Mammig sedan dag 1

Hur ofta är pappan själv med henne? Viktigt för deras relation att de gör saker då du inte är med tror jag. Oftast tycker jag det kan gå bättre att ty sig till den mindre populära föräldern om favoriten inte är där.

Nu har han jobbat jättemycket på sista tiden och jag pluggar så då har det inte blivit mycket men annars är han själv med henne några gången i veckan tex när jag tränar osv. Han hämtar från dagis ibland men då är jag hemma och väntar, de är aldrig själv några längre stunder

Där tror jag svaret ligger. Vår äldsta, något år äldre än din, har växlat favorit några gånger. När hon gillat pappa bäst har hon alltid varit mest med honom när vi båda varit hemma. Det har varit "nej inte mamma". Men om vi umgåtts bara hon och jag har det gått jättebra :)

Vi försöker tex lägga henne varannan kväll, så att hon ska känna sig trygg med oss båda.

Visst kan det ha att göra med det du säger, men här har vi båda varit hemma mycket och jag har alltid varit iväg på egna saker och ammade inte. Det är ändå bara mamma som gäller. Barnet är visserligen inte två än men jag bara längtar till att det skiftar till pappa för ett tag.

Clotilda : Ja jag har väntat men det händer aldrig.

Jag känner att det skulle vara skönt att se att hon kan skjuta bort mig och välja någon annan istället för nu är jag redo att vara utan henne. Lägga varannan kväll är ju toppen ,men sambon jobbar mycket kvällar. Han har ett jobb som inte hjälper till särskilt mycket just nu. Hoppas att han får en annan tjänst snart som har lite mer regelbundna tider.

Men jag tycker det kan vara svårt som mamma att ta ett steg tillbaka. När dottern skriker efter mig har jag svårt att bara strunta i det. Det gör så ont i mig.

En viktig sak att tänka på är just att faktiskt pappa (eller annan partner/närstående) också kan ta hand om ens barn. Jag var lite som du, jag visst bäst *punkt* Men nu när dottern är 5 har jag äntligen släppt det så gott som helt, pappa kan visst. Och inte dör dotter för att blöjan hamnar snett (när hon hade blöjor) eller om det blir fel macka till frukost. Han lär sig och gör rätt sen, om det nu inte visade sig att "fel" macka faktiskt var jättegod när hon väl smakat på den...

Prova att lägga in en långpromenad eller något på ca 1 h på helgen då pappa och dotter är helt själva, finns du i huset kommer du att rycka in när dottern gnäller och hon vet att du finns där. Försök se till att pappa och dotter gör några roliga saker tillsammans då vänder det säkert.

Här blev den stora vändningen när jag började jobba kvällar. Blev mycket kebab under den sommaren (maken jobbade till minst kl 17, jag till 22) men det spelade inte så himla stor roll. Efter det har det verkligen vänt och JAG har verkligen lärt mig att pappa kan. Idag har det vänt så pass mycket att maken oftast nattar dottern då det funkar bäst :)

Det måste vara jättejobbigt för din partner?

Jag hade också den där instinkten i början. Det var jobbigt att stå brevid och se honom göra på nåt sätt som inte var exakt hur jag skulle göra. Samtidigt kände jag att mina känslor inte var rationella. Därför löste jag det med att helt sonika gå ur rummet. Göra nåt annat. Jag minns inte när känslan gick över men ganska snart. Jag helammade i 6 månader och sonen och maken hade en massa annan tid att skapa en relation. Idag är sonen snart ett år och det fungerar lika bra med vem som helst av oss, Det jag tror behövs är tid ensamma. Tid ensamma och att ni båda vill ha en förändring.

Nano07 - Gud vad skönt för er.  Att de ska vara ensamma tror jag absolut på. Men jag tror det är som du säger det ska till att hända något så man måste lämna över barnet helt och hållet.

Han tycker också det är jobbigt. Han har sagt åt mig att inte lägga mig i när han gör något med vår dotter och då har jag inte gjort det men det har tagit emot.  det är ju kontrollbehovet som sabbar för en.
Jag rycker ju oftast inte in längre när hon tex krånglar med honom fast jag släpper det inte helt heller utan lyssnar oftast spänt på hur det ska lösa sig.
egen tid ska vi försöka få till här under julledigheten helt klart :)

Jag var precis likadan fram till i somras då ja var sjuk och blev inlagd på sjukhus några dagar. Jag låg med ont i magen och var riktigt orolig för hur min sambo skulle klara att ta hand om sonen (2år). Min sambo är en sann tids-optimist och jag var så rädd för att han inte skulle hämta sonen i tid på förskolan, glömma bort att laga mat och massa andra konstigheter. Självklart klarade han det jättebra och det var inga som helst problem. Innan har han självklart hjälp till mycket med sonen. Hämtat/lämnat på förskola, varit ensam med honom på alla möjliga tider, även när jag sovit borta. Men ändå var jag så ärligt orolig!

Jag har ett stort kontrollbehov, kanse delvis pga av att jag fick barn så tidigt (18år) och var osäker på så mycket. Fortfarande kan jag inte lämna sonen till annan än sambon, mer än ett par timmar, tex faster, farmor, mormor. Det är riktigt jobbigt för det betyder att jag/vi inte kan få egentid och hitta på något tillsammans. Men det beror på min egen osäkerhet! Förhoppningsvis så lär jag mig att släppa efter lite och lita på att även andra som älskar min son kan ta hand om honom, utan att det innebär att han skadar sig..

Kimmenm : Känner igen det du skriver. Jag jobbar också mycket på det eftersom att jag vill att dottern ska ha egna relationer med alla sina släktingar och då är det bara att släppa på kontrollen , vi som har det kontrollbehovet får kämpa lite extra med att slappna av, och lyckas jag med det har jag ofta väldigt trevligt när jag har barnvakt och blir en mycket bättre mamma till dottern.