MidnightDare

Äldre 9 Feb 23:47

13 svar

Orkar inte med pappa, hatar honom. Hjälp !

Hej !
Mitt problem började för många år sedan men är extremt jobbigt och jag vädjar om lite tips hur jag ska hantera den situation jag är i för jag känner sådan sorg ang min pappa... Min pappa har alltid varit en besserwisser, alltid vetat bäst, så det har alltid legat i hans natur och jag har stört mig på detta sedan jag kom in i tonåren. Är 19 år.
I vilket fall som helst, min pappa var otrogen och det var anledningen till att mina föräldrar skiljde sig. Jag tyckte detta var skönt då man slapp bråk och sådant. Men... han tjatar hela tiden och jag känner sådant avsky och hat inför honom. Jag känner att pappa håller på att kväva mig med allt sitt tjat, jag känner mig sliten, utröttad av allt hans konstanta tjat om allting precis hela tiden, man kan aldrig få någon lugn minut hos honom !!! Hela tiden tjatar han på mig och min tvillingsyster om allt möjligt och han är så barnslig och omogen. Jag och min tvillingsyster, vi är inte så ofta hos honom pga att vi inte vill, pg a hans tjat bla hela tiden. Framförallt så låter han alltid anklagande...
Han är dessutom omogen, han kan sitta och dra snuskskämt för mig och syrran och tro han är rolig. Jag roas inte precis av att en medelåldersgubbe drar sexskämt för sina vuxna barn, jag tycker det är ganska barnsligt och stört, eller har jag fel? Det känns som om pappa gör allt för att reta mig och min syster, göra oss arga, han ska alltid hävda sig, eller så ska han förstöra för oss. Det har alltid varit så tyvärr och jag förstår inte varför han gör så här? Jag vill förstå men kan inte....Alltid när vi var små sa pappa att vuxen blir man när man är 18. När vi fyllde 18 sa han att man blir vuxen på riktigt när man är 25. Jag skrattade bara åt honom. Men ibland känner jag mig ledsen över att han alltid ska behandla oss så här. Han vill verkligen inte se oss lyckliga så känns det som.

Det som gör mig mest arg och så jävla förbannad är att man kan inte föra ett normalt resonemang med honom, säger jag vad jag tycker o något så säger han alltid "Nej, men då ska du tänka såhär, för såhär är det".
Jag kanske verkar känslig, men jag tycker det är så kränkande att säga så. Jag får väl ha en egen åsikt om jag vill?
Det är bara lite av allt som pappa gör. Han tjatar nu hela tiden o körkort. Jag studerar på sista året på gymnasiet och har fullt upp med studierna och jag har bara lust att skrika till honom att han kan tjata på mig om 2 månader men fan inte typ ett halvår innan det ens är aktuellt. Men han tjatar precis om allt hela tiden. Ska lägga till att han tränar nästan i stort sett varje dag. På facebook delar han med sig hela tiden ang hur mycket han tränar, och han lägger upp allt han gör på fb, jag tycker han är sååååå pinsam, och barnslig och dum som går så. Visst det är hans liv, men ska hela tiden berätta allt för mig och syrran, så det blir som skryt istället... förstår inte varför han gör så heller....
Han vet att jag och syrran varit jättearga på honom för otroheten och för att han ljugit för oss, för det har han gjort lite i omgångar efter skilsmässan, så har jag svårt att lita på honom. Han sa senast jag var hos honom att han vet att vi hatar att vara hos honom. Självklart började han prata strunt om våran släkt på mammas sida som vi har jättefin och god kontakt med. Vi har en jättebra relation till vår mamma, men inte med varken pappa eller hans släkt. hans föräldrar är båda döda och farfar var inte alls som pappa. Jag vet att pappa haft en speciellt uppväxt, man pratade aldrig om känslor och hans mamma var väldigt gammalmodig. Han försöker vara så modern nu som möjligt. Men VARFÖR måste han sabba mitt och syrrans liv för det ?Jag har hört av människor att min pappas mammas, min farmor var precis likadan och att hon hade tjatat på oss hela tiden om hon levt. Jag har alltså inte träffat henne. Hon dog av en speciell sjukdom och pappa kanske har den, har vi fått reda på under åren.

