Vaknar på natten och skriker

Googla på nattskräck. Det fick min äldsta dotter när hon var 8 månader. Nu är hon tre och får det under perioder.

Min dotter är nio månader och har precis börjat drömma mardrömmar vilket jag förstått är ganska vanligt i den åldern. Annars kanske det kan vara separationsfasen? Sover hon med er eller i eget rum? Annars vet jag inte alls...

Har sökt på det men det tycker hon skriker för länge för att det skulle vara det

Hon sover i vårat sovrum i egen säng. Hon brukar vakna på natten o får då sova i våran säng

Jag vet inte om det finns någon tidsgräns....min tjej kan skrika allt från 5 minuter till en timme. I alla fall när hon var yngre. Nu brukar det hålla i sig i 20 minuter.

Kanske inte finns det. Kanske är nattskräck för hon är trött oxå

Lugnar hon sig när hon kommer över till er? Låt henne göra det och sova hos er istället. Om det är nattskräck kolla följande

Skriker hon ca samma tid varje natt?
Är hon kontaktbar, tänk såsom en som går i sömnen skulle vara. Ser hon er när hon har ögonen öppna? Eller strirrade lite obehaglig blick?

Nattskräck är svårttröstade och ofta panikartade attacker, känner inte igen mamma och pappa då detta sker i sömntillstånd. Fastän de tittar ser de inte dig. Nattskräck är riktigt obehagligt min äldsta son fick det när han var 6 mån. Finns en del man kan göra. Men avvakta ca 1 mån innan ni slår på stora trumman. 

 

Jag tycker mer att det låter som tänder. Min dotter vaknar helt hysterisk på nätterna när hon har ont i tandköttet..men det håller ju bara i sig 1-2 veckor oftast till tanden har tittat upp.

Det är knappast nattsträck, däremot är det förmodligen separationsångest. Hon är ju mitt i separationsfasen och det är extremt vanligt att de vaknar i kraftig separationsångest och är då väldigt svåra att lugna ner igen.

Nattskräck förekommer först när de blir äldre, och då är de helt okontaktbara. Alltså de sover fortfarande och skrikig i vanvettig skräck, och när de vaknar så minns de inte ens utbrotten.

Att låta dem sova intill föräldrarna brukar underlätta i den här åldern och minska separationsångesten. Kom också ihåg att hålla dig nära bebisen dagtid, för ångest som upplevs på dagen i och med att du går in i ett annat rum tex kan uppträda först nattetid när alla dagens händelser bearbetas!

Och du har ställt denna diagnos själv eller? För jag kan inte tänka mig att en läkare skulle bedöma detta som nattskräck. Nattskräck är inte bara svårtröstat, det är helt otröstligt eftersom de inte går att väcka och inte är kontaktbara öht. Det går inte att göra något alls när utbrotten väl sker, däremot kan man prova en del saker för att förebygga.

Nattskräck pågår också oftast bara några minuter, innan barnet helt ovetande lägger sig ner och fortsätter sova som om inget har hänt. Därför hinner man inte heller göra så mycket åt saken, utan utbrottet måste få ha sin gång.

Så har min 10 mån också gjort några ggr, inte så länge men svår att lugna. Nästan så man måste väcka till honom först. Han sover med oss. Antar att det är drömmar, separationsångest el dyl.