är orolig för min son. Vad kan det vara?

Jag tycker att det låter som autism (har dock bara skummat tråden). Min sexåring med autism kan visa en hel del känslomässig empati och har till en viss del utvecklat theory of mind eller "kognitiv" empati. Sally och Anne testet fixar han  och även om man hittar på bus och tömmer en påse med chips, stoppar i toapapper istället så förstår han att den som hittar påsen kommer att tro att det är chips i den. Men i många sammanhang är han totalt naiv och kan inte förstå att andra barn kan ljuga. Av mina tre barn så tycker jag att autismsonen är den mest kärleksfulla. Han kommer ihåg människor som har betytt mycket för honom och han saknar sina gamla dagiskompisar och resurserna som han hade på dagis. Han pratar om dem och han har döpt sina "spelgubbar" efter dem bla. Autism kan se väldigt olika ut. Visst är det ett funktionshinder, men samtidigt så finns det så mycket som är fint och bra med människor som tänker helt annorlunfda än vad vi är vana vid .

hur gammal är din son i dag, lilleskutt?

Min son är sex år och går i nollan. Han har också ett hästminne

en liten uppdatering till er. 

Vi har varit på första mötet med BUP.
Vi var där utan vår son för att bara berätta om honom.
Jag var väldigt förberedd innan vi gick dit på vad som kunde komma. Ju mer jag läst på och satt mig in i hur min son fungerar desto säkrare blir jag. Han har någon form av Autism. Vart i spektrat han ligger är ju väldigt oklart men drag av det har han.

Vi berättade bara rakt upp och ner hur han är, vad hans styrkor är och hans svagheter.
Hon frågade lite försiktigt hur det skulle landa om han skulle få en diagnos.
Jag berättade att jag var beredd på det. Min man blev dock väldigt ledsen och har varit det i perioder ändå sedan dess. 
Det känns som han ligger steget efter. Det jag gick igenom i höstas när han inte trodde att något var fel går han igenom nu.

En utredning börjar i april.
 

Vår son är nio år, och jag känner igen mycket av det du skriver i din ts hos honom, om än inte riktigt lika starkt/tydligt. Vi påbörjade en utredning i augusti, och det lutar åt att han kommer att diagnosticeras med Asperger, eller åtminstone drag av det. Eventuellt också drag av ADHD eller ADD.

Jag känner också igen så väl det du skriver om era reaktioner som föräldrar. Jag hade också legat steget före. Bearbetat, sörjt och kommit vidare i viss mån, redan innan vi träffade psykologen första gången. Min man däremot låg lite efter och var väldigt ledsen första tiden. Jag minns också att jag tyckte att det var ganska jobbigt, jag hade bara tillräckligt med ork för att hålla mig själv flytade och med en skapligt optimistisk syn, och tyckte att det var svårt att stötta honom där han var. Det jag kände att jag hade så nära tillbaka dit, på något vis.

Hur som helst så ligger vi i fas såhär ett halvår senare och turas om att dra och stötta varandra. :)

Lycka till med den fortsatta utredningen!     

Känner igen min mellanson i det du berättar. Tills för ett halvår sedan var han mycket frånvarande. Känner igen det du skrev om din sons fantasi och förmåga att säga saker utan sammanhang. Vi brukade säga att han var på "Planeten Loke" (han heter Loke).

Han fick jobbigt när han började skolan för han hade svårt att förstå och anpassa sig efter skolans regler. Skolan skickade oss till BUP, som inte gjorde någon utredning.

Sista halvåret har vår din kommit mer och mer ur sin bubbla. Han älskar skolan och har många kompisar. Han samtalar med oss andra vid matbordet och kan själv kommentera att han var så drömmande förut, men inte längre.

Han kommer nog alltid att vara lite främmande fågel, men jag är inte orolig för honom längre.

Jag vill med detta inte säga att jag inte tror att din son har en diagnos, utan mest visa att saker kan förändras av sig självt också. Din son är ju fortfarande så liten.

Lycka till!

Känner igen min mellanson i det du berättar. Tills för ett halvår sedan var han mycket frånvarande. Känner igen det du skrev om din sons fantasi och förmåga att säga saker utan sammanhang. Vi brukade säga att han var på "Planeten Loke" (han heter Loke).

Han fick jobbigt när han började skolan för han hade svårt att förstå och anpassa sig efter skolans regler. Skolan skickade oss till BUP, som inte gjorde någon utredning.

Sista halvåret har vår din kommit mer och mer ur sin bubbla. Han älskar skolan och har många kompisar. Han samtalar med oss andra vid matbordet och kan själv kommentera att han var så drömmande förut, men inte längre.

