7-åring, jätte svår med maten, överdrivet kräsen och svårt med nya dofter och smaker...

Ingen??

Tyvärr inga tips eller råd.  Hur fungerar hon i övrigt?

Kan det vara en idé att under en period på några månader enbart servera henne det ni vet att hon äter. Just för att få bort alla tråkiga och laddade tankar.

Sedan när det lagt sej fortsätta servera det hon äter men även erbjuda annat?

Jag vet inte men det är trist med dåliga känslor kring mat... 

Hon har i princip fått äta det hon gillar jämt men att vi serverar lite nya saker emellanåt. Jag har nu börjat fundera på om hon har någon störning/diagnos eller nått för hon är lite speciell men fungerar bra i skolan och med kompisar. Hon är väldigt blyg i nya situationer och rädd för att göra fel. Hon har varit väldigt mycket sjuk då hon har en immun nedsättning och astma. Och vi har ofta fått tvinga i henne diverse mediciner som säkert satt sina spår.
Hon är en väldigt känslig tjej i övrigt.

Medicinerna kan nog vara en av bovarna i dramat. Jag säger som Rocker MAnia: fortsätt att ge det hon vill ha och försök att inte göra någon affär av maten.

När ni vill erbjuda något annat så se till att "favoriten" ändå finns som alternativ också och förbered henne före.

Jag och min man har en dotter på snart 5 år som har svårt med maten.

Det ändå hon tycker om är pasta, ris, köttbullar och korv. Hon äter även godsaker med gillar inte frukt. Hon kan äta banan,

Det som är jobbigt är om man blir bortbjuden och hon inte äter det som bjuds.

Vet inte heller vad vi ska göra med henne.        

Varför inte börja laga mat tillsammans med henne, och då först BARA sånt som hon äter.Sen börjar ni sakta att lägga till lite nya grejer. Typ att ni gör en sallad tillsammans samtidigt  som ni gör köttbullarna, eller steker liite bacon tillsammans med potatisbullarna

Jag har ingen 7-åring med matproblem, men jag reagerade på din TS om det där med dofter. Min äldsta är 5 år och här har det börjat släppa rejält, men tidigare åt han nästan ingenting alls. Eller ja, han åt bra av ett litet antal livsmedel, men de var väldigt, väldigt få. Han har sedan han var väldigt liten varit väldigt känslig och reagerat på luktar av diverse slag. Han har också haft svårt för "starka" smaker. Det skrivs ofta om att små barn gillar mat med mycket smak (stämmer på vår yngsta som kan knapra parmesanbitar och smaska i sig tai), men äldsta kunde knappt vistas i ett rum med ost i tidigare. han fick kväljningar....bokstavligen. Idag tycker han mycket är starkt. Han tackar t.ex. ofta nej till korv för att han tycker att det är för starkt.

Vi bollade lite med en psykolog ett tag. Har ni gjort det? Såg att du skrev att ni hade kontakt med dietist. De tips vi fick var att inte göra någon större grej av det och att det var ganska vanligt just för barn som hade det bökigt med maten att de även var känsliga för lukter av olika slag. Vår äldsta är något av en blodhund upplever jag....vad gäller lukter . Hon sa också att det kan vara ett jättestort steg för dessa barn att bara ha något nytt eller något de är skeptiska inför på tallriken. Man kan t.ex. börja där, med att något bara ligger på tallriken.....och kan göra det varje dag under lång tid utan krav på att det ska smakas eller liknande.

Tänkte också på att den mat hon äter är typisk "snäll"/"mild"/"smaklös" mat.  

jag tror ni gjort fel från början med att bara servera det hon gillar. Som dessutom inte är någon direkt bra mat....

Vi hade problem med vår dotter som åt så lite att hon tillslut fick ett sämre allmäntillstånd. Då kontaktade vi läkare. Hon pratade med dottern (5,5 år) om vikten med att äta i alla fall en lite portion. Dottern verkade förstå.

Efter det fick jag och min man, utan vår flicka, prata med en psykolog. Det framkom, utan att jag märkt det innan, att mat var laddat hemma hos oss också.