Han ska ALLTID ha sista ordet, Han har svar på ALLT tror han och Han har RÄTT och ALLA andra har FEL !
Om ni undrar, så har jag självklart försökt prata med honom om detta. Men detta är så djupt rotad i hans sätt att vara så det är ingen ide att försöka så snälla förstå, han kommer inte ändra sig.
Jag har en fantastisk tight relation med mamma och syrran så, vi pratar mycket om det här. Vi är alla svenskar om någon undrar.
Hur ska jag göra? Ibland har jag bara lust att säga upp kontakten med honom för gott för att slippa allt detta tjat, detta helvete. Ibland orkar jag bara inte och ser bara förbi det. Men jag förstår bara inte på mig själv ibland, han får mig ju uppenbarligen inte att känna mig lycklig, varför skiter jag inte bara i honom? Jag har sagt till honom att det finns hjälp att få om han mår dåligt men han säger då att jag ska söka hjälp istället.....

Hur ska jag göra? Är det värt att försöka göra något åt detta? för att vara ärlig så känns det inte så.

Kram på er allihopa

19leon73

Äldre 19 Feb 19:30

#1

Det enda jag kan säga är att när jag och min farsa slutade fungera så slutade med att jag flyttade och vi bröt kontakten helt och det är 20 år sen nu..   Senast för 2 år sen försökte jag ta kontakt med honom igen via facebook eftersom han flyttat 40 mil bort...

Vi hade ett par dagars kontakt sen tog han bort mig från friendlisten...   inget tjafs hade uppstått utan han körde unfriend och åkte sen på semester.

Lösningen för er vet jag inte, men jag håller med att det är jävligt olustigt att din medelåldersfarsa sitter och drar sexskämt och fattar inte att situationen är obekväm för er..   Har ni berättat detta för honom? Har ni överhuvudtaget suttit ner och snackat om läget?   Ärlig och rak kommunikation typ...

*kram*

MidnightDare

Äldre 20 Feb 21:59

#2

19leon73 skrev 2013-02-19 19:30:15 följande:

Det enda jag kan säga är att när jag och min farsa slutade fungera så slutade med att jag flyttade och vi bröt kontakten helt och det är 20 år sen nu..   Senast för 2 år sen försökte jag ta kontakt med honom igen via facebook eftersom han flyttat 40 mil bort...

Vi hade ett par dagars kontakt sen tog han bort mig från friendlisten...   inget tjafs hade uppstått utan han körde unfriend och åkte sen på semester.

Lösningen för er vet jag inte, men jag håller med att det är jävligt olustigt att din medelåldersfarsa sitter och drar sexskämt och fattar inte att situationen är obekväm för er..   Har ni berättat detta för honom? Har ni överhuvudtaget suttit ner och snackat om läget?   Ärlig och rak kommunikation typ...

*kram*

Hej !

Jag har försökt prata tusen gånger med honom och jag försöker få honom att fatta att han beter sig som en stor fjomp.
Som jag skrev tidigare så fungerar det inte att prata för han ändrar sig inte i vilket fall. Han kör hela tiden men stilen han har svar på allt, han har rätt, alla andra har fel, och han ska alltid ha sista ordet.
Jag är såååå sjukt förbannad på hans stil. Men han har alltid varit sådan här, men det har blivit värre med åren, och jag börjar undra hur jag ska stå ut längre......

Ja, vi har berättat för honom flera gånger, när han drar sina töntiga skämt. Brukar markera med att inte säga något i några sekunder för att sedan säga att det var inte roligt, hur mogen är du egentligen.
Funkar inte....

