Hur bemöter man föräldrar till barn som mitt barn har slagit???

Villvaliten:
Du har ju så rätt att det är ju jag som ska driva saken om pers.ass.  Jag har varit så urbota naiv och dum att jag trott att man som pedagog eller rektor/skolpsykolog/specialpedagog osv SER behovet och att det finns riktlinjer  för hur "vägen fram till en assistent"  ser ut, om du förstår mej rätt. Citatet från mej lät ju riktigt dumt ser jag nu när jag läser det igen. Sen har jag trott att han var tvungen att ha diagnos innan han får hjälp... Det är ingen som har berättat för mig hur saker går till.. Det finns inga riktlinjer. Ring Familjecentrum, ring BUP, Jag ska informera skolan innan jag ens vet hur jag ska hantera pojken själv =( 
 Jag ska ta tag i detta nu. 

Så himla bra med era åsikter och pepp.  

Sticker fr tråden nu men tillbaka imorgon =)  

Jag hoppas verkligen att du, eller rättare sagt din son, får den hjälp han behöver. Skönt att du såg det på samma sätt som jag och inte tog illa upp, för det var verkligen inte illa menat. Men det finns många idag som tycker att skolan ska uppfostra barn, skolan sak ta tag i osv osv. Nu verkade du inte vara en sådan mamma så därför kände jag att jag kunde skriva så. Jag har gått i samma klass som 2 barn som säkert idag hade fått diagnos ADHD. På den tiden (80-tal) så hade vi inte "bokstavsbarn", inte vad jag vet i varje fall. Vi andra barn tyckte bara att dom var besvärliga och jobbiga. Och jag tror ärligt att om din son får den hjälp han behöver så finns det säkert sätt att "lugna" honom och skapa trygghet för honom. Stå på dig och slåss för din sons rätt!!! Det kanske till och med är så att om du lyfter detta i samtal med dom andra föräldrarna så kanske du kan få stöd från dom för att behovet finns.

Det beror på, om ditt barn slår mitt barn och ditt samtal endast går ut på att "nämen XXX har adhd så får man faktiskt räkna med o det är si o så och det gör inget" då skulle jag bli skitsur. Mitt barn får lika ont om ditt barn har adhd som om ditt barn inte har det.

Ringer du däremot för att fråga hur mitt barn mår och förklara att ni jobbar på det och hoppas att det aldrig händer igen, då skulle jag uppskatta samtalet.

Om du förstår hur jag menar.

Jag tycker att du har fått flera bra svar. Själv skulle jag reagera positivt på ditt samtal för då förstår jag att du ser vad ditt barn gör mot andra och hur det blir för dem. Sen skulle jag inte heller vilja ha adhd som en ursäkt, däremot kan det fungera som förklaring. Och väl som ett skäl för att säkra att ditt barn får det stöd han behöver för att kunna gå i vanlig klass. Min fråga till dig skulle med automatik vara om ni har sökt resurs för honom och om ni tror att det finns något vi andra föräldrar kan göra för att driva den processen framåt.

Borde verkligen ditt barn gå i vanlig skola ? Du skriver att andra ska ha större förståelse för ert barns olikhet... well bara för att han är otrygg en dag i matsalen ska någon annan få en tallrik bruna bönor över sig o en käftsmäll ?

Har frågat om särskola men han är för intelligent. 

Ja, det är bra svar. =) 
Pratade med ytterligare en förälder igår som också var väldigt positiv och inte dömande. De är flera som hjälps åt att ringa och prata med lärare/rektor osv. Det är inte bara mitt barn och mitt barn är absolut inte värst.
Allt var bara så himla mycket just den här veckan för det var så mycket som var annorlunda i skolan. enkla saker som har fungerat hela hösten.
Men tyvärr har han fått en stämpel nu så även om hans reaktion skulle tolkas som normal på ett annat barn så reagerar man extra på honom. Tyvärr blir det så. Han har lång väg tillbaka innan hans reaktioner som inte är så stora inte tolkas som utbrott!  

Mitt samtal igår var mycket bättre än det i helgen tack vare att jag skrivit här och så lär man sej för varje gång. 
Jag förklarade när vi pratat klart om händelsen och det märktes att det var skönt med förklaring och att vi jobbar på det. Det syns ju inte alltid allt vi gör.  Men det var väldigt skönt att prata.  

Jag tycker ju absolut inte att skolan ska "ta över" uppfostran av mitt barn men de måste sköta sitt jobb och se sina arbetsuppgifter som utmaningar som de kan lära sej saker av Men de ser bara hinder och då blir det ingen förändring. Jag har ändrat mig som förälder vilket har gjort det betydligt bättre hemma. Stöter jag på problem på mitt jobb så söker jag lösningar, utbildning om så behövs. Varför gör de inte det på skolan? Jag gör verkligen  (nästan då ;)  ) allt i min makt. Men ska göra mer nu såklart. Det är så att man lär sej längs med vägen hur och vad man har rätt till. 

Jag talade en gång med en förälder som blev mycket lugnare av att veta om att mitt barn har adhd och att vi föräldrar faktiskt kämpar för att ge henne en tryggare vardag och att föräldern behövde då oroa sig att vår dotter utsett hennes barn till ett "offer" utan snarare att de kunde lika gärna vara ett annat barn som "stod i vägen" just den gången. Min dotter bad både mamman och hennes barn om ursäkt några dagar senare och berättade glatt att hon nu fått "arg-medicin" och att hon skulle bli snällare

Känner så väl igen mej i det du skriver Senast i maj så slog Elias ett annat barn i huvudet med en saftkanna så pojken fick åka och sy, jag mådde så dåligt över detta och på kvällen ringde min man till pojkens mamma och frågade hur det var med pojken, vi nämnde även att vi håller på med en utredning som vi då trodde vara adhd men som även visade sej vara adhd och aspergers. Det blev inga sur miner från deras sida men jag är nervös varje gång jag skall hämta han på dagis, för ingen dag är kanon utan en bra dag är okej.

Det jag undrar över när man som förälder till barnet som slår säger att barnet har en diagnos. är det för att man ska acceptera beteendet från det barnet eller vad vill man få fram?

Som förälder till det slagna barnet struntar jag fullständigt i ifall ditt barn har en diagnos eller inte, det gör lika ont på mitt barn oavsett!

Mitt barn har blivit utsatt för barn som "triggas" igång av ditten eller datten men det barnet tar inte ut sin frustration på de som "triggade"   utan på mitt barn som inte ens var i närheten utan man letar upp hen!

Vilket gör mig riktigt förbannad! Och att tro att personalen ska fixa extra resurser till ditt barn existerar inte tyvärr utan det är du och andra föräldrar till utsatta barn som får driva den saken.

Nu ringde aldrig detta barnets föräldrar upp oss utan de drog sig undan, vilket faktiskt gjorde mig mer förbannad så jag tycker det är strongt gjort av dig att faktiskt ta tag i det!

Kram     

Anledningen till att vi berättar om diagnoserna är inte för att det skall bli accepterat av min son att slå utan det kan vara en förklarning till hans beteende