Sliten, hur blir det med 2?

Det har ju gått i vågor. Vi fick nummer två när äldsta var 16 månader. Första tiden var jobbig sömnmässigt för vår yngsta hade vänt helt på dygnet de första 7 veckorna, så han var vaken hela nätterna och sedan så var storebror uppe mest hela dagarna . Jag var mer eller mindre vaken dygnet runt. Lillebror sov som en kratta under separationsfasen också med uppvak var 30-60 minut nätterna igenom under 4 månader. men det är ju trots allt en begränsad tid i det stora hela. 

Vi har alltid samsovit med våra barn och annars hade vi nog inte överlevt. Vi har breddat vår dubbelsäng med två vanliga sängar där barnen sover så när de har haft uppvak så har man ju sluppit att gå upp. När de blivit lite äldre har de ju kunnat somna om på egen hand också när de väl upptäckt att man varit där. De har vaknat, rullat intill eller sträckt ut en hand och så somnat om. Var hemma länge så de sov bra när jag väl började jobba. Yngsta var 2,5.

Numera sover de väldigt bra. Äldsta fyller 5 år på lördag och lillebror blir 4 i april. Till sommaren lär vi väl bli fem i sovrummet då di väntar nummer tre, så då är man väl tillbaka i sömnbristträsket igen . Det jobbigaste med fler barn är ju att man behöver vara en någorlunda pigg och glad mamma för de äldre barnen. Med bara ett barn kan man ju liksom vegetera i soffan med ett sovande barn i famnen på dagen. Det går ju inte med fler barn hemma . Men man löser det med .

Har en sjuåring och en treåring.

Det ÄR "jobbigare" med två barn. Med ett barn kan ju alltid en vuxen gå ifrån och tillgodose sina egna behov medan den andra har koll på barnet. Med två barn som ibland har helt olika behov går inte alltid det. Mindre möjligheter till vila och egentid alltså.

Första tiden var dock enklare. Efter att ha jonglerat jobb och föräldraskap under några års förskola är det jätteskönt att en förälder är föräldraledig. Inget vab, inget stressigt hämtande och lämnande. Man kunde ta en tupplur dagtid med babyn då och då. Jätteskönt!

Glöm inte att ditt barn inte kommer att vara ett år hela livet. Skulle du bli gravid imorgon är han två när syskonet kommer. Väntar ni ett år är han tre, osv. Det är stor skillnad på en ettåring och en tvååring.

Slutligen: Deala med andra föräldern redan nu om varsin sovmorgon på helgen. Att få sova tills man vaknar av sig själv någon gång i veckan är ljuvligt! Har vi kört i alla år.

För mig blev det nästan en chock att bli tvåbarnsförälder. Framförallt för att barn nr 2 sover som en kratta på nätterna.. Vaknar 5-10 ggr varje natt och har gjort sen han föddes för 8 mån sen. Visst han är inte så gammal än så det blir säkert bättre men den konstanta tröttheten gör att man knappt orkar med barn nr 1. Han är 4,5 och klarar sig mycket själv men det värsta är att se besvikelsen i hans ögon när man inte kan eller orkar leka med honom . Så att gå från ett barn till två är såklart jobbigare men hur jobbigt det blir beror nog mycket på bebisen.

Blev tvåbarnsmamma i juli, då var äldsta dottern 3 och några månader. Det har funkat bättre än jag trodde men min stora dotter hade sovit hela nätter ett bra tag innan och slutat helt med blöjor så vi var ganska utvilade igen. Nu är ju bebisen inte speciellt krävande och sover hela nätterna och vi samsover så det ammas i sömnen. Det är mest om någon av barnen är sjuka det närmar sig trötthetsgränsen.

Ett tips när man får nummer två är att skaffa ett riktigt bra bärredskap. Vi sjalar oavsett, men med två täta barn hade jag bokstavligen inte överlevt utan. Lillebror bodde i sjal och ergonomisk bärsele första halvåret och i mångt och mycket större delen av första året. Han sov i sjal och jag gungade och klättrade i klätterställning med storebror med en nyfiken lillebror på mage. 

Det har du helt rätt i! Sonen hinner växa till sig lite och förhoppningsvis fått bättre ordning på sömnen innan nr 2 kommerJa jag har redan börjat tänka på bärsjal och jag är inte ens gravid än! Andra barnet lär säkerligen få bo där större delen av dygnet. 

Tack för era tips och inputs, känns skönt att veta att man inte är ensam om denna tröttheten (vilket jag egentligen förstår att jag inte är). Denna veckan har varit helt upponer när det gäller sömnen, och då känns det ibland lite uppgivet, om ni förstår vad jag menar. Men snart är det helg och då är det sovmorgon inbokat!
 

Min son sov ALDRIG. Ja, så kändes det i alla fall. Var förtvivlat trött. Men ändå blev det ett barn till. Då var han knappt två år när hon föddes. Man funderade ju hur det skulle gå med sömnen. Men lagom till tösen föddes, så började han sova hela nätterna. Från kl 20.00 till kl 06.00. Jätteskönt. Och jag hade en sån fruktansvärd tur att dottern började sova sig igenom hela nätterna från det hon var ett par veckor gammal bara. Mat kl 23.00 och då sov hon till 6-tiden på morgonen då påfyllning skedde.

Så det BEHÖVER inte bli värsta mardrömmen

Jag har en 3,5 åring och en 7 månaders!

Åldersskillnaden är helt okej men... Det är riktigt slitigt! Tror att om det varit ca 4 år mellan så hade det vart mycket lättare! Nu är det 2 år och 10 mån mellan och det är lite för tätt, tycker jag.

Den äldsta hade behövt vara minst ett tag till och jag led av dåligt samvete gentemot honom första månaderna.

Nu börjar det bli lättare och rent av roligt men de fyra första månaderna var kämpiga!!

Jag har en tvååring och en fyra månaders nu. Tycker de första fyra månaderna som tvåbarnsmor har gått jätte bra! Storasyster sover hyfsat isf... Vi samsover med lillan och ammar i sömnen....:)
Fast Babybjörn och pappan hade jag inte klartat mig utan! Och Pippi Långstrump!;)

Jag har tre barn på 5,5 år, 3 år och 16 månader.
Om vi säger så här, jag har inte sovit en hel natt på 6 år. Dvs sen första graviditeten. Jag LÄNGTAR tills den dag det sker. Dock tyckte jag över gången till tre barn var betydligt värre än den till två barn. Man är ju två föräldrar och så länge barnen inte är fler än föräldrarna så går det ju att ta var sitt.
Om du redan känner som du gör så rekommenderar jag att vänta till äldsta är iaf tre år gammal innan nästa barn. Då sover de oftast bättre och kan ha slutat med blöja tex.

Så tänkte jag med!" men det går.

Min etta sov hyfsat när tvåan föddes. Inte bra, men hanterbart. 

Och i o med att man redan är så pass sliten om man har en etta som sover kasst så blir inte omställningen lika stor som om man hade haft ett sovbarn först och sen fick en som "vägra sova". Man är redan van vid sömnbristen så att säga.

Jobbigar eär ju att man får ännu mindre egentid och att det är fullt upp precis hela tiden. Nu sover min etta hyfsat på nätterna men tvåan torterar oss. Men snart e han med större :=

Det funkar! Kör på! KRAM