Stor skillnad med ett å två barn=)

Jag tycker att det är mycket jobbigare! Kan för mitt liv inte förstå hur jag ibland kunde tycka att det var jobbigt med bara ett barn. Ha ha det var ju rena semestern i jämförelse ;).

Haha, samma här! Nu när man gör nåt med bara ett barn så är det ju hur lugnt som helst

ja det ska bli kul & se :) Vanessa pratar om bebis komemr hon inte snart  sååå lite längtar hon väl..hehe

Väntar nr 2 just nu och har funderat endel på skillnaden mellan 1 och 2 barn. (Det kommer vara 2 år mellan barnen.) Är alltså den största skillnaden att det blir färre pauser vilket gör vardagen mer intensiv? Eller finns det fler konkreta saker?

Ni som har två barn: finns det nåt ni önskar att nån annan hade berättat för er innan nr 2 kom? Nåt man ska tänka på?

(TS: ursäkta om jag hoppar in och "kapar" tråden med mina frågor.)

Jag håller med. Jag kunde inte föreställa mig alls hur det skulle bli med två barn, trodde det skulle bli dubbelt så jobbigt som max, men det var jobbigare. Jag har 17 månader mellan mina första killar. Efter 15 månader fick jag två killar till och det var inte alls lika jobbigt. Då var jag van att ha flera bollar i luften, att inte gå under av dåligt samvete om någon fick vänta, att jag räcker till och duger som jag är och att min kärlek räcker till dem alla. (skriver rakt ur hjärtat, ursäkta om det låter fjantigt)

Jag har 2 år mellan mina.
Det enda negativa är ju att det kan bli kinkigt när man måste välja vem man ska hjälpa först. Men jag tror det är karaktärsdanande. De lär sig att mamma är där utan att rusa till undsättning på en millisekund. Man får trösta med rösten.

Sjalen är en livräddare. Där kan lilla barnet sitta och tanka trygghet medan man gör allt som måste göras.

Amma hellre 100gr per dag än att försöka ha fasta måltider. Kasta fram bröstet s

Oj. Kasta fram bröstet så fort du sitter ner.

Ta det lugnt! Skratta och ha roligt med stora barnet. Lilla är sååå fascinerad av sitt syskon. Speciellt efter nån månad.

Ta hem pappan 30 dagar om det känns tungt i början. Var inte en martyr.

Lite goda råd från en son tycker att enbarnschocken var värre. Tiden med 2an går alldeles för fort.

Tack för goda råd tundra!

Väntar själv 2:an och kommer ha 22 månader mellan barnen. Dottern har varit en ganska krävande liten krabat. Jag väljer dock att inte oroa mig så mycket för hur det kommer att bli, utan ta det som det kommer. Man klarar av det mesta när man väl befinner sig i situationen , så det är ingen ide att måla f-n på väggen.

Visst är det skillnad att ha två barn jämfört med att ha ett barn, tycker jag, men jag skulle inte säga att det är jobbigare med två. Skillnaden är mer positiv. Två barn att gosa med. Två barn som har glädje av varandra.

Mina barn är 3 år (om några dagar) och 6 år (i mars). 

Jag har 2 år och 10 månader mellan mina barn och jag måste säga att jag inte alls håller med dig om att det skulle vara en besvärlig åldersskillnad. Med det kanske beror på att jag upplevde mitt första barn som relativt självgående redan i den åldern.

Mycket jobbigare!!! Har 15 mån emellan. Visst leker killarna bra, men det är mycket bråk och avundsjuka. Sen lämnar dom ju aldrig varandra ifred!!! Kan bli tokig på det! Fast det blir lättare o lättare. Killarna är 2,5 och snart 4...

Ja det är stor skillnad, som tidigare sagt, ett barn är lätt i jämförelse! Fast man vänjer sig och det blir lättare efter ett tag. Det är 18 månader mellan mina pojkar, yngsta är 4 månader nu och nu har alla rutiner kommit på plats och det är inte lika kaotiskt som det var i början. Jag tycker man ska ställa in sig på att kommer bli jobbigt i början, för det gjorde inte jag och fick världens chock! Jag var väldigt stressad i början och trodde att jag inte skulle klara av det, det var många bollar i luften och det var svårt. Men nu är det som sagt bra eftersom jag har vänjt mig och alla rutiner är på plats. Längtar till båda blir lite äldre och kan leka med varandra, kan tänka mig att det blir mycket lättare då!

*jag har vant mig ska det stå :)

Tyckte omställningen att få ett barn var myyycket större än till två. Har 3,5 år mellan mina och storebror har varit väldigt snäll och beskyddande mot lillasyster från start. I början åkte lillasyster sjal hela dagarna och när hon blev lite större följde hon gärna efter storebror och var inte alls "på" mig lika mycket som sonen för att bli road hela tiden.

Det är en stor omställning att få barn. Och även när barn nr 2 kommer. Sedan när trean, fyran och femman kommer är det ingen större omställning!

Att få tvåan var ingen omställning alls för oss. Allt flöt på helt lätt och naturligt. Trean däremot var ett uppvaknande. En smäll på käften. Totalkaos. Jag tror sånt här handlar väldigt mycket om vem den nya bebisen är. Och det vet man ju inte på förhand.