18år adopterade mina fosterföräldrar mig
Jag fick definitivt göra mer än min fosterfamiljs biologiska barn. Jag flyttade dit som fjortonåring och hade varit lite små busig innan men det var inte det som var anledningen att jag blev placerad. Jag fick flytta dit för att min ensamstående mor blev psykiskt sjuk och inte kunde ta hand om mig, detta var 91.
Deras uppfostrings metod var att låta mig vara hemma och arbeta på gården efter skolan för att jag inte skulle vara ute och "ränna på stan". Det var rätt hårt arbete för en växande kropp och det kändes framförallt orättvist. Jag såg flytten till mitt fosterhem som ett hårt straff. Dom hade två egna döttrar som inte behövde lyfta ett finger. Det var deras hästar men det var jag som fick bära in halmen. Nu i efterhand har jag tänkt på att det även var ett farligt arbete som jag fick utföra. Det hände exempelvis att jag en gång ramlade från en stege och bröt armen och två revben.Blev även sparkad av hästarna ett par gånger. Då var detta "mitt eget fel" och det var jag som hade orsakat det själv.
Sen fick jag stryk ett par gånger också. Pappan i familjen gillade att ta till bältet. Han slog mig så jäkla hårt en gång att skinnet på skinkorna sprack, efter det sa jag inte emot utan jobbade bara på. Mamman i familjen sket fullständigt i mig och brydde sig bara om sina döttrar och hästar. Hon var definitivt inte intresserad av en tonårsgrabb.
Jag har ingen kontakt med dom i dag och ser bara vistelsen där som en sorglig del i mitt liv.