Somnar barnet själv så somnar det också om själv..

Ja det är en myt, eftersom det inte är något som stämmer på barn generellt. Våra barn har absolut vaknat och behövt amma eller få annan hjälp för att somna om nattetid även när de somnat själv på kvällen. Däremot är alla barn olika, och självklart kan detta vara lösningen för några barn, men det betyder ju inte att man kan uttala ett sådant påstående bara för det!

Det är ju precis som när 5mm är lösningen för vissa, där bebisen hux flux bara somnar tyst och nöjt för att man lämnar rummet. Man tror att man behöver en "metod" men i själva verket behövde bebisen bara få vara ifred, under trygga omständigheter (precis som det tundra här ovan tycks ha upplevt) antagligen är bebisen överstimulerad och ju mer man håller på desto mer stimulerad blir ju bebisen. Det kan bli en ond cirkel precis som allt annat. Därför är ju det viktigaste av allt att man tittar på sitt individuella barn och utgår ifrån det!

Men därifrån till att skapa en sanning om att barn (alla barn) somnar om själva på nätterna (dvs inte kommer ha märkbara uppvak längre) bara för att de (med eller utan tvång) somnat själva på natten är ju extremt långt och en helt orimlig generalisering!

Det blir jag också nyfiken på. Jag har bara hört talas om detta i samband med Anna Wahlgrens metoder tidigare.

Hej,

ja det tror jag med, sen är olika typer av "personligheter" mer eller mindre känsliga. Jag har mött en hel del föräldrar som är som du beskriver men där barnet då har blivit oroligt, och jag har tipsat om lite mera rutiner och förutsägbarhet, då har också barnet blivit mera harmoniskt. Men som sagt, olika för olika barn. 

Jag har stött på betyligt flera där man kört 5MM där sen sängen blivit just detta. ;)

Ja, den metoden lär ju vara ett effektivt sätt att göra sängen till en skräckplats...

Ettan somnar själv men somnar inte om själv på natten och har aldrig gjort det heller, han är fem år. Han lär ju göra det när han blir äldre, men där har det inte fungerat. Lilla är bara sex månader och ammas fritt dygnet runt, där finns inga som helst sovrutiner.

Dottern har alltid somnat själv. Men de få ggr hon vaknat på natten har vi fått gå in o stoppa om henne och ibland gett henne en flaska ersättning. Så för oss stämmer det inte.
Men bara vi går in och klappar henne på kinden och stoppar om henne igen så somnar hon på 2 sek. 

Jag tror det stämmer faktiskt. Och vi körde 5mm med stora pojken för att få honom att somna själv. Men han var väldigt svår med sömnen och störde oss mycket vid samsovning, vi var helt slutkörda. Det var jobbigt att genomföra en sån metod men det fungerade. Han har alltid somnat själv och sovit själv sedan dess. Dock har vi inte gjort detta med lillebror. Har inte känt behovet eftersom han och vi sover ganska bra fastän han fortfarande ligger i vår säng (han är snart 19 mån). Jag tror egentligen det mest naturliga är samsovning MEN då ska det fungera för både barn och föräldrar. Inget barn tjänar på att ha en uttröttad mamma och pappa heller.

Men det är något helt annat. Man vet av studier att barn som konsekvent inte får någon respons från föräldern kommer att somna själv eftersom alla CIO-metoder bygger på operant betingning och "utsläckning" om man ska vara mer exakt. Det är ju inte vad TS handlar om, om jag inte missuppfattat det hela.....vilket jag så klart kan ha gjort .

Det var en besynnerlig tolkning. Bara för att barnet inte somnar där det oftast sover resten av natten innebär inte att man saknar rutiner och att barnets liv är oförutsägbart? Tvärtom har vi haft massor med rutiner och vanor och som spädbarn har de konsekvent kunnat förutse oss föräldrar. Konsekvensen eller förutsägbarheten som barn behöver ligger ju inte i klockslag eller en specifik möbel. Behöver man en möbel eller ett klockslag för att ge barnet förutsägbarhet i tillvaron så saknas ju den grundläggande tryggheten. Barnet kan inte förutse hur föräldern kommer att svara på behov eller hur han/hon kommer att agera/reagera och då blir stabiliteten något annat - sängen, klockslaget eller vad det nu månde vara. 

Hej igen,

jag förstår att dessa "rutiner" som du beskriver räcker för er. Men många människor är "vanemänniskor" och är vana att sova en viss tid, äta på en visst tid osv...

Tex, när jag jobbar äter vi 11.30  redan vid 11.20 börjar jag känna mig hungrig, detta nästan oavsett när jag ätit på morgonen. Så genom att jag äter på samma tid och sover på samma tid blir kroppen förberedd på vad som komma skall. Detta kan i vissa fall underlätta för väldigt många.

Funkar era rutiner så är det ju inget fel i det tänker jag. Varför leta fel där inga finns?     

