Orolig inför utredningen
Har en liten släkting som ska placeras, bor just nu i jourhem. Jag o sambon anmälde att liten gärna får bo hos oss, finns hur mkt tid, utrymme o kärlek som helst samtidigt som umgänget med bioföräldrarna skulle underlätta om det blev så. Jag har utflyttade egna barn (mina sen tidigare), sambon har inga egna. Vi har det bra tillsammans, bor i hus, sambon jobbar heltid, jag har jobbat som timanställd inom kommunen det sista året men det blir färre o färre timmar så jag söker alltså jobb. Snart kommer familjehemsutredaren på ett första hembesök o jag är jätteroligt att vi inte ska bli godkända! Jag har nämligen en gammal skuld hos KF på ganska mkt men jag betalar på skulden varje månad men inte nog med det så flyttade vi isär för ett år sedan pga av att vi inte kunde prata med varandra o då hade jag precis blivit arbetslös o hade ingen inkomst så jag fick försörjningsstöd under 5 månader. Vi tog oss i kragen o började lyssna o prata med varandra ganska direkt efter att jag flyttat så det var egentligen aldrig slut. Vi flyttade ihop igen för 4 månader sen o som ni säkert förstår så är det de här som jag är orolig för samtidigt som jag absolut förstår om dom tvivlar på om vi är stabila tillsammans. Vår ekonomi påverkas inte pga av min skuld utan vi klarar oss bra trots att jag är arbetslös.
Är det någon som varit i liknande situation eller har nått klokt att säga ändå i väntan på hembesöket?
