Våldtäkt inom äktenskapet.

Jag levde med en väldigt elak typ som 23-åring. Hans största kink var att väcka mig mitt i natten, hålla för näsa/mun, titta mig i ögonen och bara penetrera mig. 63 gånger hände detta under det året vi bodde ihop. Till slut vågade jag inte somna förrän han sov djupt. 

Idag har jag återfått mig själv och respekten för min egen kropp. Jag tycker om att ha sex numera (för det vi hade var inget annat än ren misshandel) men fortfarande kan jag känna obehag varje gång jag sover med grabbar....

Nej, han blev aldrig anmäld för detta. Borde ha gjort det och för mycket annat med. Tre år sen slog han ihjäl sin dåvarande sambo... Kunde ha varit jag.... 

Har du inga bevis alls mot honom? Skriftliga hot, att du berättat för någon, etc?
Jag tycker att du ska polisanmäla honom för det han har gjort.
Och att du ska berätta för barnen.

Skriv en bok som hämnd. Skriv om ditt liv, dina känslor och allt som hade. Ge personerna bara andra namn.

Skrev ett långt svar men det försvann när jag postade det hmm. Provar igen.

Tack till alla som delar med sig! Det är alltså inte ovanligt att de ger sig på kvinnan när hon sover! Det var det jag tyckte var så sjukt, som kändes så overkligt, kränkande och känslokallt! Känner igen det där med att nästan inte våga somna. Jag sov väldigt lätt mot slutet och det blev vardagen förstås inte bättre av.

Jag har börjat skriva på en bok (idag) YummyMammi. Tack för tipset!  Skönt att skriva av sig och barnen lär få reda på sanningen en dag.....om så efter min död.

Nej jag inga bevis för detta, så vad har man för chanser. Enda bevis jag har, fast då på fysiskt våld är när han (efter skilsmässan) stod i min hall och sparkade mig så jag föll i trappan. Då stod vår yngste son och såg på. Sonens ansiktsuttryck  och reaktion från denna händelse är för evigt fastetsad på min näthinna. Han blev så ofantligt rädd. Men sönerna har han nu lindat runt sitt lillfinger så de skulle nog aldrig gå emot honom. 

Du som skrev att din förövare fick 2 års fängelse...hur länge hade han begått sådana här övergrepp på dig? Hade du några bevis?

Usch nu blev jag ledsen, får ett hugg i hjärtat och tårarna rinner när du skriver du lämnade barn och allt.
Jag flyttade också långt bort från allt efter att det hela fortsatte efter skilsmässan genom att han skulle kontrollera allt för mig. Men han har förstås använt det mot mig.....hur kan man överge sina barn! Ja hur kan man det, jag mår dåligt varje dag..... men det gick/går heller inte att leva där. Han mår bra! Barnen är bittra mot mig och jag känner ingen glädje i livet längre. En av fem mår fint....förövaren!
Att se hur han kommer undan med allt gör otroligt ont.

Kära du 
Jag känner ända in i hjärtat och magen med dig. Jag har varit med om samma sak själv. Skamligt att ta upp frågan med andra särskilt för oss som var engagerade i kyrkan och hade 4 barn. Ett stort dilemma för man gifter sig av kärlek och får sina barn av kärlek och det som skulle vara uttrycket för det allra finaste och ömmaste och ömsesidiga njutningen  i relationen blir ett övergrepp!   
!964 kom lagen som skulle hjälpa oss kvinnor att juridiskt anmäla våldtäkt  inom äktenskapet  Men som du skriver hur får man det bevisat? Dessa kontrollerande män förnekar hela tiden.
När jag äntligen bröt mig loss och trodde att nu skulle jag bli fri så blev jag förföljd och anklagad på olika sätt. Mina barn lade skulden på mig för skilsmässan och vår relation har varit ansträngd medan de värnat om sin "snälla" pappa. 

Mitt råd till andra kvinnor i liknande situation är att omedelbart bryta. Det blir inte bättre med åren och den utsatta kvinnan går sönder alltmer. Ilskan över vad jag varit utsatt för gjorde mig stark. Jag bestämde mig för att inte låta knäckas för det var uslingen inte värd.

Kära rara Du
 Jag känner med dig ända in i hjärtat och magen. Jag har varit med om samma sak.Det känns skamligt att tala om detta med andra. Inte minst för mig eftersom vi med 4 barn var engagerade i kyrkan Det är ett dilemma för man älskar mannen man gifte sig med fick barn av kärlek Men det finaste ömmaste och mest intima i ömsesidighet blir förbytt till ett övergrepp!Dessa män som gör såhär har ett oerhört stort kontrollbehov och tror att de äger sin kvinna. Egotrippade till max Jag själv ställde upp för husfriden skull för att hans aggressivitet skulle lägga sig. Sådana män är testosteron stinna och har inte lärt sig att kontrollera sina behov. 

