Shockad över lärares beteende :(

Men skolan bestämmer ju inte sin egen budget eller vilka resurser den ska ha (om den inte är privat) utan det regleras ju genom politiska beslut. Varför då förklara situationen med att det är skolans fel? Det är ju t.ex. kommunfullmäktige som har mandat att bestämma att man lägger pengar på en hiss så att det inte behöver ta 10 minuter att få in en elev i rullstol. 

Elyse: skolan väljer vilka elever man ska fokusera på, vad som ska belysas och kan även själva anmäla sig själva om det går helt överstyr. Inget konstigt med det!

Skulle det vara bättre att förklara det med att "ja, men Pelle har ADHD och kan inte bete sig så allt är hans fel"?

Jobbar du själv i skolan? Du verkar inte förstå beslutsstegen. 

Varför så radikala kast?! Varför inte vara ärlig och säga att "De som bestämmer tycker inte att Pelle är viktig nog så därför ser situationen ut som den gör".

Jag vet hur de jobbar kring mig och mitt barn som fått resurs där  skolan berättat hur det fungerar och vad de gjort, också pratat med lärarna hur de tänker och ser på det. Själv har jag fått bra hjälp men skolan har faktiskt nu anmält sig själva just för att andra barn i klassen inte får den hjälp de behöver och andra barbn far illa pga 2 av dem.

Det ser du om du läser tillbaka i tråden, eller för all del kollar in andra trådar i samma ämne hur en del resonerar kring barn med npf och deras föräldrar, eller ser vilka påhopp TS fått i denna. Dert blir liksom grymt missvisande att hoppa in mot slutet och diskutera en enskild kommentar utan helheten.

Att vara lojal mot arbetsgivaren är för många rektorer och förskolechefer väldigt viktigt. Det är nog den främsta anledningen till att man inte anmäler sig själva - det kan slå tillbaka på lärarna. Olika skolor och olika kommuner har olika regler, budgetar och kulturer och de inverkar alla på beslutsgången. Det är jättebra om den här anmälan för något gott med sig, men det är inte självklart att det gör det. Jag menar inte att man ska tassa på tå, men att det kan finnas andra vägar att gå (eller att cheferna gärna ser att man gör det och hur man än vrider och vänder på det så står man i beroendeställning till sin chef). 

Jag har faktiskt läst tråden, men vad privatpersoner/föräldrar anser tycker inte jag hör hemma i en rimlig förklaring för/kring npf-barns skolsituation. Att någons pappa inte tycker att hans barn ska behöva gå i samma klass som ett barn med npf har ju inget med skolans och kommunens resursstöd och budget att göra.  

Elyse: klart det hänger ihop, eftersom stödet för Npf barnet omöjligt kan läggas på just Npf barnet och dess föräldrar, som dessutom inte allt för sällan mobbas ut av både elever och andra föräldrar istället för att skolan sätter in stöd så barnet kan fungera i klassen. Att personal inte vågar anmäla och låter missförhållandena fortsätta är inget ovanligt fenomen överlag.

Hur får man resursstöd för ett skolbarn i din kommun?

Varför vill du veta det?

Men för vår del gick sonen på en skola för barn med npf innan, så de tryckte på om att sonen behövde det och rektorn skulle se efter budgeten hur mycket som kunde sättas in och efter det har det inte varit några problem att få ha henne eller behålla henne.  
Överlag har de varit snabba i en del barns fall att sätta in resurser.

Ring och prata med Skolverket om vilka rättigheter ni har. Skolan har skyldighet att se till att alla elever går ut grundskolan med fullständiga betyg. Ju tidigare man sätter in återgärder desto större möjlighet att barnet når godkänt resultat. Du ska ha möte med rektor, lärare, skolpsykologen och specialpedagogen och skriva ett återgärdsprogram där hans diagnos ska finnas med och vilken extra hjälp han ska få för att kunna klara av skolan.
Hjälper inte detta är det bara skolinspektionen kvar att anmäla till.
Skolan har skyldigheter!

Jag blir nyfiken eftersom du menar att andra vuxna, andra barns föräldrar, verkar ha inflytande i frågan och det har jag aldrig stött på tidigare. Vanligtvis, som jag uppfattat det, är det skolan som rekommenderar någon slags utredning för att få reda på vilka resurser som sätts in och detta måste det specifika barnets föräldrar godkänna. (Säger de "Nej" eller vill skjuta på det så är det så). Sedan sätts en specialpedagog in som bedömer barnets situation och denne avgör huruvida barnet kan få den hjälp det behöver av sin ordinarie lärare eller via en extra resurs eller t.o.m. en annan skolform.

