Kombinationen obefintlig sexlust o oförstående, frustrerad sambo
Jag har två barn på 2,5 år resp 10 mån. Jag har mer eller mindre inte haft någon sexlust öht sedan första förlossningen som var väldigt jobbig och jag fick en stor bristning o en förlossningsrädsla som hette duga på det. Jag och min sambo har från och till bråkat om vårt sexliv genom dessa 2,5 åren. Han är sexuellt frustrerad och tycker att jag är känslokall, inte ens vill ha närhet som pussar o kramar och om han inte tar initiativ till sex eller bara pussar och kramar, så blir det inget öht. Jag är så jäkla trött på att han tjatar och gnäller om sex hela jävla tiden och inte kan visa förståelse för att jag inte känner någon lust just nu och att det kanske får räcka med 1 ggn i veckan/varannan vecka så länge. Det blir ju verkligen inte bättre av att han går och skäller på mig för att jag aldrig vill. Hur fan ska jag kunna känna lust för nån som blir sur om han inte får ha sex? Han har stundvis vart förstående och mindre pressande, men så kommer det stunder som idag då helvetet bröt loss. Och för honom så verkar det som att om man inte har sex, så är förhållandet dödsdömt. Här finns det tydligen inte plats för med och motgångar och svackor. Det är antingen bra o lyckligt eller olyckligt och dödsdömt. Så jävla irriterande att man ska behöva gå runt som en jävla knulldocka och se glad ut hela tiden för annars så är det så fruktansvärt dåligt i förhållandet. Ska tillägga att sambon annars är världens snällaste kille i hela världen. Han skulle åka till Kina och köpa ris åt mig om jag bad honom, men när det kommer till sex och förståelse för att kvinnor kan tappa sexlusten efter förlossningen och att det kan ta veckor, månader o kanske tom år, det vägrar han acceptera. Jag gör så gott jag kan! Men kan inte tvinga mig själv att vilja ha sex. Och att ha sex för att man känner sig tvingad, det är de värsta sexet som finns. Jag älskar min sambo över allt annat, men jag känner mig så oförstådd och som om allt bara är fel på mig hela tiden. Har haft det lite jobbigt när jag var mindre, och sambon har nyligen fått mig att börja gå hos en psykolog för att bearbeta det jag vart med om och sambon har påpekat att jag "känns" deprimerad stundvis och då tycker jag verkligen att han mer än någonsin borde förstå att det kanske är många bollar i luften just nu som påverkar min sexlust. Men jag måste vara glad hela tiden och kåt, annars är jag deprimerad, känslokall och jag döljer nått. Vet inte vad jag ska ta mig till snart. På det hela har även jag tagit på mig ansvaret att ta barnen på natten och har gjort det i 2,5 år nu. Han sover som en jävla gris som inte ens hör när barnen skriker på natten (han har fått ta dem nån natt på sistone då jag var magsjuk, men han hörde inte den minsta som skrek). Och han erbjuder aldrig att ta barnen på morgonen o låta mig få sovmorgon, jag måste säga till själv att jag vill ha det imorgon. Sömnbrist i 2,5 år, deprimerad som går hos psykolog och oförstående kille som pressar till sex.. Konstigt att lusten är borta?
