Avsaknad av sex

Det sägs ju att det mänskliga psyket funkar så att det vi inte kan få vill vi ha mest av allt.
Dessutom funkar det sällan att jobba ännu hårdare för en partner som börjar tappa intresset, har jag lärt mig den hårda vägen...
Om du gör "allt" för henne som du skrev i första inlägget, kanske hon tar dig för självklart. Pröva att bli lite otillgänglig. Jag menar inte att börja smussla och flirta med andra, men odla egna intressen, träna, vad du nu gjorde innan ni blev tillsammans. Så att hon får en chans att sakna dig lite och klara sig på egen hand.

Det ligger nog lite i det du säger, jag har märkt att allt vi gör, gör vi tillsammans.
Lite ensamtid skulle nog inte vara fel, jag har funderat på att börja med styrketräning igen så det är kanske inte helt fel :)
Jag funderade lite på det också, det man inte kan få vill man ha mest av allt.
Visade sig att det var rent åt helvete i just detta läget :) Lät henne vara i 2 månader, inga sexuella närmanden av mig alls, var neutral.
Men inget hände, hon trivdes med det verkade det som. Jag blev mer frustrerad bara

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här för att det ska gå fram.
Men ni måste försöka få till en ordentlig diskussion som INTE fokuserar på sex, hur ofta ni gör det och varför det inte blir av.
Utan på det faktum att ni just nu har väldigt olika prioriteringar och intressen kring detta, och att det  med största sannolikhet är något som kommer att påverka både er och relationen på sikt om ni inte kan få fram en fungerande kompromiss.

Det handlar inte om ultimatum. Målet ska väl vara att ni ska komma till en överenskommelse som ni båda kan leva med. I värsta fall kan det vara att relationen tar slut, men det måste väl ändå vara bättre än att leva i eb relation där man vet att partnern mår miserabelt.

Jo jag vet. Jag har varit där själv, som sagt...
Har tyvärr ingen uppmuntran att komma med där. Har läst en hel del inlägg av kvinnor som själva varit i din flickväns situation, och det verkar inte hända speciellt mycket på 2 månader. Det är väl ungefär så lång tid det tar innan de börjar fundera på varför mannen inte visar något intresse längre, sen tar det minst lika lång tid til innan det börjar vakna någon antydan till intresse hos dem själva, vad vet jag...?

Så verkar det vara, jag får väl hoppas på att det blir bättre om hon byter p-piller. Annars vet jag inte vad, hur bra vi än har det för övrigt vill jag inte ha det såhär, hur mycket jag än velat. Men det går icke

21 och 19 år, och problem med sex. Inom mig skriker en en röst: GÅ DIN VÄG! Det kommer inte bli bättre. Det är svårt att gå, men det kommer inte bli bättre.

Kan bara svara för mig själv. Men när jag träffade min kille för många år sen va allt kanon i början. Sen börja ja äta p- piller....i mitt fall tog det bort min lust upp till 60-70%. Det är jättemånga som reagerar så på hormoner. Kan va bra att ha i bakhuvudet. Sen perioder i vårat liv har det blivit så att ju mer sällan vi hade sex desstu mindre blev mitt behov. Men jag älskade min partner lika mycket för det. Hur tråkigt och omotiverande det än må låta så pröv att bestäm att de dagar och då ska vi ha sex. För hon kanske funkar som mig att när det väl är igång så gillar hon det ändå. Bara för att få lite rutin. Hon borde ju va villig att pröva om hon vill satsa på er. Att vänstra är väl precis det sämsta du kan göra, det löser ju ingenting. Då är det bättre att göra slut. Har idag ett fantastiskt förhållande med samma partner sen 14 år tillbaka. Det går upp och ner i förhållande och man måste jobba på det. Lycka till!

Hon är helt enkelt inte lika intresserad av sex som du. Ni får väl kompromissa då? Hon ställer väl upp på sex rätt ofta när du frågar? Så jag ser inte problemet? du får helt enkelt ta initiativ. Är man inte intresserad av något så tar man heller inga initiativ.

Tyvärr verkar ni inte vara sexuellt kompatibla.. Visst ska man kämpa och hålla ut, men ni är så unga så det verkar kört att börja kämpa så hårt redan nu. Om ni är så  olika sexuellt så skulle ni nog båda bli lyckligare med nån som matchar er bättre. Jag har en sambo sen många år, vi har det bra i sängen men han var mindre intresserad av sex än vad jag är redan från början. Ibland ångrar jag att jag inte letade efter nån med mera lust , för på lång sikt när vardagen rullar på och barnen kommer så är det jätteviktigt att det sexuella fungerar, det är ett kitt som håller ihop förhållandet och man mår bra när det fungerar.
Om jag var dej så skulle jag avsluta förhållandet i tid och leta efter nån som vill vara både bästa vän och sexpartner.