Skönt att höra att du håller med om att det är märkligt att en medelsålderspappa drar sexskämt för sina barn.
Jag har sagt det till honom att jag inte vill höra sådant från honom. Då blir han lite upprörd och sedan påstår han att "alla andra" pappor gör så. Men jag har sagt till honom att jag köper inte det svaret och tror inte heller på det........

Hur upplever du hur det är att inte ha kontakt med sin pappa ?

Tack för svaret,
Kram

19leon73

Äldre 20 Feb 22:39

#3

Jag kan säga att alla andra pappor håller inte på så...    jag har själv två döttrar och jag gör absolut INTE så, okej mina döttrar är inte i din ålder, men jag skulle ändå inte göra så och jag har ändå en väldigt grov mun och saknar filter mellan hjärna och mun många gånger, men mina döttrar ska inte behöva höra sånt från sin farsa.

Jag tycker det är tråkigt att inte ha kontakt med min farsa, jag har missat och förlorat oerhört mycket på det, samtidigt som jag också är medveten om att han inte hade kunnat ge mig något annat än ett dåligt självförtroende..

Långt utlägg följer...!    nu ska jag spy lite galla.

* Min farsa var alltid frånvarande när jag var liten, jobbet och hans intressen tog all tid

* De gånger han försökte hjälpa mig med läxan (jag var 10 eller 11) så klämde han ur sig.. men hur jävla träg och dum är du egentligen, hur svårt kan det vara att fatta osv... Jag hade en skitsvår skoltid eftersom man först i högstadiet upptäckte att jag har en lättare form av dyslexi eller inlärningssvårigheter, något som jag jobbat hårt med och kommit på hur jag ska lösa det.

* Han anklagade mig för stöld, detta gjorde han i samråd med en vän till familjen, när jag visade kvitto på sakerna som jag köpt för min lön så sa han inte ett skit, ingen ursäkt eller något, han kontaktade inte ens vår bekant och berättade att jag hade kvitto på sakerna.

* Vi jobbade på samma ställe i fyra år, han var arbetsledare där... Istället för att stötta mig och verkligen få sonen till att gå i hans fotspår så kritiserade han mig ofta och var nedlåtande, berättade pinsamheter för våra andra kolleger som de sen roade sig med att hålla på med och använda mot mig.

* Gubben hade det taskigt ställt rent ekonomiskt och hade kört ett företag i konkurs och kunde inte stå på lägenhet och lån själv så självklart hjälpte jag min far... blod är väl tjockare än vatten...
Så jag hade hans lån samt att jag stod som ägare på hans lägenhet, mitt lån och min egen lägenhet, hans stuga och ökat lån för den.. så som 19 åring ägde jag 2 lägenheter och en stuga och lån för detta på totalt 350.000 (vi köpte när allt var skitbilligt) jag blev rejält upptaxerad och fick en fet skatteskuld, frågade farsan varför jag plötsligt skulle betala in extra skatt när jag normalt brukade få tillbaka 5000, hans svar... men det får du ju ta upp i deklarationen...    men tack som fan att du lärde mig dessa sakerna då...

Lägenheten och stugan bad han mig sen skriva över på hans nya "tant"... lånet också givetvis. Kort därefter sålde han allt med grym vinst och jag som hjälpt honom att renovera upp allt fick inte en spänn av vinsten.

Trots allt detta känner jag att det saknas en del i mitt liv helt klart, jag vill ju också att mina döttrar ska lära känna sin farfar för de undrar ju självklart om de inte har en farfar som många av deras kompisar och klasskamrater har.

Han hade kunnat hjälpa mig ekonomiskt när jag stod i skiten och var en i statistiken för hemlösa (bodde hemma hos min syster tack vare mina före detta svärföräldrar) Han hade kunnat hjälpa mig nu när jag blivit ungkarl och flyttade till en helt tom lägenhet... Han är på en väldigt grön kvist nu eftersom han lyckades göra mycket pengar på sitt sista företag innan han gick i pension. Han hade kunnat finnas där som ett stöd för mig många gånger precis som jag har ställt upp för honom många gånger. Istället har han funnits där som stöd för min halvbror som inte är hans egen son alltså inget blodsband, men han betyder mer för honom än vad jag gör.

