På onsdag ska vi på återgivning på BUP, dvs de ska berätta för oss vad de har kommit fram till.
Lite nervöst är det och mycket funderingar far runt i huvudet, tänk om det inte är något och att det bara är vi och skolan som tycker och tänker.
Det man misstänker är ADHD och dottern är 8½ år.
I slutet av mars ska vi träffa barnpsykiatriker, kurator, och sjuksköterskan.
Det finns ingen fråga men jag skriver väl att det ni känner brukar vara rätt.
Efter diagnos så är det fortfarande samma flicka, hon ändras inte på en dag.
Ni kommer troligen känna en form sorg. Men det tar man sig ju igenom. Dottern är ju fortfarande samma barn.
Fördel med diagnos är att bup hittar vad hon är bra på och var hon behöver hjälp med. Det är ju bra för tex skolan.
Ni har säkert redan rutiner och inrutat schema hemma, sådant som sker automatiskt. Men det underlättar om ni diskuterar det hemma, så att det är spikat så att ingen av er rätt var det är andrar något. Välj era strider.
Läs på, läs mycket. Lita inte på att ni får någon hjälp av bup.
Ev finns det mediciner att ge för att underlätta, men jag rekommenderar att vänta lite hon är så liten. Men det beror ju på hur hon har det i vardagen.
Det fanns ingen fråga men tack för att du skriver "solskina".
Visst det kommer alltid att vara samma barn.
Vi har kämpat om det här i 1½ år och nu äntligen kommer vi få reda på om det är "något", anledningen till att det har tagit tid är att vi flyttade under sommaren 2012 och kom till en skola, nytt landsting och ville att dottern skulle landa innan vi tog tag i remissen från "gamla" BUP.
Nu är vi äntligen här och det känns om tiden står still och man vill bara att det ska bli onsdag så vi får veta.
Vi anpassar allt här hemma allt från hur vi väcker henne till hur vi firar julafton. Allt vi gör måste anpassas för att det inte ska bli tokigt.
Ja så är det. Man måste krav anpassa.
Jag har en son på 18 med add och en son på 10 med ej klar utredning, men just nu lite inom autism och lite inom adhd, men massor i depression och ångest. Så dom börjar där men att bota den efter som den är bot bar :)
Vi har inte märkt så mycket utom att han är jätte ojämn åldersmässigt, han är enligt testen 7 år i vissa saker och 16 år i andra. Inte konstigt att han är deppig.
Och eftersom vi har struktur sedan tidigare så har han liksom åkt med på ett banan skal. Största problemet är sömn men det medicineras nu.
Med stora grabben har vi kämpat med sedan treårsåldern. Han är helt högfungrande idag med medicin. Han har körkort och går på gymnasiet.