Dottern vägrar att åka hemåt

Dottern på snart tre år tar snart livet av oss.
Jag känner som att jag ger upp snart med hennes utbrott.
När vi eller hon själv varit hemma hos farmor och farfar och varit där ett flertal timmar så blir det dags att gå hemåt. Det slutar alltid i ett fasligt skrik och gråtkaos. Hon vägrar att lämna dem och springer undan och det är kalabalik helt enkelt.
Lång tid tar det innan vi får med våld in henne i bilen oftast utan ytterkläder.
Innan vi kommit till farmor och farfar så förbereder jag henne på att när vi sedan skall hemåt så ska vi inte gråta, skrika och bråka idag. Det lyssnar hon  på men det blir ändå tvärtom.
Nu är det så illa att jag drar mig för att åka dit. 
Liknande visa när vi ska till släktingar med barn i hennes ålder. Hon vägrar och gör ett ohejdligt liv som slutar med att  och vi får bära ut  henne i bilen utan kläder och skor. 
Det här gör mig tokig. 
Ett annat exempel är när vi är i köpcentrum så ibland går vi till ett lekområde och samma visa då när vi ska ge oss därifrån. Folk stirrar och man känner sig som en brottsling för att man måste föra bort henne på det sättet.
Nu går jag omvägar för att undvika de här ställena i köpcentra och utomhus.
Det låter ju inte klokt egentligen men så är det.
Hur och vad gör ni andra ni som har liknande problematik?