Godis till barn

Jag brukar mest använda godis som muta när jag handlar i affären :) :) :)

Sonen var runt 3 år då han smakade/åt godis första gången.Det var på ett kalas där de fick var sin godispåse.
Innan dess tyckte jag inte det fanns någon anledning att ge honom.
Jag är själv sockerberoende o hade gärna velat vänta lite till med att ge honom sånt skräp.
Just lördagsgodis började vi med då han fyllt 6 år,för då hade hans ena kompis börjat få lördagsgodis o då ville han ju med ha det.Men det är inte varje lördag han äter upp sin tablettask eller klubba,utan mycket av de hamnar i hans godisburk.Fick skaffa en sån för att de inte skulle ligga löst i hela hans rum.Den får jag kika igenom ibland o slänga en del gammalt godis.Innan jul,kastade jag gammalt påskgodis.
Men ska jag vara ärlig så händer det att vi äter mitt i veckan också men det blir inte många bitar.

Jag fick ofta höra på föräldrarträffar att jag var taskig som inte lärde min son att äta godis.Jag tyckte det var kul o var även stolt över min son när han plundrade fruktskålen istället för att bråka över godisskålen.
Hade sonen velat gå till godiset så hade han klart fått de,men han föredrog frukt o gör det fortfarande det.
Om några veckor fyller han 7å å vill ha fruktsallad istället för tårta.

 Äldsta barnet var 3 innan hon fick, de tre yngre fick nog tidigare, de lyckades få tag i hennes godis. Men jag försökte ju förståss hålla det ifrån dem så mycket som möjligt.

Äldsta kring 3, de yngre kring 2.

Är alla verkligen så "perfekta" att de inte ger sina barn godis förrän 3-4 års åldern? Jag har ärligt talat aldrig träffat en 3 åring som inte smakat godis, sen har jag dock träffat barn som inte tyckt om godis, men det är ju en annan sak.
Här fick sonen smaka godis tidigt..redan som 9 månader smakade han lite lite. Sen på 1 årsdagen fick han den "obligatoriska" tablettasken som är lite av tradition i vår släkt.
 

Äldsta var nog närmare 2,5 innan han åt godis första gången. Choklad var det första han åt. Andra typer av godisar åt han inte förrän bra mycket senare....för att ingen annan i familjen äter det och för att han är försiktigare än försiktigast . Sötsaker i form av bullar, kakor åt han från 2 år cirka, men har alltid varit rätt ointresserad. Glass är hans stora favorit. Lillebror.....ja, han åt bra mycket tidigare av allt. Småsyskon gör ju som storasyskon och han har dessutom alltid haft ett stort intresse för allt ätbart . Fredagsgodis (vi kör fredag istället för lördag) har vi haft sedan ett halvår tillbaka. Äldsta har precis fyllt 5 år. Yngsta blir 4 till våren.

han var nästan tre när han en dag när vi sa att å imorgon är det lördag vad skönt då svarade med att "lördag, då får man godis" . Så varför inte. Länge fick han en liten kexchoklad. Nu är han nästannfem och när det lösgodis som gäller 4 sorter och fyra av varje sort. Fast han vill mest ha choklad så det brukar bli en sort och 16bitar. Vi har inte bestämt hur vi gör när han fyller fem, om det blir 20bitar då, eller om vi fortsätter med 16. Han äter sällan upp allt. Vi vuxna äter inte godis alls. Utom möjligen mörk choklad. Och popcorn ibland.

När han är på fest eller kalas får han äta så mkt han vill. An reglerar det bra själv, tre chips, en ostbåge, en chokladbit.

han var nästan tre när han en dag när vi sa att å imorgon är det lördag vad skönt då svarade med att "lördag, då får man godis" . Så varför inte. Länge fick han en liten kexchoklad. Nu är han nästannfem och när det lösgodis som gäller 4 sorter och fyra av varje sort. Fast han vill mest ha choklad så det brukar bli en sort och 16bitar. Vi har inte bestämt hur vi gör när han fyller fem, om det blir 20bitar då, eller om vi fortsätter med 16. Han äter sällan upp allt. Vi vuxna äter inte godis alls. Utom möjligen mörk choklad. Och popcorn ibland.

När han är på fest eller kalas får han äta så mkt han vill. An reglerar det bra själv, tre chips, en ostbåge, en chokladbit.

Vårt barn (tvååring) får smaka godis (typ en godisbit) när någon annan äter det och barnet uttryckligen vill smaka. Däremot skulle vi aldrig komma på att köpa godis enkom till barnet, samt att vi försöker att dölja att vi själva äter det så att barnet inte ska vilja ha.