Men framför allt att A ska äta det som övriga familjen äter, en varierad, normal kost. Hon ska smaka av allt, ta upp själv, och äta en liten portion vid varje måldit, inte bara två tuggor. i början var det jättesynd om henne, för det tog mer än en halvtime att äta den minsta protion, och jag fick anstränga mig för att tänka på att det ju var för hennes bästa, man kan inte leva på 4 tuggor om dagen.

Det tog mindre än en månad så började hon äta normalt. Hon är inte stor i maten, men det är inga bekymmer längre.

Anledningen till att det var viktigt att hon åt normalkost, och inte bara ett fåtal födoämnen var, enl läkaren och psykologen, att hon annars skulle bli en kräsen vuxen, som bara åt ett fåtal födoämnen. Det är ju just vad som håller på att hända din dotter.... men hon är liten så det finns tid att vända det. Tycker det är viktigt att ni gör det, för dels är det inte hälsosamt att äta som hon gör, och dels är det ju inte så trevligt om hon är kräsen som vuxen.....Mat är ju ändå en stor social del i livet.

Prova med de rekomendationerna jag skrev, eller kontakta läkare och barnhälsopsykolog själv. Kanske behöver hon vara med för att förstå.

Lycka till                  

Hon har ingen form av neuropsykiatriskt funktionshinder eller så, eller? Jag själv har ADHD och kan ha väldigt svårt för vissa konsistenser, smaker och så.

Har även sett dokumentärer om kräsna barn och även om inte alla hade någon form av NPF så hade flera det och då handlade det ofta om att de hade svårt för vissa konsistenser, smaker, lukter.

Jag skulle nog kontakta BUP eller dylikt för att flickan skall få psykiatrihjälp ifall det håller i sig. Annars tror jag att man som förälder inte skall pressa frågan för mycket för då blir oviljan ännu större.

Jag har inget svar på din fråga men din dotter är väldigt lik mig som barn (förutom det nedsatta immunförsvaret).
Minns skoltiden som värst då "mattanten" la upp och man var tvungen att ära upp. Slutade ofta med att jag satt och stirrade på maten hela rasten och missade all lek. Låt inte det hända ditt barn! Det sänkte mig rejält.
Att tvinga ger motsatt effekt och att bara servera annan mat behöver inte göra att man börjar äta av den. Jag struntade hellre i hungern än åt.
Möjligen att du kan varva med sådant som hon gillar "sådär". Sånt hon kanske klarar äta fast det tar tid och det är halvprotest. Du märker nog skillnaden.

Men, med tiden lärde jag mig tycka om fler rätter. I min egen takt, på eget bevåg. Jag är idag 33 och fortfarande mycket kräsen men har ändå mycket jag kan äta. Som någon skrev är det dock trist i vissa sociala sammanhang när man sitter och petar i maten.

Ett av de nyaste tillskotten är sushi...fast,haha, bara laxsushi

Tack för era tips och råd. Vi ger henne andra saker än dem jag nämnde här ovan att äta men hon kan inte bara smaka utan luktar det "konstigt" eller ser "annorlunda" ut så vägrar hon smaka. Pga hennes allergi så blir det hela inte lättare precis, för vi kan inte servera samma mat som vi äter alltid. Men jag brukar försöka göra liknande med hennes havreprodukter som hon tack och lov gillar. Hon äter några grönsaker också, ärtor och morötter är favorit. I skolan säger dem att hon brukar smaka men när hon berättar själv så äterhon mest grönsaker och nån hårdmacka.

Jag har själv funderat på om hon tex har Adhd eller nått sånt då hon är väldigt svår att leda och om hon gör sig illa eller bara har ont någonstans så blir hon helt hysterisk. Härom veckan gick hela världen under när vi glömt skridskorna hemma och det inte fanns konståkningsskridskor i hennes storlekar att låna på fritids, endast vanliga. Så nu vill hon inte åka på fritids längre som dem gör varje onsdag. Eller nu kanske hon vill för nu har vi köpt sådana skridskor och hon har börjat på konståkning.

Hon låser sig liksom i många fall, när hon får motgångar eller vid smärta, vid konstiga lukter mm.

Får ta och prata lite med BUP och se vad dem säger.