Era erfarenheter av föräldrautbildning inför adoption?

Ett litet tips, håll ett öppet sinne kring länderna, för när man sedan är färdigutredd och får börja prata länder med handläggare (nu utgår jag från hur det är hos AC, det kanske funkar annorlunda his andra förmedlingar) så kan villor ha ändrats och det kam oxå visa sig att det finns lite halvdolda villor som inte står i allmän info på hemsidan, tex föll något land bort för oss på grund av att det fanns "inofficiell" bmi gräns och någon annan där en operation för 5-6 år sedan inte heller skulle accepteras.

Vår kurs var både och. Ledaren var lite mysko och var inte alltid så uppdaterad på den utveckling som skett sedan hon adopterade på 70-talet. Men hon var å andra sidan mån om att ge utrymme för diskussioner och mycket kring våra känslor kring vad vi stod inför och ev barnlöshet med mera. Hennes mål var att förbereda oss på processen vi börjat både praktiskt kring ansökningar med mera men oxå känslomässigt, vilket vi verkligen blev. Så vår upplevelse av kursen blev bra.

Jag tror dock att det är svårt att utifrån vad vi svarar här att veta vad ni kan förvänta er. Det beror sig ju på hur kursen läggs upp, hur läraren är, kursdeltagarna mm.

Tack JP för kloka kommentarer! Självklart påverkar ju individerna kursen, speciellt om det är mkt gruppövningar mm. Lite dåligt att hon inte var uppdaterad, det har ju hänt en del på över 30 år...

Vi har "fastnat" för tre länder, men har också pratat med handläggaren så jag tror inte det ska vara något som ligger dolt. Men allt kan ju hända! Men det känns också viktigt att våga drömma lite

Absolut ska man drömma, menade inte så.

kan tipsa om en ganska bra bok, visserligen på engelska men ganska lättläst - Raising adopted children av lois ruskai melina. Tar upp ganska mycket kring känslorna i processen, bl.a. att drömma. Den är amerikansk så det är en hel del om nyföddsadoptioner, öppen adoption och inhemska adoptioner som är vanligt där, men det är ju bara att hoppa över.

Tack för boktipset!!och jag förstod att du inte menade något annat

Jag kan tyvärr inte uttala mig om utredaren än för vi har bara träffat henne en gång för ett informationssamtal. Vi väntade av olika anledningar några månader mellan kursen och att påbörja vår utredning så vi ska börja med den om ett par veckor. Känns både läskigt och spännande! Jag har börjat skriva på min levnadsberättelse som ska användas som grund för utredningen och jag tycker att det är väldigt svårt att veta om saker jag skriver kommer uppfattas som det är tänkt. Men det är väl det intervjuerna är till för antar jag.

Vi har inte ställt in oss på något land utan avvaktar och ser hur utredningen formuleras först.

Det var fem år sedan vi gick vår utbildning och jag minns bara positiva grejer. Men det bästa var nog (som alltid) att träffa andra i samma situation! Vi gick också på Folkuniversitetet.

Vi hade en jätte bra kurs i närheten av Bromma (kommer inte ihåg vart) Vi fick åka dit från Norrköping. Den var 2 helger och vi var ca 10 st. Både jag och min man tyckte att kursen var jätte bra och riktigt spännande. Vår lärare  var riktigt bra och har själv adopterat även om det var för typ 25 år sen

Vi kom bra överens med dom andra och hade kul tillsammans men vi har inte kontakt med någon av dom.JAg har gott om andra kontakter via bloggar, facebook och familjeliv. Det finns så många bra forum

Det enda som jag i efterhand kan se som negativt var att läraren skrämde upp oss ganska mycket inför själva utredningen, hembesök och allt som har med ansökningar mm att göra.  Herre gud, vi skrev så att pennorna glödde! ! Hon tipsade om att vi skulle ha en back med leksaker hemma i vardagsrummet när det var dags för hembesök för att soc-tanten skulle se att vi ofta har besök av barn och att vi engagerar oss. Vi fick aboslut inte ha husdjur med på bilderna som ska skickas utomlands och vi fick aboslut inte vara barfota på bilderna. Detta kanske gäller några länder men absolut inte alla     
  
Hon svartmålade verkligen alla som jobbar på familjerätten och att dom är stenhårda i sina bedömningar. Vi var ju livrädda när vi skulle träffa vår utredare men upptäckte fort att hon var hur bra och trevlig som helst!

LYCKA TILL!

Psss, jag har en blogg om du vill läsa
    

Linte det är ni som är med och utformar utredning ex om det finns speciella kvar troende, utbildning osv - så ni slipper extra arbete eller extra konstnader efteråt.

Vi genomförde hemutredningen och utbildningen parallellt. Det var perfekt när läraren börja berätta hur de kunde gå till med hembesök - att redan ha gjort det :)
Så hör av er redan nu till organisationern och luska i hur eran hemutredning blr formuleras!

Ja jag vet. Egentligen var det jag menade att vi avvaktar med att se hur de beskriver en kronisk sjukdom jag har. Detta är nämligen helt avgörande för vilka länder vi kan komma ifråga för. Annars har vi ganska bra koll på att vi ska försöka betona t.ex. våra höga utbildningar och vårt stora sociala nätverk.

Tack för goda råd!

Hej, jag och min man gick igenom utbildningen för ett antal år sedan och jag tyckte den var rätt kass. Den var helt inriktad på kvinno- och mansroller och mamma respektive pappauppgifter. Sedan tvingade de oss att ha kurs varje fredag eftermiddag fem veckor i rad och vi fick inte vara borta en enda gång för då skulle vi inte bli godkända. Den är ju inte heller ledighetsberättigad enligt någon lag så vi fick ta 10 dagars semester- dagar som vi skulle behövt till Jonathan nu :(..Lycka till!

Jag tänkte mer på referenter, Läkarundersökning - mycket är landbaserst i en hemutredning!