• kayfalco

    KUB-test: Försöksråttor med skarp kritik kring syftet. *lång*

    Hej.

    Jag och min sambo var på KUB-test idag. Resultatet var 1:375 och det kan enligt många tyckas vara lugna siffror. Allting är relativt. Detta skall vara en siffra som indikerar en risk för att ens barn har downs syndrom. Denna siffra må vara god i förhållande till en ålder omkring 33-35 år, men min sambo är 27 och jag 30.
     
    När vi gjort testet säger sköterskan: "Så, allt klart, allt är bra!" och vi får fråga efter siffran. Svaret blir  i förbifarten: "Den är bra -375 -ett mycket gott resultat så det finns INGET att oroa sig för, -bra!" 

     
    Då vi redan på plats förstår att vi är ganska nära gränsen för att räknas till "förhöjd risk för DS" märks vår oro över resultatet och sköterskan säger "Nu ser jag att du är orolig, men gränsen måste gå någonstans. Du har helt normala resultat för din ålder och det finns inget att göra".

    Då frågar min sambo ifall man kan gå vidare för att göra ett fostervattenprov och vi får svaret ganska skarpt:
    "Nej! Absolut inte. Gränsen går vid 300. Ni är långt ifrån. Man måste dra en gräns. Om du är en dag under tjugo får du inte handla sprit på systemet ändå... förstår du?"
    varpå jag replikerar: 
    "Det är en ganska dålig liknelse då både den som är 20 och den andra som är en dag innan 20 år hanterar spriten lika bra i praktiken" 

    När vi sedan sakligt försöker få fram vad som kan ha gjort resultatet såpass lågt envisas hon med att säga att resultatet inte är lågt, utan mycket gott. Jag svarar då att på en skala från ett till 20 tusen känns det ju inte allt för lågt när man ligger på de lägsta två procenten. Då svarar hon att hon hur som helst inte kan bryta loss resultatet i olika delar, utan allt är bestående utav algoritmer där man inte kan kika på enskilda parametrar. Observera att detta är MITT urval av begrepp som lekman. Hennes ord var mer i stil med "Man kan inte bryta loss saker och titta på dem... man måste titta på allt. Så är det". 

     
    Hon mer eller mindre skickar ut oss utan närmare samtal kring resultatet trotts uppenbar oro.

    Min sambo blev väldigt tagen av upplevelsen -kanske mer av den än resultatet -och man måste förstå att den här sköterskan var redan från start någon som var väldigt kall och omänsklig i sitt förfarande. Hon behandlade oss ungefär som att vi var inne för att reklamera en TV.

    När vi kommit hem läser jag på nätet där det fanns gott om folk som fått nedbrutet resultatet i olika faktorer. Jag börjar då förstå hennes inkompetens, alternativt ovilja att vara hjälpsam.

    Jag ringer till kliniken och ber att få tala med henne igen för att åter igen försöka förklara att sättetallt gick till på var vi inte helt tillfeds med och att min sambo är väldigt orolig. Då svarar hon: "Ja, jag förstår nu att det var en dålig idé att hon skulle göra detta test. Om hon inte är redo att lita på statistiken skall man inte göra något sånt här". Jag kan till viss del hålla med, men efter vår första UL fick vi frågan i kassan när vi betalade: "Vill ni göra KUB-test? Ingen fara för fostret alls, man kollar bara efter kromosomavvikelser". Det är m.a.o. kliniken som proppat för detta, vilket de sedan inte kan fullfölja professionellt. 

    När jag berättar detta och frågar efter möjligheten till att göra ett FVP -trotts att vi ligger strax ovanför gränsen säger hon "Det kostar jättemycket, det är i övre regionen av pengar. Dessutom är det mkt större chans att fostret dör av det än att det har downs syndrom. Hon skulle aldrig ha gjort detta."

    Jag säger att vad som är "jättemycket pengar" är ju relativt, och att vi är beredda att betala för det. Svaret blir då "Det är inte säkert att vi har tid att göra det och jag vet inte vad det kostar."

     Imorgon skall jag framföra detta till klinikchefen. Vad är egentligen syftet med dessa tester? Varför har man ett värde över huvud taget? Varför ger man inte bara ut "bra" eller "dåligt" som resultat? Eller iaf endast meddelar siffran under 300, men där siffror ovan detta är meningslöst att få reda på när man ändå inte kan göra något åt det? 

    Det cirkulerar många frågor hos mig och min sambo kring utförandet av dessa -samt syftet med att fråga folk under 30. Tyvärr kom frågorna i efterhand, och med ett resultat som varit 1:10 000 hade jag inte skrivit detta... Nu vet jag dock att det finns VÄLDIGT många människor som får resultat i och omkring risk-zonen som lämnas som frågetecken.  Ville bara skriva av mig kring denna MYCKET dåliga erfarenhet av KUB-test som utfördes på Curakliniken i Malmö.

  • Svar på tråden KUB-test: Försöksråttor med skarp kritik kring syftet. *lång*
  • Zayco

    Tråkigt att ni blev illa bemötta av den här sköterskan, å andra sidan sköter inte alla tjänstemän sig. Och då sätter man dom på plats. Är man trevlig först och man inte får en respons, måste man gå på hårdare. Eller be att få prata med någon som sitter högre upp än dom. Dom får inte bete sig hur dom vill, när dom arbetar med något som är känsligt.

