Hur fick ni er bebis att sova själv och sluta nattamma?
Hej!
Jag har en liten tjej på 5 månader och 1 vecka. Från dag 1 har hon varit en bebis som velat ha mycket närhet. Hon ville amma ofta och lääänge i början, hon sov endast på någon av oss föräldrar både dag och natt. När hon blev ca 3 månader började jag prova att amma henne liggandes i sängen inför natten, vilket resulterade i att hon därefter ammades till sömns och kunde sova bredvid mig istället för ovanpå. Vi sover båda bättre efter det. Succesivt har det även gått bättre att lägga ner henne även på dagen, till en början endast på mage. Nu kan vi lägga ner henne på rygg i hennes säng, ibland sover hon vidare, ibland vaknar hon efter en stund, ibland går det inte alls. Men framsteg har helt klart skett och vi har följt hennes behov.
Nu till min fråga: Ni som har bebisar med liknande närhetsbehov, hur har det gått för er att få era barn att sova själv på natten? Finns det hopp om att hon blir redo för detta helt av sig själv? Detsamma gäller nattamningen. Enligt min BVC-sköterska behöver jag rent näringsmässigt inte nattamma henne längre. Jag vill gärna tro att det ger sig när hon helt enkelt inte är hungrig längre, t ex när vi börjat med mer stadig mat och dragit ner på amningen på dagarna. Era erfarenheter av detta? Har ni andra fått problem senare när ni ammat era barn till sömns på kvällen? När "lärde" sig era barn att somna själv? Enligt vissa teorier är det ju lättast att lära sitt barn att somna och sova själv vid 3-5-månaders ålder. Vad säger ni andra om detta? Kom gärna med solkskenshistorier om hur bra era barn skötte detta när de var mogna för det!! =)