Vi har en son på snart 6år som det skall börjas göra en adhd utredning på. Skulle vara roligt att komma i kontakt med fler föräldrar som är i samma del av livet som vi. Här kan vi dela tankar och tips om att göra vardagen lättare.
hej
jag är mamma till en tjej fylld 8 år som är i slutet av sin adhd utredning
hur långt har ni kommit?
Hej! Min son har fått konstaterad ADHD av psykolog. Ska nu få diagnosen fastställd av barnläkare. Sedan ska vi remitteras för vidare utredning och ställningstagande till medicinering. Min son blir 5 i sommar. Det ska bli så skönt att äntligen få råd och stöd, men viss känns det ledsamt att min son har fått denna väg att gå på.
Hej! Min dotter utreds just nu men inte specifikt för adhd utan de försöker se var hon hamnar. Hennes symptom ligger väldigt mycket inom adhd men även inom autsimspektrat. På torsdag skall hon träffa psykologen sista gången och sen skall de slå sina kloka huvuden ihop och dra det på konferensen. Jag börjar bli rastlös och få ont i magen över detta. Var skall det landa? Kommer hon att få en diagnos eller ej? Vilken? puuuh
Hej,
Vår äldsta dotter har genomgått en utredning på "lilla BUP" (BUP för barn mellan 1 -6 år) där det enligt psykologen var helt klart att hon har ADHD men även troligtvis överintelligent.
Hon har nu börjat en större utredning på "stora" BUP (barn 6-18 år), varit på ett första möte och nästa är imorgon. Den utredning som görs nu ska göras mest för att bestämma hur pass grav ADHD hon har, hur pass intelligent hon är samt komma fram till vilket stöd hon kommer att behöva. Det enda vi har fått veta än så länge är att hon kommer att behöva mycket mycket stöd, speciellt i skolan då hennes ADHD till största delen handlar om koncentraionssvårigheter och det i kombination med överintelligens är tydligen allvarligt.
Tycker att vi har fått jättebra psykologer som tar hand om henne och hennes förskola stöttar till 100% med att hitta sätt för att göra vardagen lite enklare för henne.
Däremot tycker jag det är oerhört jobbigt med t.ex. simskola och andra aktiviteter. Vi vet ju att hon gör som hon gör för att hon är som hon är, men det är jobbigt att höra alla föräldrar gnälla över henne om hur hon stör de andra barnen och hur hon ligger efter i vad hon kan rent motoriskt. Skulle ibland vilja hänga en skylt runt halsen på henne som säger att hon har ADHD för att människor ska förstå att hon inte gör som hon gör för att hon är busig eller dum i huvudet som många tycks tro, utan hon kan inte hjälpa det, hon kan inte hantera sina impulser helt enkelt.
För att inte prata om de som har simskolan. Vi har hållt på hela terminen för att föröka hitta en lösning för att hon ska få lära sig att simma, det enda vi får höra varje gång vi ringer/mailar är att de ska återkomma, det är klart de hittar en lösning. Nu när terminen är slut är den enda feedback vi får att hon återigen inte kalrar av kursen och bör gå om samma nästa termin igen, för tredje gången. Det hjälper inte att låta henne gå en tredje termin, hon kommer inte att lära sig mer för det, hon behöver mer hjälp än så.
Hur har ni andra hanterat sådana saker?