  • Flickan och kråkan

    Ditt inlägg består av så många delar men:

    För det första var det ju riktigt tråkigt att ni blev så illa bemötta av sköterskan. När det gäller själva KUB-testet så är jag nog av den uppfattningen att man själv bör/ska ta reda på vad det innebär innan. Det är ju något som man inte måste göra utan något man helt själv väljer att göra - oavsett ålder. All form av fosterdiagnostik innebär att man kan hitta sådant som kan innebära att något inte är som det ska och det måste man vara medveten om och ta ställning till innan. Den här gången med barn nummer tre var jag jätteorolig inför rutinultraljudet. 

    Jag har gjort KUB med två barn. Första gången fick vi siffror som inte var att fundera över. Andra gången fick vi inte dåliga siffror, men jag oroade mig ändå för ett lite högre mått på nackspalten. Detta skapade oro hos mig vilket innebar att vi gick vidare med ett fvp som visade sig vara normalt. Nu med tredje barnet så valde vi helt bort KUB och gjorde fvp direkt av åldersskäl. Eftersom jag är så pass gammal (37 år) så får jag sämre siffror just pga ålder och jag ville helt enkelt inte hamna i en "på-gränsen-siffra", vilket enbart skulle vara ångestladdat för min del. 

    Självklart får man veta resultatet på sitt prov. Och ja, man kan göra något åt det. Jag var under 35 när jag gjorde fvp första gången och gjorde det enbart pga oro. Vi gjorde inte fvp privat utan BM skickade remiss till sjukhuset helt enkelt. Däremot så är inte heller ett fvp något man "bara gör". Man måste vara medveten om att det finns en risk för barnet, liten men den finns där. Man måste också noa tänka igenom hur man tänker hantera beskedet man får. Alla de här frågorna måste man fatta beslut om helt själv. Det är inte ett ansvar man kan överlåta åt vården.

    Jag förstår att ni är oroliga och att ni känner er illa bemötta, men fortfarande var det ert beslut om att göra KUB med allt det det innebär (läs på innan) och ert beslut om huruvida ni vill gå vidare eller inte. 

  • Palma

    Det största felet här är att ni inte blivit korrekt informerade från början. Vår BM var mycket noga med att tala om att om vi fick ett resultat på över 1:200, (som vi kunde uppfatta som lågt) fick vi INTE gå vidare med fvp. Ville vi verkligen veta så fick vi rådet att strunta i Kub och boka fvp direkt.

    Sedan blev ni verkligen uselt bemötta!! Bedrövligt!

  • snällochgla
    Palma skrev 2013-02-07 06:15:32 följande:
    Det största felet här är att ni inte blivit korrekt informerade från början. Vår BM var mycket noga med att tala om att om vi fick ett resultat på över 1:200, (som vi kunde uppfatta som lågt) fick vi INTE gå vidare med fvp. Ville vi verkligen veta så fick vi rådet att strunta i Kub och boka fvp direkt.

    Sedan blev ni verkligen uselt bemötta!! Bedrövligt!

    Väldigt konstig regel men självklart ska varje förälder informeras TYDLIGT om det.

    Jag fick min yngsta när jag var 38 och gjorde FVP (KUB fanns inte). Det som jag upplevde som hemskt vad gäller FVP är att provet inte kan tas tidigt och man får vänta på svar så länge (kanske är annat nu?) !! Jag tror jag var i vecka 18 när svaret kom och jag hade en riktig babymage eftersom jag var väldigt liten och smal. Tanken att ta bort ett barn som man då upplever som "stort" känns fasansfull. MEN (ursäkta om jag sårar någon) jag skulle gjort det. 
  • Flickan och kråkan
    snällochgla skrev 2013-02-07 06:35:40 följande:

    Väldigt konstig regel men självklart ska varje förälder informeras TYDLIGT om det.

    Jag fick min yngsta när jag var 38 och gjorde FVP (KUB fanns inte). Det som jag upplevde som hemskt vad gäller FVP är att provet inte kan tas tidigt och man får vänta på svar så länge (kanske är annat nu?) !! Jag tror jag var i vecka 18 när svaret kom och jag hade en riktig babymage eftersom jag var väldigt liten och smal. Tanken att ta bort ett barn som man då upplever som "stort" känns fasansfull. MEN (ursäkta om jag sårar någon) jag skulle gjort det. 
    Idag kan man välja mellan att göra snabbanalys och utvidgad analys. Snabbanalys görs ofta då det inte finns några specifika indikationer  utan man gör det pga oro eller ålder. Då tittar man på de kromosomer där det vanligast kan vara något galet: 13. 18, 21 samt könskromosomer. Det tar 3 dagar så svar får man snabbt. Om man har ärftlighet eller misstankar om missbildningar pga upptäckter vid UL etc så görs ett utvidgat fvp. Det tar 3 veckor.
Svar på tråden KUB-test: Försöksråttor med skarp kritik kring syftet. *lång*