• MillaMaj

    Oplanerat gravid med tredje barnet och pappan vill inte...

    Hej!
    Jag behöver råd för att komma vidare. Jag och min man är båda 35 år. Bor i villa, har tillsammans
    2 barn, en pojke på 3,5 år och en flicka på 1,5år - helt underbara!

    Jag började i höstas nytt krävande heltidsjobb men i samma ort som vi bor med många förmåner så är en helt fantastisk chans för den affärskvinnan jag kände att jag var innan jag fick barn. Skönt att få igång en ekonomi igen då det varit skralt med stort huslån.

    Nu har det visat sig att jag är oplanerat gravid trots preventivmedel. Jag blev chockad men glad så tårarna kom när jag plusade. Mannen blev med chockad men fann sig ändå snabbt och vi började prata huslösning med rum o ev namn på barnet.

    Dagarna som kom märkte jag att han blev mer neråt o tillslut kom det fram att han inte alls vill. Rädd för ekonomin, att han ska dra hela lasset igen med att få in pengar. Hur vi ska orka med 3 stycken. Ett spädbarn igen med lite sömn. Framtiden - inte kunna erbjuda våra 2 barn vi har idag lika mkt som resor mm.

    Varit mkt gråt, prat med våra föräldrar som bara råder att vi måste ta ett beslut tillsammans...

    Varit på samtal på KK i måndags vilket gjorde att vi blev mer ovänner än innan. Ska på nytt samtal på måndag igen men hos annan kurator på KK.

    Mannen har mjuknat nu o sagt att jag får bestämma men känns inte som vi pratat ut om det riktigt än o jag känner mig mest vilse.

    Pratade med min chef trots att jag endast är i v.6 o frågade om min provanställning mm men han tog det mkt bra o mena att en graviditet är ngt positivt o inget som påverkar deras inställning till mig så det problemmet är borta.

    Jag behöver som sagt råd... jag vill ha barnet men kommer jag försumma de två jag redan har... tvingar jag min man att leva ett liv han inte känner helhjärtat för. Klarar jag av en abort trots att jag inte vill. 

    Vilsen och gravid <3                  

  • Svar på tråden Oplanerat gravid med tredje barnet och pappan vill inte...
  • daimstrut

    Ni har en situation som tyder på att ni skulle klara av en trea på ett bra sätt. Då tycker jag inte abort är ett alternativ, speciellt inte då du vill ha barnet. Din man är säkert väldigt chockad men kommer att vänja sig vid tanken under graviditeten. Massa lycka till!

  • daimstrut

    Dessutom kan ni väl dela på föräldraledigheten så att det inte bara är mannen som drar in pengar, speciellt nu när du har fått ett så bra jobb.

  • Slonya

    Du sa att du vill ha barnet. Det är redan levande! Om du gör abort nu, kommer du inte forlåta sig själv. Aldrig! Man kan ha alla pengar i världen men vara olycklig andå. Du fick en gåva, ett barn. Du kommer att vara stolt över det.

  • MillaMaj

    Tack för era ord!

    Tror det här är det mest svåra jag behövt gå igenom.

    Sagt till min man att jag verkligen vill behålla barnet... han säger inte så mkt mer än att vi tycker olika.
    I övrigt har vi det bra och får vardagen att gå ihop. Känns ibland overkligt att vi hamnat i detta o jag känner mig skyldig på ngt sätt att jag vill behålla barnet... vet inte varför men tror det beror på att vi inte är överens o att vi inte kommer göra våra planer framöver som vi sett fram emot tex renoveringar och en resa med barnen nu när de börjar bli stora o ekonomin börja tillåta dessa drömmar... känns som jag förstör den bilden... jag kan inte säga mer än att jag vill behålla barnet sen att jag inte kan rabbla upp massa fördelar med det....

    Vi har pratat om att dela föräldraledigheten så jag börjar jobba igen efter 6 mån.. inte det ultimata men absolut skulle det fungera.  

    Ska till kurator idag ska bli skönt och hoppas verkligen att vi kommer ngnstans...
    Tiden springer på och ett beslut måste tas :( 

  • Flickan och kråkan

    Vilken jobbig situation ni har hamnat i .

    Försumma de två barn du redan har tycker jag att du ska slå ur hågen, för det är ju inget som är aktuellt. Frågan handlar ju snarare om vad det är din sambo är rädd att förlora och om det verkligen är så. Vi väntar också nummer tre (planerat dock), men vi har sådant som husbygge etc på gång och inte färdigt på långa vägar. Vi kommer helt enkelt att få skjuta på tidigare planer lite, inte ge upp dem men skjuta på dem. Någon långresa precis nu kanske inte är aktuellt om det är bebis på gång, men det är ju inget som hindrar det senare. Även era stora barn är ju små. Vi har en nybliven 5-åring och en snart 4-åring och för dem är inte långresor viktiga överhuvudtaget. Tid med med oss föräldrar däremot. De är lika nöja och glada på stranden vi har 15-minuters bussresa bort som på en playa i Maldiverna. Jag tycker att det känns som ni inte angriper kärnpunkten så att säga. För det handlar knappast om de barn ni har just nu. De kommer inte att gå miste om en massa saker, så vad är det som gnager hos din man.....egentligen?

  • Med två små

    TS, hur har det gått? Förstår precis vad du går igenom och vill gärna skicka mitt stöd.


    Numera Med tre små. Lillebror föddes 110725.
  • Rusina

    Känner igen situationen, sitter där själv. V 7, karl vill inte ha barn nr 3, vi har inte plats i vårt lilla hus, inte plats i vår lilla bil, inte plats i mitt lilla huvud och definitivt inte plats i vår ekonomi (40000€/år är familjens totala inkomst....). Men aborten som är alternativet kan jag inte tänka på utan att tappa andan och börja gråta. 
    Ni verkar ju inte ha problem med ekonomin, huset osv. Undrar som tidigare inlägg, är det nåt annat bakom? 
    Hur som helst så är det ju viktigt att du (och jag) tänker genom det ordentligt, för det är inget man förlåter sig själv för om man tar ett förhastat beslut.   
    Kram! 

  • Kia82

    Usch, jobbigt. Jag förstår vad du går igenom, har varit där själv med mitt ex men det slutade i missfall och en skillsmässa men strunt i det.
    Jag önskar mer än allt annat ytterliggare ett barn, jag har 3 varav den yngsta ihop med min nuvarande man och vill bli gravid igen inom ett halvår för jag vill ha tätt mellan de yngsta som det är mellan de äldsta. Nu efter mycket velande och pratande fram och tillbaka så verkar mannen ha bestämt sig för att han inte vill ha barn, åtminstonne inte nu och det är typ NU som jag vill ha. Jag gråter inombords.
    Situationen när den ena partnern vill ha men inte den andra är helt fruktansvärd och jag önskar att det fanns ett bra svar för hur man ska göra men tyvärr finns det inte.
    Tänk på att INGEN kan tvinga dig att göra abort oh nej, dina andra barn kommer inte att bli försummade för att ni skaffar ytterliggare ett barn.

Svar på tråden Oplanerat gravid med tredje barnet och pappan vill inte...