Förlåta otrohet? Hur går jag vidare?

Jag hade förlåtit otroheten EN gång, men inte TVÅ. 

Det är så jag också känner....   

en gång är ingen gång, två ggr e en gång för mkt vrf låta honom behandla dig så? du förtjänar bättre! och vad säger att han inte kommer göra det igen och igen och IGEN? han vet ju att du tar tillbaka honom oavsett hur illa han beter sig :/

Det är kanske dags för dig att gå vidare? Om du gör allt i hemmet + jobbar heltid och pluggar...ja då kanske du verkligen förtjänar nåt bättre, precis som han säger.
Att han säger det själv, är kanske för att lite ta udden av din kritik? Men egentligen kanske det är helt sant.

Och kanske lämnade han dig först, för att du skulle sakna honom och "mjukna" fortare när han erkände otroheten. En del människor kan vara ganska förslagna..

Att vara otrogen EN gång av misstag, kanske jag kan köpa. Men inte två. Då finns det nog ingen chans till tillit igen.

Jag skulle nog separera ett tag på prov åtminstone. Han kanske behöver bo ensam ett tag för att tänka igenom situationen och inte minst för att lära sig att sköta ett hushåll på egen hand. Det kan vara nog så viktig kunskap om du trots allt vill ta tillbaka honom senare.

Tror det blir svårt för dig att lita på honom i framtiden. Kommer aldrig kommer förbi detta gissar jag, du kommer alltid undra om och när det händer igen.

Ni har så rätt allihopa.
Jag är bara rädd för vad som kommer hända.
Jag är rädd för att gå igenom en separation. Vi har varit tillsammans sen jag var 16 år.
Jag är van vi att ha en man i mitt liv.
Enda anledningen jag kan tänka mig gå tillbaka är för barnens skull. Men nu menar jag inte att gå tillbaka med öppna armar och låtsas som inget hänt, nej. Utan att vi bor under samma tak. Han kan sova i ett annat rum, bara för att inte barnen ska må dåligt. Jag är bered att vara olycklig, men då hoppas jag att han bevisar ngt för mig under tiden. Jag tänker ställa krav, och markera att jag endast gör detta för barnens skull.

Men det känns heller inte 100 % rätt......

Vill tillägga att han är en bra man, bra pappa, generös, omtyckt, men...jävligt lat!

Jag och min sambo var tillsammans i nästan 6 år och har 2 barn. Vi har haft kass ekonomi under hela vårt förhållande så vi har aldrig kunnat unna oss någonting eller hitta på något extra. Jag har varit på praktik efter praktik men bara blivit utnyttjad som gratis arbetskraft.   Jag mådde riktigt dåligt  och kände mig skyldig till att jag inte kunde göra mer för familjen.

Min sambo tjatade på mig om att vi behövde hitta på mer saker så jag blev ännu mer pressad och mådde ännu sämre. När jag kom hem efter en full arbetsdag som gav 3000 kr i månaden kände jag bara för att sätta mig ett litet tag när jag kom hem och bara pusta ut. Min sambo blir arg på mig och säger att jag inte prioriterar familjen när jag är hemma. Hon frågar inte mig hur jag har haft det och mår utan hon antar att jag är lat. Den tilliten jag har till henne försvinner och jag tar avstånd från henne eftersom jag mår sämre när hon skäller på mig .

Hon antar att jag inte älskar henne eftersom jag inte säger det längre eller ger henne kramar men  det tar emot när jag får höra nedvärderande kommentarer från henne hela tiden om att jag inte prioriterar dem .

Vid några tillfällen när vi bråkade så sa hon att jag struntade i barnen. Att hon kunde tro det om mig gjorde mig ledsen. Hon visste att hon högg mot det som skulle såra mig mest. Hon visste att jag inte kände mig tillräcklig.

Hon säger att hon vill bo själv för att hon aldrig har fått chansen till det vilket jag går med på för jag tänkte att hon skulle få se vad jag egentligen gör.

Efter kanske 2 dagar själv så vill hon att jag ska flytta in igen. Jag förstår att det är för att hon inte är van vid att bo själv så jag säger att vi kan ha det så här ett litet tag så att hon hinner vänja sig och inte ångrar sig senare. Hon blir arg och säger att det lika gärna kan vara slut och då känner jag att det egentligen inte är mig hon saknar utan bara någon vem som helst men jag säger det inte, Jag säger bara okej om det är det du vill.

När det har gått en tid så ringer jag henne och talar om för henne hur dåligt jag mådde och att jag borde ha talat om det för henne och att jag älskar henne osv.

Hon ger mig kalla handen, Säger att hon inte vet om hon har några känslor kvar. Jag ber henne om vi inte kan försöka igen och om det inte gör det så ska jag inte tjata på henne mer.

Hon går med på att försöka så hon kan känna efter om det finns några känslor kvar. Jag bor där, vi pussas,kramas,går på bio, planerar en spa- weekend, kollar på möbler, jag betalar alla räkningarna för jag känner att min tillit är på väg tillbaka.

