Har precis slutat jobba och känner mig meningslös. Jag älskar mitt jobb och vill inte gå hemma ett år = svart samvete.

Du behöver inte gå hemma. Själv kunde jag inte tänka mig att gå hemma utan började jobba så smått när min dotter var sex veckor. Jag har aldrig i hela mitt liv mött så mycket motstånd och då enbart från kvinnor som tyckte att jag var helt dum i huvudet. Jag mådde bra, min dotter mådde bra och min man fick en fantastisk kontakt med dottern direkt. Vill du jobba så gör det! Arbetsgivaren är ju skyldig att ge dig föräldraledigt den procent du önskar om det så är till 20 eller 100%.

Lycka till! 

Jo, jag kan jobba deltid, men jag vet att jobbet kräver heltid och det är svårt att dela på 2.

Jag pratade faktiskt precis med chefen, hon har full förståelse och välkomnar mig tillbaka, men varken hon eller jag vet hur vi ska lösa det praktiskt. Ersättaren är 100% inskolad. Ev får jag byta arbetsplats och det gör jag gärna.

Löjligt att det ska vara sådant motstånd. Det är som om man vore dum i huvudet.

Jag började hoppa in när sonen va fem månader och jag jobbade fram till dagen innan vattnet gick.

Det var väldigt många som också tyckte jag va knäpp men jag klättrade på väggarna av rastlöshet.

Nu när sonen ska börja på fsk nästa vecka och jag ska börja jobba så känns det inge kul alls. Nu är han så stor att man kan umgås på ett helt annat sätt.

Vard jobbar du med? Varför kan du inte jobba en dag i veckan?

Jag är verksamhetschef inom vård och omsorg. Det kräver ett helthetsgrepp vilket gör det i princip omöjligt att driva en toppenverksamhet och inte vara närvarande.

Förra gången jobbade jag som sjuksköterska och började jobba extra efter 4 månader, det var UNDERBART, när dottern var sex veckor läste jag en univsersitetskurs i arbetsrätt. Jag var extremt rastlös.....

NU är det inte lika enkelt som sagt.

Kan du inte hitta någon intressant kurs igen eller gå in extra som ssk då istället? kan väl va kul att jobba lite "på golvet" igen?

Jo jag har tänkt att ev kontakta något bemanningsföretag och höra mig för, men det är egentligen inte det jag vill göra, jag slutade med glädje som SSK för nya tjänsten. Men absolut kan jag göra det både för extrainkomst och den sociala biten..

Blir lite tokigt om jag som bemanningssyrra blir placerad på min egen enhet, där jag eg är chef. Haha. Vore lite roande.

Jag var också verksamhetschef men gick in och avlastade min vikarie (som var min biträdande). Hon skötte alla möten och kontakter, jag gjorde en del praktiskt som min biträdande brukade göra annars, på detta sätt hade jag koll på allt när det var dags att växla om igen.

Ja det vore önskvärt, men det ligger inte i budget med 1,5 verksamhetschef, så isåfall måste min ersättare gå ner i tid och det vet jag inte om det är möjligt när hon har ett tidsbestämt vikariat på 100%.

Men jag vet inte, vi får se vad tiden utvisar. Jag kanske får en son med kolik i flera månader, då vill jag nog inte se jobbet alls. (eller så vill jag det ännu mer, hehe),

Jag älskar mitt jobb. Vi har löst det på det sättet att maken tar 95% av föräldraledigheten. Inte konstigare än så.

Det hade gått om nite min man går en superviktig utbildning som jag inte kan kräva att han avstår ifrån, det är en "once-in-a-lifetime"-utbildning som företaget bekostar så vi vågar inte avstå, den möjligheten kanske inte kommer igen.

Livspussel deluxe.

Då får man nog pussla ihop det så gott det går.

Jag får erkänna att jag har haft tur med en bra balans mellan mina och min mans mål och ambitioner. Jag kunde börja jobba ett par veckor efter förlossningen. Och min man var väldigt glad för att få vara hemma.

Vad skönt att det gick att lösa för er. Vi får se. Jag funderar på om man kan förhandla upp lönen lite och kanske ha med sig en barnflicka varje eftermiddag på jobbet eller nått... Jag vet ju att de vill att jag kommer tillbaka snarast.