Olika kommuner prioriterar olika, såklart. Jag vet att det t.ex. är ganska liberalt i Gävleborgs län.     

Var har jag skrivit att andra föräldrar har inflytande? Ingenstans vad jag kan se.
Däremot är det inte helt ovanligt att andra föräldrar reagerar och trycker på skolan om ett barn med npf upprepat slår deras barn eller det är stor oro i klassen pga ett barn, däremot har de ingen beslutsrätt men de kan ändå trycka på för förändring i och med att läraren blir uppmärksammad från flera håll att det inte är en hållbar situation.

Då har jag missuppfattat. Vi tycker egentligen likadant (tror jag). Jag upplevde det som att du menade att alla har lika stor makt/inflytande i situationen - att andras uppmärksammande skulle vara likvärdigt med föräldrarnas till det drabbade barnet. Självklart reagerar andra föräldrar (ofta redan i förskolan - där jag jobbar), men det är ju det drabbade barnets föräldrar som har veto i frågan. Det är tyvärr inte ovanligt att andra vuxna uppmärksammar en problemsituation, men barnets föräldrar ignorerar problematiken. Då blir föräldrarna till de andra barnen desperata och situationen kan börja likna "Flugornas Herre". 

Oj, Nej det har jag aldrig menat att de har, ledsen om det uppfattades så.

Ja det finns situationer där föräldrarna till ett barn med tex npf inte vill inse att situationen är ohållbar, samtidigt finns det extremt många föräldrar till barn med npf som aldrig får den hjälpen barnet behöver, många bränner ut sig och en del kan inte jobba mer och skolan trycker på att barnet har skolplikt och skall vara där samtidigt som barnet själv säger att han/hon inte fixar det och så går det rentutsagt åt skogen, både för barnet med npf men ofta för resten av klassen. Träffar ganska många såna föräldrar, tyvärr.

I vårt egna fall är vi supernöjda då sonen har en resurs som lätt kan ta med honom om han inte orkar, sonen utrycker att "när det blir för mycket ljud och för rörigt blir jag trött och det bara snurrar i skallen, då blir jag bråkig", dock slåss han inte men blir stimmig, däremot vågar jag knappt tänka på hur det varit om han inte fått den hjälp han får och skolan skulle tryckt på om att det bara var att skicka iväg honom till skolan, det hade inte varit bra för någon, vare sig honom eller någon annan.      

 

Så nu kan ni andas ut? Skönt! Har ni några tankar kring hur det kommer att se ut i högre årskurser eller fokuserar ni hellre på nuläget?

Klart man tänker framåt absolut, sitter i en sluten FB grupp för andra föräldrar som har barn med npf och inser hur galet lyckligt lottade vi är, läser om barn som bränner ut sig, barn som slåss men inte får stöd, barn som blir mobbade men inte får hjälp, barn som tidigt försöker ta livet av sig och skadar sig för att de har npf och är missförstådda och mobbade, givetvis deprimerande läsning samtidigt som jag kan se hur vi själva skulle vilja ha det och vilken tur vi haft.

I nuläget så sa senaste rektorn att sonen kommer att få ha kvar sin resurs så länge det behövs och som det är nu verkar det inte vara några problem, man har också sagt att hon är tillgänglig för alla barn då sonen kan gå flera dagar och inte behöva så mycket stöd från henne vilket ju också är positivt att fler barn kan få glädje av henne.

Sonen är jätteduktig i skolarbetet och ligger långt före de andra barn och tränar gärna hemma på att skriva, läsa och ta till sig information så i första hand tänker jag att det är viktigt att uppmuntra det utan att bränna ut honom så att säga, han är extremt självkristisk så det behöver han jobba på, blir lätt ledsen och arg om något blir fel eller han gör ett stavfel.

SÅ det vi tänker mest här och nu är att vi skall få behålla resursen som gör ett kanonjobb, hjälpa till med skolarbetet vilket mestadel handlar om att bryta det när han tränar för mycket =) samt jobba med relationer och socialt samspel även härhemma och knyta kontakter med barn och vuxna.

Så kortfattat tänker vi mest att bromsa lite med skolarbetet för att inte bränna ut honom och fortsätta jobba med det social samspelet och relationer. Tyvärr har han en pappa som misshandlat honom (vi bor inte ihop) så just nu ligger fokus väldigt mycket på det och vi har haft några bakslag det sista men förhoppningsvis löser det sig med det på ett eller annat sätt (detta uppdagades efter jul)