Så känner jag... så jag kan inte påstå att livet blir roligare bara för att man bryter kontakten med en person som man inte borde ha kontakt med.

MidnightDare

Äldre 20 Feb 23:04

#4

19leon73 skrev 2013-02-20 22:39:22 följande:

Jag kan säga att alla andra pappor håller inte på så...    jag har själv två döttrar och jag gör absolut INTE så, okej mina döttrar är inte i din ålder, men jag skulle ändå inte göra så och jag har ändå en väldigt grov mun och saknar filter mellan hjärna och mun många gånger, men mina döttrar ska inte behöva höra sånt från sin farsa.

Jag tycker det är tråkigt att inte ha kontakt med min farsa, jag har missat och förlorat oerhört mycket på det, samtidigt som jag också är medveten om att han inte hade kunnat ge mig något annat än ett dåligt självförtroende..

Långt utlägg följer...!    nu ska jag spy lite galla.

* Min farsa var alltid frånvarande när jag var liten, jobbet och hans intressen tog all tid

* De gånger han försökte hjälpa mig med läxan (jag var 10 eller 11) så klämde han ur sig.. men hur jävla träg och dum är du egentligen, hur svårt kan det vara att fatta osv... Jag hade en skitsvår skoltid eftersom man först i högstadiet upptäckte att jag har en lättare form av dyslexi eller inlärningssvårigheter, något som jag jobbat hårt med och kommit på hur jag ska lösa det.

* Han anklagade mig för stöld, detta gjorde han i samråd med en vän till familjen, när jag visade kvitto på sakerna som jag köpt för min lön så sa han inte ett skit, ingen ursäkt eller något, han kontaktade inte ens vår bekant och berättade att jag hade kvitto på sakerna.

* Vi jobbade på samma ställe i fyra år, han var arbetsledare där... Istället för att stötta mig och verkligen få sonen till att gå i hans fotspår så kritiserade han mig ofta och var nedlåtande, berättade pinsamheter för våra andra kolleger som de sen roade sig med att hålla på med och använda mot mig.

* Gubben hade det taskigt ställt rent ekonomiskt och hade kört ett företag i konkurs och kunde inte stå på lägenhet och lån själv så självklart hjälpte jag min far... blod är väl tjockare än vatten...
Så jag hade hans lån samt att jag stod som ägare på hans lägenhet, mitt lån och min egen lägenhet, hans stuga och ökat lån för den.. så som 19 åring ägde jag 2 lägenheter och en stuga och lån för detta på totalt 350.000 (vi köpte när allt var skitbilligt) jag blev rejält upptaxerad och fick en fet skatteskuld, frågade farsan varför jag plötsligt skulle betala in extra skatt när jag normalt brukade få tillbaka 5000, hans svar... men det får du ju ta upp i deklarationen...    men tack som fan att du lärde mig dessa sakerna då...

Lägenheten och stugan bad han mig sen skriva över på hans nya "tant"... lånet också givetvis. Kort därefter sålde han allt med grym vinst och jag som hjälpt honom att renovera upp allt fick inte en spänn av vinsten.

Trots allt detta känner jag att det saknas en del i mitt liv helt klart, jag vill ju också att mina döttrar ska lära känna sin farfar för de undrar ju självklart om de inte har en farfar som många av deras kompisar och klasskamrater har.

Han hade kunnat hjälpa mig ekonomiskt när jag stod i skiten och var en i statistiken för hemlösa (bodde hemma hos min syster tack vare mina före detta svärföräldrar) Han hade kunnat hjälpa mig nu när jag blivit ungkarl och flyttade till en helt tom lägenhet... Han är på en väldigt grön kvist nu eftersom han lyckades göra mycket pengar på sitt sista företag innan han gick i pension. Han hade kunnat finnas där som ett stöd för mig många gånger precis som jag har ställt upp för honom många gånger. Istället har han funnits där som stöd för min halvbror som inte är hans egen son alltså inget blodsband, men han betyder mer för honom än vad jag gör.

