8 år och glasögon...

Glasögon är ju inge konstigt idag? Många som har det, även fast de inte behöver det?
Gå och titta på bågar och låt henne prova  många.

Finns det ingen i klassen som har glasögon? 

Nej, vi bor i en by och de är 2 barn i hela skolan som har glasögon, ena har Downs syndrom och den andra har något annat, så det är inte ett särskilt bra argument för henne...

Vi ska kolla på bågar nästa vecka, hon vägrade idag...

Oj.. Ja då har hon kanske en märklig bild av glasögon.
Googla fram bilder på "kändisar" med brillor.
Låta det gå några dagar kanske?  

Linser kanske skulle gå bättre . Prata med optikern/ögonlökaren om det istället.

Jag fick glasögon när jag var fem år och sedan linser när jag var tolv. Främst fick jag linser för att jag idrottade. Har aldrig varit mobbad.

Hon är för liten, anser jag.

Det är en himla skillnad på 5 & 12. När man är 5 vill man ha glasögon.

Eh, ja? Vad är det du försöker säga?

min son fick glasögon vid 4 och han är 11 idag. Han behövde det absolut! Först tyckte han det var konstigt men första dagen han hade dem gick vi en promenad. Då såg vi hur han tittade sig omkring på allt, han verkligen SÅG allt som han inte sett förut och sen den dagen sa han inte ett knyst om att han inte skulle ha dem på sig. Förhoppningsvis kommer er dotter märka detsamma när hon väl får dem

Att det är lättare att acceptera glasögon när man är 5 år än när man är 8...?

Ja, fast det kanske inte finns något alternativ om hon får spel av bara tanken på glasögon. Vet mindre barn än åttaåringar som använder linser. Jag tycker i och för sig att glasögon är en sån sak som föräldrar bestämmer över, inte barnen. Ser hon dåligt ska hon ha glasögon (eller linser). Slutdiskuterat.

Naturligtvis ska hon ha glasögon, det är ingenting hon kan prata sig ur. Jag undrar bara hur jag kan få henne på min sida.

Linser är uteslutet då det tar 45 min att få i henne ögondroppar på sommaren p.g.a. pollen.

Läser lite här jag med då jag snart tänkte boka tid till optikern för min 8-åring. Förstår hur du tänker, de har ju kommit in i den åldern där det är viktigt vad kompisarna tycker och vill inte hamna utanför för att de "sticker ut". 

Fick en liknande reaktion från min kille när jag berättade att han skulle få tandställning. Helt förstörd vart han. Nu har han inte fått den än så vet inte hur han kommer reagera när han väl får den sen.

Börja med att prova ut ett par bågar hon trivs med. Kanske räcker det med att hon inte får så starka reaktioner som hon tror av kompisarna. Tycker mig märka stor skillnad på barnens inställning till glasögon idag och när jag var liten. Då var det "glasögonorm" och lite töntstämpel på glasögon, men numera har jag inte alls hört samma. 

Linser kan nog visst fungera. Om hon är så besvärad av glasögonen så kan det vara en sporre till att ta sig an något sånt. Eftersom de bara behövs sättas in en gång per dag så är det ju något du kan övervaka och se att hon sköter på rätt sätt(hygien osv). Glasögonen kan hon sånt fall ha som back-up i skolväskan och hemma. 

Jag var nio när jag fick höra av skolsköterskan att jag behövde glasögon. Jag reagerade nog lite som TS dotter, grät och var helt otröstlig hela eftermiddagen efter beskedet att jag skulle bli en glasögonorm. Jag fick ledigt från skolan den eftermiddagen.

Någon vecka senare var det dags för synundersökning hos optikern, och för att välja glasögon. Då hade jag kanske inte glömt min oro, men det kändes ändå lite speciellt att få välja glasögon. Mitt första par var för övrigt ljusrosa.

Det tog nog ett tag, men jag vande mig vin mina glasögon. Det positiva var ju att jag faktiskt kunde läsa det som stod på tavlan efteråt. Att kunna se igen kändes väldigt skönt.

För mig var glasögon ingen tillfällig lösning. Nu närmar jag mig 40 år och har -8,5 dioptrier på båda ögonen. Jag har dessutom både skelning och ett rejält brytningsfel. Jag kan inte heller ha linser eftersom mina ögon är annorlunda formade.

Kontentan är nog trots allt att jag tror att TS dotter kommer att vänja sig och så småningom tycka att det är skönt att kunna se ordentligt.

Jag fick också glasögon i den åldern och avskydde det. Idag ser jag dåligt, men vägrar att ha glasögon. Så det är inget måste att ha det. :)

Måste för att se bra, jo! :)

Själv hade jag nog behövt glasögon redan från lågstadieåldern men det upptäcktes ju inte då jag bara undersöktes i skolan. Jag är lätt skelögd och översynt dvs ögonen kompenserar för mina övriga synfel. Jag har brytningsfel och jag vägrade också använda glasögon under många år. Fast helt plötsligt så började jag se jättedåligt. Från att ha haft läsglasögon hemma som jag ändå inte använde så behövde jag helt plötsligt glasögon på heltid för att inte få hemsk värk i ögonen.

Upplever man det inte som ett problem att se dåligt, så ja som vuxen kan man ju skippa det. Men barn som har möjlighet att få det kan faktiskt slippa ha glasögon på heltid efter ett tag. Lika bra att börja tidigt då!