Min son har inga vänner..

Försök hitta någon sport han kan börja med? Det är ju snart sportlov och då brukar väl idrottsföreningar ha prova-på-tillfällen för barn i din sons ålder. Passa på då! 

Det måste finnas någon sport som han tycker är rolig och som passar honom. Om inte en lagsport intresserar bra så finns det ju friidrott (då får han prova på många olika grenar), judo, ridning, simning. Jag tror personligen att ridning skulle alla må lite bättre av att hålla på med. Speciellt barn som har svårt att koncentrera sig på en sak en längre tid då hästen kräver uppmärksamhet och ja, jag tror att man lär sig mycket bra saker när man håller på med djur.  

Finns det inget barn som spelar samma spel som han som han kan bjuda hem på en spelkväll? Så kan ni fixa lite gott till dem och så kan de spela dator tillsammans så kan han få börja umgås med andra barn på en arena han behärskar och känner sig bekväm med. Datorspel är faktiskt inte djävulens påfund även om många vuxna (som själv inte spelar) gärna vill få det till det.  

Bjud med ett barn han är lite vän med på en utflykt med er familj ut i skogen. Ta med engångsgrill, korv, bröd och varm choklad och gör det till en mysig dag!   

Vi har liknande bekymmer.
Sonen, 9 år, är lite av en periodare med vänner. Han förstår inte att han måste visa ¨intresse¨ regelbundet och då tappar vännerna intresse för honom. Han fastnar framför spel.
Han har Asperger och har lite svårt med det sociala. Det är ändå milsvid skillnad till det bättre bara på några år men han ligger fortfarande efter.
Han är jätterädd för att bli ensam och säger ofta att han inte har någon att leka med. Det hänger alltid på oss föräldrar att vara sociala åt honom så det blir något.
Jag vill så gärna att han ska hitta en bästis där det faller sig naturligt och han inte måste anstränga sig så hårt och att han ska få vara den han är.

Vi har lite aktiviteter men det har inte fallit sig så att de umgås vid sidan av.

Känner tyvärr igen det här  
Min son är 8 år, har inga riktiga kompisar. Uppfattas som en i leken på rasterna men leker egna lekar i "den stora massan". Klarar inte av snabba ändringar i barnens lekar och väljer då egna lösningar, leker med de andra barnen men inte med dem - om du/ni förstår hur jag menar.

Händer nästan aldrig att han leker med någon på fritiden. När det är kalas så blir han sällan bjuden, endast när hela klassen bjuds. Och trots att det svider i mamma hjärtat så förstår jag ju, väljer man att bara bjuda ett få antal kompisar så är inte min son med i den gruppen.

Tyr sig hellre till vuxna än barn.
Har ingen diagnos än men utreds med misstanke om ADHD samt något inom autismspektrat.

En kompis son är 9 år och har Asperger. Han använder dataspelen för att få kompisar. Han är inte så bra på dösnack, men pratar han med kompisarna om dataspel så kan han smälta in.

Ja, det här med data- och tvspel är en bra öppning för att få igång ett samtal har jag märkt och det är ju positivt. Det är det där med ¨lagom är bäst¨.
Vi har hittat en kurs i samarbete med Tekniska museet som jag tror kan vara en succé. Kan tänka mig att det kan finnas några likasinnade där.
Jag hoppas, hoppas.......!