Så känner jag... så jag kan inte påstå att livet blir roligare bara för att man bryter kontakten med en person som man inte borde ha kontakt med.

Hej igen !

Förstår hur du känner.
Min pappa har alltid varit sådan besserwisser så att man blir galen. Han har alltid haft problem i sina jobb i den mening att han alltid rykt ihop med sina arbetskamrater. Det är ju det att han ska alltid veta bäst.
Jag kommer ihåg när man som 10 åring var hemma, och han med (han jobbade hemifrån då). Jag kommer ihåg hur man ibland kunde höra han skrika nere arbetsrummet för att sedan slänga på luren i örat på sina arbetskamrater... Känns inte precis som normalt beteende...

Precis, har sagt till honom att det är långt från alla pappor som sitter och drar sexskämt. Jag kan ju som dotter känna att man vill bli skonad från sådant tönt beteende från sin farsa.

Pratade med honom idag... han tjatade direkt ang körkortet som jag inte tagit än. Jag har inget emot om att bli påmind om det, men jag har emot när man tjatar om det 3-4 gånger VARJE vecka, och det gör han.

Känner mig vilsen och vet inte riktigt hur jag ska tackla detta.
Känner mig bara så grymt besviken på hans nonchalanta beteende mot en....

Kram

19leon73

Äldre 20 Feb 23:16

#5

Säker på att vi inte har samma farsa???????

Min farsa har aldrig kunnat erkänna när han har haft fel.
Gud nåde den som lurar min farsa, men det är okej för honom att luras själv...

Gör inte samma misstag som jag gjorde... jag tog aldrig körkortet för jag var så j*vla trött på hans tjat om det så jag la ner det helt istället... Bor ju i en storstad, behöver ju inget körkort här.. men visst, det hade varit nice!..

Jag kan rekommendera lite "time out" från din farsa, om du bor under hans tak, flytta ut ett tag... träffa honom på dina villkor, när du har fått nog av honom är det bara att gå hem till ditt eget.. Jag är ingen expert men din farsa verkar inte kunna skilja barn från kompisar.. han beter sig mot er som om ni vore hans kolleger eller kompisar.

MidnightDare

Äldre 20 Feb 23:32

#6

19leon73 skrev 2013-02-20 23:16:41 följande:

Säker på att vi inte har samma farsa???????

Min farsa har aldrig kunnat erkänna när han har haft fel.
Gud nåde den som lurar min farsa, men det är okej för honom att luras själv...

Gör inte samma misstag som jag gjorde... jag tog aldrig körkortet för jag var så j*vla trött på hans tjat om det så jag la ner det helt istället... Bor ju i en storstad, behöver ju inget körkort här.. men visst, det hade varit nice!..

Jag kan rekommendera lite "time out" från din farsa, om du bor under hans tak, flytta ut ett tag... träffa honom på dina villkor, när du har fått nog av honom är det bara att gå hem till ditt eget.. Jag är ingen expert men din farsa verkar inte kunna skilja barn från kompisar.. han beter sig mot er som om ni vore hans kolleger eller kompisar.

Samma med min, det är aldrig hans fel.
Min pappa har ljugit under tidigare år etc så känner att jag inte heller vågar lita 100% på honom. Han var alltid såååå strikt när man var liten att man aldrig skulle ljuga, gud nåde den som ljög, nu gör han samma sak själv....

Jag har inte tänkte att dra ut på körkortet, ska ta tag i det nu när jag kommer hem. Jag pluggar nämnligen på annan ort än vart pappa bor så jag få ju distans. Men när man kommer hem igen så blir allt tjat så oerhört påtagligt....