Jag håller med om att p-piller kan förstöra väldigt mycket, speciellt som hon "inte vet varför" så verkar det ju som en trolig anledning, det kan liksom stänga ner lusten bit för bit tills den är helt borta och tillslut tänker man inte ens på sex. Ni kan ju prova att köra kondom och se om något ändras? Om ni ändå inte har sex så finns det ju inte heller någon anledning för henne att dagligen äta medicin som faktiskt har ganska mycket biverkningar, förutom brist på sexlust (kolla i bipackssedeln om hon behöver övertygas).

Men sen kan det ju vara så att hon bara inte vill tänka på eller kännas vid vad det kan vara för andra anledningar. I mitt första förhållande tappade jag lusten helt men ville nog inte riktigt kännas vid att det var för att jag inte var kär längre, så det gick ett år till innan jag vågade inse vad som var problemet. Förhoppningsvis är det inte så för er! Men det kan ju också handla om att hon inte gillar sig själv, och aldrig lärt sig hur hennes kropp och lust funkar. Tyvärr är ju sex och lust fortfarande skambelagt och tabu för många tjejer, och om man aldrig "tränat" på att fantisera och onanera så kanske man inte ens saknar det. Det kan ju också vara så att hon tänder på något som hon tycker är för pinsamt för att erkänna? Jag vet inte, men jag tror att det vore bra om ni på ett så förutsättningslöst sätt som möjligt kunde prata om vad ni vill och tänder på egentligen. Ta inte upp det vid ett tillfälle då du själv är kåt och frustrerad, då blir det bara press.

Sedan tycker jag också att du ska förklara för henne precis hur DU känner. Du verkar vara en himla fin och bra kille, och du har ju i den här tråden formulerat väldigt bra precis hur du känner. Kanske skulle det vara en ögonöppnare för henne om du förklarar hur ledsen du är över det här, att du inte kommer att stå ut med det hur mycket du än älskar henne, men att du verkligen älskar henne och är beredd att göra vad som helst för att få det att funka (till och med ta en strapon i tvåan!), men att du behöver åtminstone något litet tecken på att hon bryr sig också. Det här är ett problem NI har tillsammans, det är inte dig det är "fel" på, eller ditt problem bara för att det är du som just nu lider av det. Men om en person i en relation mår dåligt av något som händer i relationen, så är det bådas problem. Ni är dessutom så jävla unga och har varit ihop rätt kort tid, det är liksom inte dags att ge upp än. 

Det här ger intrycket av att hon har lågt intresse för sex.

Hade jag varit dig hade jag inte kunnat låta bli att testa hur reaktionen blir om man säger att
"-jag kommer att lämna dig om det fortsätter så här och det inte blir bättre".
Svarar hon bara "-jaha" så är det bara att lämna.

Någon pratade om att man är för mycket med varann..

Må så vara men jag jobbar på samma jobb som min sambo, vi är väldigt mycket med varann och tycker själva att vi borde tröttnat, tvärtom.

Men det är för att vi är bästa vänner, partners med bra sex och de intressena vi inte delar utövar vi när vi känner för det, vårat sällskap är inget tvång :)

Oj, här var det en hel del inlägg sen sist.
Tackar för visat intresse från alla underbara människor :)

Saken är ju att jag älskar henne, jag vill inte lämna henne när allt känns så perfekt, utom just vårt sexliv.
Det ska inte få styra över vårt förhållande, även om det är något relativt viktigt för mig.
Jag hade kunnat ha sex 2-3 gånger per dag om det skulle vara så, men helst iallafall 1 gång varannan dag så hade jag varit nöjd.
Hon har börjat bjuda till lite mer sen sist jag skrev, varför vet jag inte.

Någon nämnde att hon kanske inte var kär längre, så kanske är fallet då hon var på väg att lämna mig för ca 7 månader sedan. Då hade hon till argument att vi inte hade sex lika ofta som förr, att hon inte kände samma attraktion som i början.
Hon stannade, jag får fråga efter om vi ska ha sex nu :p

Hur kan jag få denna attraktion att komma tillbaka ? Något speciellt i vardagen jag kan göra / ändra på ?
Vad är attraktion för dig ? Vad gör att du blir tänd på din kk / pojkvän / fästman and so on ?
Mvh

Du får nog vara nöjd med att ha sex 1 gång i veckan/varannan vecka. Det är en vanesak det där. Ställ in dig på att det inte blir mer sex än så så ska du se att det blir bättre.

Vad tror du "inte känner samma attraktion längre betyder?". Svaret på
det vet bara hon, men klart är att har någon börjat fundera i termer om
separation i så unga år så är oddsen ytterst små att det skall fungera
i ett längre perspektiv. Vad som får mig att fundera är att du skriver att
sexet inte skall få påverka er relation, men tänk efter en aning, är det inte
det som gör att du formulerar dina tankar här, om inte så varför skriver du?.

Fyfan för att behöva nöja sig med det. Nej, det går bort, livet är för ort för det.