Hur hantera vredesutbrott?
Vår dotter, 2 år och 8 månader, får ofta vredesutbrott och vi har svårt att veta hur vi ska hantera dem. Det typiska utbrottet, just nu, börjar med att hon vill bli buren. Det kan t ex vara på väg in från bilen till dagis eller när familjen förflyttar sig från köket till vardagsrummet. I dessa fall så sätter hon sig helt enkelt ner och skriker ”bära mig!” och vill då att man ska gå till henne, lyfta upp henne och ta med henne dit vi är på väg. Det går inte ens att få henne att själv komma fram till oss. Sätter man hårt mot hårt så skriker hon tills hon nästan tuppar av, och lyckas man inte bryta det så är det inte ovanligt att hon skriker i 40 min innan hon ger sig.
Hon fick en lillebror i våras, då gick det jättebra. Det är senare, i höstas i samband med att dagis började igen efter några veckors sommarledighet, som problemen började bli riktigt stora. När jag letat efter råd har jag ofta fått höra att det är en reaktion på att få syskon och att vi ska låta henne få mer närhet och bli buren när det går. Så jag har gjort så, men det börjar bli påfrestande, snart får jag bära henne all tid jag är i närheten.
Hon har alltid haft lätt att få vredesutbrott, redan som bebis kunde hon skrika så hon inte fick luft. Andra vanliga situationer är när hon inte får en sak hon vill ha, eller när man tillrättavisar henne för att hon gör något hon inte får, t ex ta en sak av sin lillebror. Men i de situationerna är det ganska lätt att vara konsekvent och aldrig ”ge med sig”, dessutom brukar det fungera ganska bra att prata med henne om det i efterhand.
Men just det här att hon vägrar gå själv är så svårt att hantera. Ofta är man ju på väg någonstans och kan liksom inte stanna och låta henne sitta och skrika i 40 minuter… Om jag har lillebror med och bär honom så fungerar det ofta att hänvisa till att jag måste bära honom som inte kan gå själv och att jag inte kan bära båda, men jag tycker inte om att ”skylla på honom” så jag försöker att inte använda det som ett knep. Det har blivit så att om vi är på väg någonstans så bär jag henne nästan jämt (om hon vill det) för att hon inte ska hinna börja kräva det själv.
Hoppas att någon har vettiga tips eller tankar att dela med sig av!
, runt bredvid. Så en dag så vände det bara och nu går han alltid, och nästan alltid utan protest 
. Barn i den åldern får vredesutbrott för att de helt enkelt inte har bättre strategier för att hantera motgångar och inte har så stor erfarenhet av motgångar 
.
Men de kan ju vara riktigt bestämda o envisa 
Det funkar inte att låta henne välja mellan två alternativ innan ni går, kanske pulka eller vagn (eller dra syskonet i pulkan) min dotter ska alltid ha med sig pulkan men hon kör sin gosekatt i den, inte ska hon åka själv :) Ja vilka idéer o vilken fantasi barn har 