Han kommer nog alltid att vara lite främmande fågel, men jag är inte orolig för honom längre.

Jag vill med detta inte säga att jag inte tror att din son har en diagnos, utan mest visa att saker kan förändras av sig självt också. Din son är ju fortfarande så liten.

Lycka till!

Min son har klassisk autism, dvs autistiskt syndrom och ibland är han hur autistisk som helst med fixa idéer och väldigt mycket tjat om samma saker. Men så ibland kan man inte ens märka autismen. Ikväll hade vi en helt normal konversation i ca 20 minuter där det inte fanns något att anmärka på varken vad det gäller ömsesidigheten eller flexibiliteten i samtalet. Ganska fantastiskt och absolut inget jag ens hade trott för några år sedan. Så visst kan barnen utvecklas enormt.

Mycket har faktiskt hänt med hans beteende sedan jag skrev min TS. 
Han är mycket mer öppen och har börjar svara på frågor i större utsträckning. Han är också gladare och nyfiknare.
Jag tror det beror på att förskolan, vi och vår familj har börjat acceptra att han är som han är. Han får inte en utskällning för att han inte gör som vi säger, det är okej att han är sist med påklädning. Förskolan har tom börjat ta in honom innan dom andra efter uteleken så att han får känna att han inte kommer sist jämt.

Andra aspekter har uppenbarat sig som jag inte har sett tidigare.
Han gillar att sorta saker.
han har inte förmågan att låtsas att han är någon annan än han själv i rollekar.
Han leker aldrig med leksaker.

Jag har läst på massor om autism och mer och mer faller på plats.

jenalsam- Hur gammal är Loke i dag?

 

Loke är 8,5 år idag och går i andra klass. Vi märkte att han ändrades mycket över sommaren. Från han var liten har han alltid varit mycket lugn. Tagit god tid på sig att göra saker.

Det är och har alltid varit viktigt för honom att bli förvarnad om det ska hända något eller om vi ska göra något, annars sätter han sig på tvären. Kan nästan få ångest av oväntade händelser.

Han tycker inte om att han många människor omkring sig. På sina egna kalas har han gått och satt sig i ett annat rum.

När vi var på BUP med honom så frågade de varför vi var där och vi svarade sanningsenligt att det var för att skolan skickat oss. Vi kunde ju se att de inte hade möjligheten att anpassa sig lika mycket efter Loke som vi kunde hemma. Vi poängterade för dem att det viktigaste för oss var och är att Loke ska få vara som han är. Han ska aldrig få känna sig sämre för att han tänker och reagerar lite annorlunda. De tyckte att det lät bra och istället för att utreda Loke vidare, gav de skolan dirktiv för hur det kunde anpassa skolmiljön efter Lokes behöv. Jag tror att det har en del i att han har utvecklats som han har.

Så mitt råd är att ni ska bejaka er son. Prata med honom om hans fantasier och fantisera med honom. Sortera med honom och kom med sorteringsförslag. Jag är helt övertygad att alla barn, med eller utan diagnos, utvecklas bäst med ett gott självförtroende!

Loke har alltid varit en tänkare och jag vill dela med mig av något han sa en gång för ett par år sedan när han satt och lekte med lego och pratade med min man som lagade mat.

- Det näst vackraste ljudet jag vet är när en fjäril skrattar. Och det vackraste ljudet jag vet är, hur mitt hjärta låter när jag leker med lego. ?

Jo, visst är det gulligt :) När han gick på dagis, så kallade de honom för deras egen lilla DiLeva.

På dagis var han inte särskilt intresserad av kompisar. Han valde det han ville leka med, ville någon vara med så fick de ibland det. Han valde alltid (och ofta fortfarande) aktivitet före samspel. Men det blir bättre och bättre.

Loke har en lillebror väldigt tätt och en storebror som är tre år äldre. De har lärt sig Lokes egenheter och killarna kommer mycket bra överens.

Jag är helt säker på att min son hade haft svårare med det sociala, om han inte haft sina syskon att träna så mycket med.

Kan du inte hitta en kompis som det fungerar bäst med och se till att de leker riktigt mycket?

Mina stora kille har haft svårt att läsa andra och jag har då suttit med honom, lite vid sidan av, och sufflerat honom.

-Nu vill X att du slutar med det du gör och frågar vad han vill göra.

-När du säger så, så kan han uppfatta det såhär. Prova att säga såhär istället.

Det hjälpte min son jättemycket.

Jag inbillar mig vårt samhälle förväntar sig att våra barn ska vara mer lika varandra än vad de är. Och än vad vuxna är. Som om till exempel alla vuxna skulle trivas och fungera med att tryckas ihop 30-40 stycken på en liten yta hela dagarna..