Jag vill inte längre diskutera saker och ting med min pappa längre, då man säger något så lägger han i sig direkt, direkt är han där med orden "Nej, då ska jag säga dig, då ska du tänka såhär". Tycker den meningen är såå kränkande och jag tycker över huvudtaget att man tilltalar inte andra människor så. som om man inte får ha en egen åsikt..... Saknar ibland "manlig förebild". Min morfar var min manliga förebild, men han gick tragskt ng bort för några år sedan, och pappa var väl jätteglad för det för han störde sig på att jag o syrran alltid haft mer kontakt med mammas sida.
Morfar sa till pappa på skarpen för många år sedan och sa till pappa att han får hålla käft ibland. Situatuonen var att jag o syrran var små, och alla kusiner var också med hos mormor o morfar, alla fick vara uppe sent, men vi fick inte för pappa, så pappa började gapa och höja rösten mot mig o syrran (vi var kanske 8 år då) då sa morfar till sist till på skarpen. Morfar sa att han gjorde detta för att skydda mig, syrran och mamma. Jag älskar honom för att han vågade stå upp mot pappa.

SJälvklart tar pappa ofta upp detta, och undrar varför morfar gjorde så. EGentligen har jag bara lust att säga det är väl inte så svårt att fatta varför han gjorde det, men vågar ju knappt tänka på vad pappa skulle s'ga då.
Pappa pratar alltid om man ska leva i nuet och inte gräva i historien, jag anser dock att det är precis det han gör när han drar upp morfar. Han lever ju inte som han påstår sig.
Nästa gång tänker jag fan säga till på skarpen, pappa vet att jag o syrran älskade morfar oerhört, han var verkligen världens finaste. tryggaste morfar-. så jag tänker säga nästa gång att jag inte har någon lust att diskutera min morfar med honom och att man inte pratar så om en person som inte finns. Min farfar dog också för några år sedan och jävlar i havet om vi skulle ha sagt något illa om farfar- men vi gör inte det för man gör inte så. Det SÅRAR mig oerhört mycket detta att han beter sig så.
han tom kläckte ut sig att vi var mer ledsna över farfars bortgång än över morfars, fast han vet att det var tvärtom. VI stod våran morfar jättenära, men vi kände knappt våran farfar.

blev lite mycket nu... ursäkta :-P

19leon73

Äldre 20 Feb 23:44

#7

Be inte om ursäkt, det är grymt skönt att få skriva av sig ibland...

Jag förstår att det är en jobbig situation och det är ännu svårare när det är en förälder som man inte kommer överens med.. Jag har ingen lösning på detta dilemma, du har testat det mesta och även din morfar har bett honom knipa käft och inse att han är klumpig i sitt uppförande.

Din farsa verkar ju inte inse att det inte är ett "normalt" beteende och att han istället för kränkande ska vara stöttande...

Det enda jag kan trösta dig med är att du kommer veta när det är din tur att vara förälder hur du ska uppföra dig inför dina egna barn och du kommer säkerligen vara mer stöttande för dem än vad din farsa är mot dig.. Där talar jag av egen erfarenhet för det är den läxan jag lärt mig.

Jag hoppas det finns andra som läser detta och kan hoppa in med lite goda tips och råd till dig, och mest av allt hoppas jag att din farsa vaknar och inser vad han sysslar med.

Ramborg

Äldre 20 Feb 23:59

#8

TS, du kan nog inte hoppas på att din pappa ska ändra sig. Så du måste bedöma hur mycket kontakt du orkar ha med honom.

Du behöver inte bryta helt. Men begränsa umgänget med honom. Snacka ihop dig med din syster. Sen försöker ni ignorera hans dumheter. När han säger nåt besserwissigt så säg bara ungefär "jaha, tycker du, jaså" och byt samtalsämne. Försök tänka liksom överseende. "Han förstår inte bättre, stackars karl, det kan inte vara lätt att vara sån som han." Och när ni inte pallar längre så åk därifrån. Och om han drar sexskämt så åk därifrån direkt.

