Anonym (ledsen) skrev 2013-01-10 22:08:24 följande:
Jag vill separera från min sambo sedan 2 år. Vi har en dotter på 1,5 år och bor i en stad jag enbart flyttade till för hans skull. Jag vill flytta tillbaka till staden jag kommer ifrån där min familj finns (20 mil bort); mycket också eftersom jag inte kan få jobb här då det är hög arbetslöshet och mycket mindre stad, men han vägrar att låta mig flytta och ta med mig dottern. Allt jag vill är att få vara med mitt barn och kunna försörja mig.
Jag har sagt att vi kan ha delad vårdnad och mötas på halva vägen vid hämtning och lämning men han vägrar och hotar med att utmåla mig som ett psykfall inför familjerätten. Visst har jag varit deprimerad och ibland väldigt känslosam förut men detta har aldrig gått ut över min dotter och det är bara jag som varit hemma med henne (mammaledig 1,5 år) och hon och jag är otroligt tighta.
Han har flera ggr brottat ner mig, gett mig örfil, gripit hårt om mina käkar och puttat mig i väggen etc och kallar mig alla möjliga fula ord inför vår dotter. Jag har sagt att jag inte tar det mer men han säger att det är mitt eget fel att han blir arg och att han skulle kunna ta ifrån mig dottern hur lätt som helst. Han är borta mycket p g a sin hobby och då vi inte har familj här får jag sköta i princip allt här hemma själv - för det tycker han jag ska ta.
Jag blir så ledsen och känner mig fasttvingad i förhållandet fast jag inte vill. Jag vill inte riskera att förlora min dotter och får panik av tanken. Jag har varit mammaledig med henne hela tiden fram tills nu och hon är min ängel som jag inte klarar mig utan. Jag vet att jag är en bra mamma till henne men han får mig att hata mig själv och tvivla...
Är det någon som kan ge lite råd och tröst?
Förstår att du vill bort och så som jag läser så utnyttjar han eran gemensamma dotter för att hålla dig kvar.
Känner igen mig lite i behandlingen som din man utsätter dig för och jag tycker det är otroligt bra att du har kommit till insikt och vill ta dig ur.
Mitt råd till dig - Kvinnojouren/kvinnofrid
Berätta läget, de kommer kunna hjälpa dig
Vårdnadstvist kommer vara ett faktum - men värt det i slutet
Han hotar med att ta dottern ifrån dig, medans du räcker ut handen och säger - jag vill att vi kan ha gemensam vårdnad = stort + till dig
Samt att du till och med erbjuder dig att ni ska köra halva vägen var. Du försöker lösa konflikten, medans han gör den värre, ses inte som "barnets bästa"
Kvinnojouren kommer stå bakom dig vid tvisten, anmälningar kommer göras till polisen (om du vill)
Nu kommer jag säkert få många reaktioner på det här...
Men det skiter jag totalt i!
1) Kvinnojouren först, ta hjälp av dom med allt runt omkring ex boende, samtal, anmälningar osv.
Det du ska tänka på är att anmälningarna ska komma in
innan vårdnadstvisten - annars anses de bara som pajkastning, för du kommer få anmälningar tillbaka på dig, det är så "
de" fungerar.
Håll kvinnojouren hemlig, tills ni tillsammans bestämmer att det är dags att flytta, allt ska vara iordning och förberet runtomkring. Packa en väska i förväg, för det kommer gå snabbt när det väl sker och ett boende blir ledigt, då är det vinna eller försvinna som gäller.
2) Soc/familjerätten kommer erbjuda samtal - ta dessa - låt han göra bort sig, men håll dig bara till fakta, samla information och bevis som du kan stå för. Han kommer häva ur sig en massa skit och försöka svartmåla dig, lugnet du behåller kommer göra honom mer arg, men dig mer trovärdig. Du kommer kunna ha kvinnojouren med på samtalen som stöd.
Socialtjänsten kommer göra en utredning på eran föräldraförmåga om du och pappan inte kommer överens, tacka ja till all hjälp de erbjuder, det visar att du är samarbetsvillig och vill utveckla din föräldraroll om det finns brister. Han kommer aldrig anse sig ha några brister, du kommer säkert få höra att du har gjort honom illa, behandlat honom dåligt osv. Nu skriver jag "de" igen (eftersom jag inte kan kalla ngn psykopat pga saknad advekat utbildning)...jo..."de" ser sig själva inte som problemet, utan allt fel är ditt. Om det vill sig riktigt illa så kommer han påstå att du misshandlat honom, dvs han använder sina egna handlingar mot dig. Men då ligger du steget före redan med dina anmälningar.
3) Vårdnadstvisten är ett faktum, skaffa en bra advokat, ta hjälp av kvinnojouren, de har kontakter.
Använd dig av dina polisanmälningar, kvinnojourens anteckningar, socialtjänstens utlåtande
Att komma ur en påfrestande situation som känns ohållbar kräver
strategi, via strategin
ligger man steget före, om man ligger steget före kan man i
nte misslyckas med att bli fri
Stå på dig - för din och dotterns skull
Ps det är så mycket jag skulle vilja skriva här, om du vill så får du gärna höra av dig
