Vad gör ni för att stå ut med saknaden när barnen är hos den andre?
Jag separerande från min exman i somras och har barnen på halvtid. Första tiden gick bra, det var mycket att fixa med lägenheten och det var inte vinter (lättare att vara ute, träffa folk etc) men nu känner jag mig så otroligt ensam emellanåt när barnen är hos pappan. Skrev till och med in mig på en datingsite härom veckan men har sedan dess insett att jag egentligen inte är så intresserad av ett förhållande - det är ju barnen jag saknar, inte en man (det kommer nog så småningom men än så länge trivs jag med att vara singel). Helgerna är värst, igår kunde jag inte sluta gråta tills jag fick tag på en kompis som drog med mig ut på långpromenad. Ska själv ut och gå snart men tänkte först höra vad ni andra, som har barn på deltid, gör för att dämpa tomheten.