Det som oroade mig var att hon hade sin mobiltelefon med sig hela tiden och höll den dold hela tiden. När hon fick ett meddelande så sa hon att hon ville vara lite själv och att vi skulle ta det lugnare. Jag sa att det var självklart och gick iväg. Det här upprepades flera gånger. När Hon fick meddelanden klockan halv 7 på morgonen så förstod jag att det var något som inte stämde.

En tidig morgon runt klockan 4 så tog jag hennes telefon och kollade i den. Hon hade installerat en sms-app och där hade hon skrivit till en kille att hon ville vara hos honom och mysa under hans täcke i stället för att vara hos mig. De skrev att de skulle träffas!

Jag väcker henne och frågar vad det är hon har hållit på med och hon blir förbannad för att jag har läst hennes meddelanden. Hon säger att hon inte har känslor kvar för mig. Trots det pussade hon på mig, och vi planerade att skaffa olika saker till hemmet.

Jag tror att hon ville ha kvar mig som en trygghet men ändå träffa honom och ha sex med honom men när hon blev påkommen så försökte hon släta över det.

Jag drar därifrån samma dag, Jag vet att hon är med honom på helgerna när hon inte har barnen. och har hänt ett par gånger att hon har bett mig ta barnen extra för att hon behöver plugga och någon gång för att hon har haft ont i magen.  Var ett tillfälle när jag skulle hämta barnens pulkor och ringde henne för att säga att jag var på väg. Hon frågade vart jag var och hur lång tid det skulle ta innan jag var framme. Tänkte inte mer på det.

Det hade kommit snö under natten och när jag kom dit så ledde det fotspår bort från hennes dörr men inga tillbaka och då förstod jag varför hon hade frågat hur långt jag hade kört.

Hon valde alltså bort barnen för att kunna få ha sex med en kille som hon pratat med ett par månader.

Vill bara ta henne på bar gärning så att hon får stå för vad hon har gjort. Hon manipulerar mig hela tiden till att göra saker för henne så att hon kan vara med honom.

 

Det som jag har lärt mig av detta är att om man inte är öppen med allt man känner och tänker så sker det missförstånd och den ena eller båda kan känna sig oälskade,ensamma osv. Ni kanske skulle gå och prata med någon så båda får kasta ur sig allt ni känner utan att bli avbrutna av den andre. 

Hade jag sagt det jag kände och tänkte så hade min sambo förmodligen aldrig känt att hon hade behövt vända sig till någon annan och jag ångrar det varje dag.  Jag har sagt allt jag känner till henne men hon är nöjd med att ha det så som hon har det nu så det är ett hopplöst fall.

jag får gå vidare och inte göra samma misstag som jag har gjort tidigare men är rädd att jag inte ska hitta någon annan. Verkar som om de flesta tjejerna nu vill hålla det löst och sköta sig själva men samtidigt ha tillgång till närhet när de behöver. Har en del tjejkompisar som tycker så. Inget jag säger på lösa grunder alltså. förmodar att det är så min före detta sambo också känner nu när det blev som det blev.

Så till saken. Se till att båda får säga allt ni verkligen känner utan att avbryta varandra så kommer säkerligen mycket fram som ni inte visste att den andra kände.

Det är både skönt och tungt att läsa att det finns fler som är i samma situation som jag. När man drabbas av en sån här kris tror man ju att man är ensam i världen. För en vecka sedan fick jag veta att min fru och partner sedan 7 år varit otrogen mot mig, och att hon sedan vid två tillfällen tvingats utföra sex med den hon var otrogen mot genom utpressning. Detta var en person som vi var bekant med båda två och han hotade att tala om allt för mig och visa bilder om han inte fick igenom sina krav. Min fru har lidit enormt sen hon gjorde den första otroheten för tre månader sedan och sedan blev utsatt för utpressning. Vi har tillsammans träffat denne man vid ett flertal tillfällen efter allt detta och hela tiden har de vetat om denna situation, men inte jag. När hans utpressning eskalerade för en vecka sedan orkade inte min fru längre, och berättade för mig. Han gjorde dessutom verklighet i sitt hot och berättade allt för mig. Hon älskar mig, gjorde ett enormt felsteg som hon ångrar bittert. Jag älskar henne enormt mycket. Vi har aldrig under våra år haft några problem. Bara varit lyckliga. Men för mig är det här enormt tungt. Sveket från henne. Utpressningen hon utsatts för. Jag tycker enormt synd om henne, men hur ska jag kunna lita på henne igen? Hon gjorde trots allt fel. Han var en grymt elak människa. Jag är en enormt sårad människa. Men jag har förlåtit henne, jag älskar henne. Vi vill båda gå vidare och lämna detta bakom oss. Hur lyckas jag bäst med detta?

Jag hade KANSKE förlåtit en gång. Har det hänt igen lär det ju inte vara jättesvårt för honom att göra om det...