gabriella2013 skrev 2013-04-21 22:47:34 följande:
Jag förstår vad du menar bor själv i en rik kommun i ett villaområde med riktiga kärnfamiljer, mamma, pappa och barn så kommer antagligen inte heller kunna nyttja det rådet jag gav dig på mitt barn i framtiden. Men om du kan och om svåger är intresserad så vore det kanske en bra ide att han fick agera manlig förebild. Jag tror iallafall att det ska vara någon som inte kommer att försvinna ur hennes liv såsom en fotbollstränare, lärare osv kommer att göra av naturliga skäl. Och vem vet när du hittar en partner, då kommer hon att få en "pappa" en närvarande pappa inte en biologisk pappa. Kan det vara så att när hon gråter och när hon pratar om att hon vill ha sin pappa och sin morfar så lyser din sorg igenom? Att hon då ser din sorg och förstår då att: OJ! det här är något som man ska vara ledsen över ofta så hemskt är det annars hade inte min mamma varit ledsen nu. Förstår du hur jag tänker? Självklart ska hon få sörja men hon är ju så liten ännu så frågan är förstår hon vad hon sörjer eller har det blivit en grej av det? För barn är väldigt anpassbara och hon har inge minne av sin morfar om han gick bort när hon var 10 månader. Jag tror att den sorgen när hon förstår att hon inte har en pappa för att han svek henne genom att inte vara intresserad, att hon inte fick en kärnfamilj (biologisk), att hon inte fick lära känna sin morfar (mer än 10 månader). Att den sorgen kommer när hjärnan har mognat mera typ i tonåren kanske? Självklart ser hon att andra barn har en pappa och inte hon men förstår hon verkligen innebörden av det? Det är inte lätt att förklara för barn... men jag tror att man ska svara kort och ärligt med så lite detaljer som möjligt och inget som gör att barnet kan känna att det är mitt fel. Sen när de är större kan man förklara men då är de mer mogna för det. Man kanske kan säga att: Alla familjer ser olika ut, en del har sina föräldrar här, en del har någon förälder i himmelen, en del lever inte tillsammans för den andra föräldern är i ett annat land. Och sen prata om det landet, titta på bilder, berätta om hur pappan såg ut mm. Om hon då vill ringa eller skriva brev till pappan blir det problem men då kan man hitta på ett annat sätt. Tillexempel: skriva detta brev -till pappa, gå till en fin plats (en klippa vid havet), elda upp brevet och säga att orden nu kommer att skickas genom röken till hennes pappa i hans drömmar eller något sånt. Fast man kanske ska prata med en barnpsykolog först innan så att det inte ger mer skada än nytta. Hoppas att du kommer på något som hjälper er
gabriella2013 skrev 2013-04-21 22:47:34 följande:
Jag förstår vad du menar bor själv i en rik kommun i ett villaområde med riktiga kärnfamiljer, mamma, pappa och barn så kommer antagligen inte heller kunna nyttja det rådet jag gav dig på mitt barn i framtiden. Men om du kan och om svåger är intresserad så vore det kanske en bra ide att han fick agera manlig förebild. Jag tror iallafall att det ska vara någon som inte kommer att försvinna ur hennes liv såsom en fotbollstränare, lärare osv kommer att göra av naturliga skäl. Och vem vet när du hittar en partner, då kommer hon att få en "pappa" en närvarande pappa inte en biologisk pappa. Kan det vara så att när hon gråter och när hon pratar om att hon vill ha sin pappa och sin morfar så lyser din sorg igenom? Att hon då ser din sorg och förstår då att: OJ! det här är något som man ska vara ledsen över ofta så hemskt är det annars hade inte min mamma varit ledsen nu. Förstår du hur jag tänker? Självklart ska hon få sörja men hon är ju så liten ännu så frågan är förstår hon vad hon sörjer eller har det blivit en grej av det? För barn är väldigt anpassbara och hon har inge minne av sin morfar om han gick bort när hon var 10 månader. Jag tror att den sorgen när hon förstår att hon inte har en pappa för att han svek henne genom att inte vara intresserad, att hon inte fick en kärnfamilj (biologisk), att hon inte fick lära känna sin morfar (mer än 10 månader). Att den sorgen kommer när hjärnan har mognat mera typ i tonåren kanske? Självklart ser hon att andra barn har en pappa och inte hon men förstår hon verkligen innebörden av det? Det är inte lätt att förklara för barn... men jag tror att man ska svara kort och ärligt med så lite detaljer som möjligt och inget som gör att barnet kan känna att det är mitt fel. Sen när de är större kan man förklara men då är de mer mogna för det. Man kanske kan säga att: Alla familjer ser olika ut, en del har sina föräldrar här, en del har någon förälder i himmelen, en del lever inte tillsammans för den andra föräldern är i ett annat land. Och sen prata om det landet, titta på bilder, berätta om hur pappan såg ut mm. Om hon då vill ringa eller skriva brev till pappan blir det problem men då kan man hitta på ett annat sätt. Tillexempel: skriva detta brev -till pappa, gå till en fin plats (en klippa vid havet), elda upp brevet och säga att orden nu kommer att skickas genom röken till hennes pappa i hans drömmar eller något sånt. Fast man kanske ska prata med en barnpsykolog först innan så att det inte ger mer skada än nytta. Hoppas att du kommer på något som hjälper er
Jag sörjer inte min pappa så det är inget som lyser igenom. Visst är det en grej att hon sörjer pappa och morfar. Hon kommer ju ej ihåg morfar och Hr aldrig träffat pappa, men dt betyder ju mindre för hennes sorg är verklig ör henne som den visar sig.
Är du ledsen så säg det så kan ni sörja ihop.
