Varför är det så svårt?

Hej, vi är i samma situation! Jag och min sambo har försökt i 16 månader, 2 missfall de senaste för ett år sen :/ blir galen på detta!! Vi har börjat utredas och inget fel har hittats på någon utav oss!! Jag är på min första kur pergotime nu och hoppas som vanligt!! Jag har aldrig känt av äl innan men igår hade jag så fruktansvärt ont i magen, måste varit äl jag hade igår, kunde knappt kissa :O hade du ont vid äl? Alla runt omkring blir gravida hela tiden, man ser bebisar överallt :/ tänk om man aldrig blir gravid, tänk om man är en utav dom som faktiskt aldrig får bli mamma :( usch känns hemskt!!! Jag har alltid tänkt att " min kropp kanske inte är redo " men jag är redo! Jag lever exemplariskt, tränar och äter bra mat, stressar inte, har till och med slutat ta ett glas vin på helgen för att öka chanserna!! Allt känns så jävla orättvist!! Hoppas vi båda plussar snart :)

Hihi hej

Ja! Shit du tänker som mig! Man går och grubblar och tänker vad kan vara fel ? Man äter och mår bra och tar hand om kroppen. Ändå känns det som att de som slarvar blir gravida hur lätt som helst. Konstigt...

Jag är verkligen redo för barn. Har perfekt förhållande, bra jobb och bo. Nu väntar jag bara på min sista pusselbit.

Hoppas verkligen vi plussar snart!! :)

Hej, jag är i liknande sits som er. Vi har försökt i 2 år och 8 månader. För ett drygt år sedan blev jag gravid med det slutade i missfall som upptäcktes i vecka 12. Nu när det har gått ännu ett år utan plus så känns allt så jävla förjävligt bara. Kompisar runt om oss verkar ha sex en gång och så vips är de gravida. Jag klarar inte av att träffa dem. Har kommit till insikten att antingen så får de lov att förstå eller så var vår vänskap alltså inte värd mer.

Om en dryg månad ska vi på riktig utredning. Innan har jag bara varit hos olika gynekologer (vill ju se om alla säger samma sak...) och de säger bara att det ser så fint ut, försök ett tag till så ska du se att det går. Men det går ju inte! Det känns som att de inte vill lyssna och ta mig på allvar.

Min kusin sa något bra till mig i helgen, något som en kopis till henne och hennes man haft som mantra i samma sits:

"det blir bra till slut, och är det inte bra så är det inte slut"

Så det försöker jag tänka på nu!