Alla människor är vanemänniskor - det är så den mänskliga hjärnan fungerar. Dessutom så behöver kroppen regelbundet mat, sömn etc. och därför kommer vi per automatik att skapa vanor och rutiner redan i magen (de flesta märker redan som gravida att barnet har olika aktivitetsgrad t.ex. relativt regelbundet). Du och jag har bara totalt olika uppfattning om vad rutiner är. Man behöver inte en specifik möbel för att ha rutin i sin sömn. God sömn rutin får man ju om man får den sömn man behöver, sover när man är trött och somnar och sover tryggt. När vi växer upp och utvecklas så stabiliseras vårt personliga sömnmönster.  Barn är ju inte stöpta i en mall - vissa är morgonmännsikor, andra kvällsmänniskor. Vissa har stort sömnbehov, andra mindre etc. 

Nu blev det fokus på 5mm och CIO metoder här, men jag tänker att många vänjer sina bebisar vid att somna "själva" så sakteliga (behöver inte betyda "själva" utan bara i egen säng med förälder bredvid). Jag tycker att det varit tydligt med båda mina, har samsovit och friammat första månaderna (veckorna med andra) och har då fått söva om med tutte när de vaknat, inget annat har funkat. Har sedan fasat över till buff/vagga, och sedan gjort mindre och mindre så att säga. Det KAN ju så klart vara så att de ändå skulle ha somnat om själva på natten iom att de mognat (även om jag fortsatt amma till sömns) men för mig har det känts som en konsekvens av nya vanor.

Sen tycker jag mig se, bland de som försöker föra in nya insomningsvanor, att vissa bebisar svarar väldigt bra med längre sovpass och vissa inte, så jag skulle verkligen inte våga säga att det är en "regel". Jag tänker ungefär som En blå giraff, man kan åtminstone försöka bryta vanor som inte funkar - annars inte. Att folk får råd att sluta samsova/nattamma trots att de själva trivs med det (eller åtminstone inte lider av det), är så klart dumt.

Det går ju att göra till en sanning.

Om du tar ett barn och utsätter det för 5mm eller SHN kommer det efter utförd kur stämma fint.

Men jag antar att du var ute efter en mer "naturlig" grej?

Nej, jag tror absolut inte det stämmer. Det har inte stämt på mina barn i alla fall. 

Jag vet inte vad du menar är "naturligt", men jag menar jag har har tyckt att vi kunnat vänja vår lille att somna in med gradvis mindre "hjälp" utan det som beskrivs som barnmisshandel-sömnmetoder och att han då sovit längre pass, alltså troligen somnat om själv när han kommit upp halvvaket tillstånd.Själv förutsätter jag inte att det som funkat med mina barn ska funka med alla andra.

Tyckte du att jag gjorde det? Jag skrev att jag inte TRODDE på det. Och la till att det inte varit så för mina barn i alla fall. Det spelar ingen roll om det stämmer in på alla mina vänners barn, statistik byggs på större grupper och framför allt mindre homogena grupper 

Inte min upplevelse men det kanske beror på hur komplicerad nattning barnet behöver. Vi har alltid legat nära vår lilla tjej på 10 månader tills hon har somnat, strukit pannan lite eller en hand på magen. Sedan har hon legat själv i sängen tills vi har gått och lagt oss. Hon har inte haft några problem med att somna om själv på nätterna och lät mamma sova hela nätter redan vid 3 månader. Någon gång har hon velat ha nappen bara.

Men just nu så är det stökigare för hon sätter sig upp så fort hon vaknar men har inte lärt sig att lägga sig ner på rygg igen (hon vill inte sova på mage) så då börjar hon gråta när hon vill sova. Tror dock inte att det hade spelat någon roll hur vi hade nattat henne, men jag hoppas det är en fas som snabbt går över.

Fast gör man ett påstående att barn fungerar så här så syftar man ju till att det är så för barn i allmänhet. Jämför med det man påstår om separationsfasen, eller hur spädbarnets sömncykler ser ut. Det är påståenden (sanningar) som gäller barn i allmänhet och dessa har man kunnat uttala med hjälp av vetenskaplig forskning. Att göra ett likadant påstående om barn men som grundas uteslutande på tro eller egna erfarenheter blir liksom väldigt fel. Du kan absolut säga att dina barn fungerade så och att det kanske stämmer för vissa, men att sedan generalisera detta till en sanning om barn i allmänhet blir som sagt tokigt.

Skogsvitter, jag tycker jag var väldigt tydlig med att det verkar vara olika för olika barn. Men visst, utifrån mina upplevelser OCH det jag läst så tycker jag det verkar stämma för många. Hur vägen dit ser ut och vad man tycker om det är egentligen en annan diskussion. www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php

Jag syftade på påståendet i TS eftersom det är vad vi diskuterar här, inte enskilda barn