Hur motiverar jag mitt barn till studier?

Jag är av den åsikten (kommer från ett akademiskt hem och har en hög utbildning själv), att det vikigaste har vairt för vårt barn att han fått den basen att han kan välja vad han vill och inte begränsas av dåliga betyg.

vårt eget barn var sen på att knäcka både mattekoden och läskoden, men numera så har han snappat in på A i de viktigaste ämnena för honom (bla matte). Vi har stötta och hjälpt med läxor.

När han var 5 år så fick han fortfarande vara barn och jag är glad att vi inte pressat honom, utan att han har fått utvecklas i sin takt 

Det som har motiverat vår storunge att lära sig har varit att vi alltid svarat på hans frågor. Om han undrar hur universum började - då pratar vi om big bang. Om han undrar vem Caesar var - då pratar vi om romarriket. Om han undrar varför det regnar så pratar vi om det. Vi har gått på bibliotek och museum sedan han var bebis och vi har ett hem fullt av böcker. Och vi intresserar oss för hans skolgång - vad de gör, vilka hans kompisar är, vad han tycker om sin lärare osv. 

Vi får se om tio år om det har haft effekt. Han går bara i ettan än så länge. 

I den åldern är det ganska onödigt med ämneskunskaper, men jobba med förmågan att koncentrera sig genom att spela olika sällskapsspel och ta med barnet ut i världen, i skogen osv och berätta om det ni upplever tillsammans. Viktigt är också att kunna vänta på sin tur och liknande sociala färdigheter. Teckna mycket tillsammans, det är roligt och utvecklar det spaciala tänkandet. Läs, rimma, ramsa, sjung fantasifulla sånger med barnet. Och så viktigast av allt: fri lek!

Ser att någon skrivit om skolval, och det är ju kanon.... men har inte fungerat för oss, beroende på var vi bor...

Så våra barn skola är ganska slapp.

Vilket gör att vi har egna skolböcker hemma också. Innan man spelar tvspel ska man göra en liten läxa tex. Fungerar jättebra.

Sen samlar de klistermärken och när månaden är slut så hittar de på en belöning de vill göra. Vet inte hur länge detta system kommer fungera, men annars får vi komma på ett nytt bra system som motiverar.

Som någon skrev, så vill inte jag heller att mina barn ska begränsas av dåliga betyg. Skolan är deras jobb och där ska man göra sitt allra bästa. För att lättare få ett välbetalt och roligt jobb som vuxen.  sen kan det vara att de VILL jobba på Ica, eller ha et annat låglönejobb. Men jag vill inte att de ska tvingas till det, utan att de får välja själva efter gymnasiet. 

Någon skrev att alla inte kan vara bra på allt, men det tror jag visst att man kan. Är man dålig på matte blir man mycket bättre om man tränar. Dålig på att skriva berättelser så blir man mycket bättre av träning. Vissa månste träna mycket och vissa lite, det är en av livets orättvisor.           

Det är viktigt att du inte försöker att sätta för hög mål och att försöka få in ditt barn i skolans värld för tidigt! Du måste ge ditt barn tid och att försöka sätta mål och tvinga barnet att försöka utvecklas snabbt är aldrig bra! Låt lärandet ta tid och inse att alla barn är olika i inlärningsprocessen....att t.ex. se till att lärande 'är en sak ditt barn ska göra för livet och inte enbar6t för studierna skull tycker jag är en bra riktlinje! Sedan kan du ju även ta hjälp av engagerade och inspirerande elever som jobbar med läxhjälp! de kan hjälpa ditt barn och dig med t.ex läxhjälp i matematik som för många barn är svårt, och göra matte till ngt kul och användbart! Om ni får verktyg att arbeta med så går lärandet så mkt enklare och det blir även kul! 

Många har skrivit kloka saker och jag tycker också att ett lärande ska baseras på lust till en början. Jag brukar se skoltiden som ett maratonlopp. I början känner man lite på tempot, på skorna, på banan etc. I mitten av loppet börjar man kämpa lite mer, man skaffar sig en bra position och man tar hjälp av andra med att langa dricka osv. I slutet gäller det att orka med en fartökning och externa människor blir allt viktigare, med dricka, mat, hejarop mm. Sista biten spurtar man om det finns kraft.

En del får sina barn att spurta i början, gärna med en ryggsäck på, full med tyngder i form av förväntningar, läxläsning, missriktad välvilja...ja ni förstår resten resten nu...

Jag tror att en del handlar om hur jag som förälder förhåller mig till skolan och lärande. Visar jag mitt barn att det är viktigt för mig att lära? Uppmuntrar jag läsande, räknande, utforskande, nyfikenhet? Läser jag själv böcker hemma (inte för barnet utan för egen del)? Är jag villig att hjälpa till med läxor med entusiasm eller suckar och klagar jag?

Hur trivs barnet i skolan? Hur hjälper jag barnet när något inte fungerar optimalt?

Gör lärandet till nåt skoj, vår dotter t ex tycker kartbok och länder är jätteskoj och vi sätter oss i bland och kollar på länder och hon frågar en massa och vi försöker ta reda på detta och vi ser på lilla aktuellt på barnkanalen i hop där de ibland tar upp vad som händer i olika länder och då försöker jag förklara för vår sjuåring vad de menar. Läsa har hon alltid gillat, då vi alltid uppmuntrat henne att gå på biblioteket och det har resulterat i att hon tidigt lärde sig läsa och bokstäver genom fem myror som hon alltid älskat att titta på och det gjorde hon redan som treåring. Och sen matte där har hon haft tur att de började lite smått på förskola när hon var fem år och sen i sexårs med. Och engelska där frågar hon ofta vad det betyder på engelska och vi har besökt London ett par gånger har en kompis som är gift med en engelsman och hon har många barn med annat språk hemma än svenska så hon har snappat upp lite olika språk. Så man kan lära sig mycket genom böcker, att gå på bibliotek, titta i kartbok.