Jag tror att lagen om våldtäkt inom äktenskap kom 1964 men vem kan använda den? Mannen förnekar och det finns inga bevis.
Mitt råd till de kvinnor som har det så är. Bryt omedelbart! Det blir inte bättre med åren.
Ilskan inom mig gjorde mig stark och när jag äntligen bröt upp fick jag det som du. Barnen anklagar mig för skilsmässan det blir ett ansträngt förhållande mellan oss och de tar parti för sin "snälla" pappa, medan jag var tvungen att fly för mitt livs skull eftersom hans övergrepp blev alltmer brutala  och masochisiska. Men denne man  är inte värd att jag blir knäckt! 

Tyvärr är vi många som varit med om detta. Var stark! Du har rätten till din egen kropp Ingen annan ska få våldföra sig på den. Du är dyrbar och värdefull Din kropp har utstått 3 förlossningar Du är värd att bli drottning i dina barns liv!
Kraaaam vännen .

JA, att bryta upp från en sådan man är det enda rätta men oerhört svårt. Om man inte väljer att sticka från allt. Jag var långt nere och nedbruten för några år sedan, gick i terapi och stärkte mig. Då var det barnen som höll mig kvar i livet. Nu genomgår jag skilsmässa med en fruktansvärt psykiskt påfrestande bodelning. Så efter psykiskt nedbrytande sexuella övergrepp så kommer detta. Mina åsikter är blockeringar för honom säger han och jag har ingen rätt till åsikter om bodelningen. Tiden tingsrätten tar innan dom faller anklagar han mig för, att allt fördröjer i processen är mitt fel. Medan jag inte godtar hans makt över hur det ska fördelas och vilka tillgångar som ska fram. Nu har jag ansökt om bodelningsförrättare. Han och hans nya liv med en annan kvinna är det viktigaste. Tack vare att han träffat en ny släpper han mig äntligen. Godbitarna från hemmet ska han ha medan han tycker att jag ska vara tacksam att jag fått leva med honom och haft det så bra. Jag måste överbevisa hela tiden över tillgångar han undanhåller och när jag kommer fram med opassande fakta hotar han med straff-följder, som posthemligheter, ersättning, att han känner personer med makt. Hela tiden försöka skinna mig på pengar. Jag har inga bevis, bara muntliga smädelser, hot med sin kropp för att skrämma mig, minnen av sjuklig sexualitet och bilen som maktmedel när han kör och jag är passagerare i full fart. Han var revisor i mitt företag och jag litade på honom förstås i tron att man vill varandra väl. Jag kan bara förklara hans beteende mot mig som sjukligt och hans brist på empati har han fått extrema utslag på i psykiska tester han gjort på jobbet. I hans position som VD görs sådana tester. Snart ska mitt liv få börja på nytt och med chans att bygga upp mig igen. Och att vara gift med en sådan man är oerhört nedbrytande, men att skilja sig från honom är nästan omänskligt. Visste det skulle bli jobbigt men anade inte att det skulle bli så här. Känner mig kraftlös men vet att livet kommer tillbaka. 

Tack för att ni fortsätter skriva i tråden, och tack för kraaamen, den värmde :)

Jag känner igen allt du skriver. Nej det är nog näst intill omöjligt att använda sig av den lagen när man inte har fysiska bevis.

Det där med att bryta upp med en gång är lätt att säga när man väl gjort det själv men jag minns hur jag hela tiden trodde det skulle bli bättre och dumt nog intalade jag mig själv att jag var stark som stod ut. Ha, har du hört! Vi hade det ju så bra i början och det sista man vill förlora är sin familj. Men så är det, man hoppas alldeles för länge!

Förstår dig som skriver om bodelningen. Det blir en tuff tid för dig, men du har rätt, livet kommer så småningom tillbaka. Önskar jag kunde skicka lite extra krafter till dig, hoppas du står på dig och håller ut.

Vår eller rättare sagt hans bodelning var enkel. Det var bara att skriva på (hos hans advokat) de underlag han själv tagit fram. När jag tidigare hade sagt att ?det här känns absolut inte rättvist?, väste han att om jag skaffade egen advokat skulle han se till att det och det hände. Så det är tydligen inget ovanligt heller då och inget man kan göra något åt. Han hotade bara när vi var ensamma, och när jag påminde om det ljög han utan att blinka..."så var det ju inte" eller "det har jag aldrig sagt".

Jag har nu flyttat tillbaka till min hemstad och har det gott med barnen (som han skulle ta ifrån mig). De har med tiden själva börjat se hans ?mindre goda sidor?.