Tänk på honom som... som regn. Det är otrevligt, men det är inte farligt. Man blir blöt och så är det inte mer med det. När man inte vill vara blöt mera går man in från regnet. Fattar du hur jag menar? Så brukar jag hantera vissa av mina släktingar och det funkar för mig.

42.

MidnightDare

Äldre 21 Feb 19:22

#9

19leon73 skrev 2013-02-20 23:44:54 följande:

Be inte om ursäkt, det är grymt skönt att få skriva av sig ibland...

Jag förstår att det är en jobbig situation och det är ännu svårare när det är en förälder som man inte kommer överens med.. Jag har ingen lösning på detta dilemma, du har testat det mesta och även din morfar har bett honom knipa käft och inse att han är klumpig i sitt uppförande.

Din farsa verkar ju inte inse att det inte är ett "normalt" beteende och att han istället för kränkande ska vara stöttande...

Det enda jag kan trösta dig med är att du kommer veta när det är din tur att vara förälder hur du ska uppföra dig inför dina egna barn och du kommer säkerligen vara mer stöttande för dem än vad din farsa är mot dig.. Där talar jag av egen erfarenhet för det är den läxan jag lärt mig.

Jag hoppas det finns andra som läser detta och kan hoppa in med lite goda tips och råd till dig, och mest av allt hoppas jag att din farsa vaknar och inser vad han sysslar med.

Hej igen !

Inte bara morfar som sagt till pappa. Andra har gjort det också men på ett litet fegare sätt. Åh, vad jag beundrar morfar för det.

Ja, han är väldigt kränkande i sitt sätt att tilltala en. Vi har en del kusiner på mammas sida och när pappa fick veta vilka som tagit körkort, en del har gjort det så SKRATTADE han åt oss. Blev JÄVLIGT sårad och förbannad, men visade det självklart inte.

Håller med dig fullt. Jag vet precis hur jag ska uppfostra mina barn och det är inte som han har uppfostrat oss. Gjorde man något fel så tog han tag hårt i armen, ibland kunde han till och med skaka en, obehagligt. men som liten fattade man ju inte, utan man anklagade sig själv för man tror ju att föräldrar är gud typ.
Framförallt skrek han alltid så högt så man blev alledes rädd, ledsen och ännu argare. Jag är jättearg på honom för detta och jag kommer ALDRIG förlåta honom för hur han uppfostrade oss med det jag har beskrivit. Jag kan för allt i världen inte förstå hur ett barn kan utvecklas, skapa tillit och lära sig rätt o fel när ens pappa skriker och tar tag hårt i en.
Jag säger det , den jäveln som krökar ett hårstrå på mina framtida barn. Man tar inte tag eller slår barn på det viset. Visst man kan visa vad som är rätt och fel, men inte genom våld.

Vill ibland bara förklara för honom vilka jävla skithög han är som beter sig såhär mot oss, som gör allt för att vi ska få skuldkänslor, för att få det att låta som att det ALLTID är vårat fel, aldrig hans.
Men jag orkar aldrig göra det, han skulle ställa till sådan jävla scen och anklaga mig, det skulle helt enkelt inte funka på honom tyvärr..... hmmm,... men men.... funderar på om detta fortsätter tänker jag göra det.

MidnightDare

Äldre 21 Feb 19:31

#10

Ramborg skrev 2013-02-20 23:59:46 följande:

TS, du kan nog inte hoppas på att din pappa ska ändra sig. Så du måste bedöma hur mycket kontakt du orkar ha med honom.

Du behöver inte bryta helt. Men begränsa umgänget med honom. Snacka ihop dig med din syster. Sen försöker ni ignorera hans dumheter. När han säger nåt besserwissigt så säg bara ungefär "jaha, tycker du, jaså" och byt samtalsämne. Försök tänka liksom överseende. "Han förstår inte bättre, stackars karl, det kan inte vara lätt att vara sån som han." Och när ni inte pallar längre så åk därifrån. Och om han drar sexskämt så åk därifrån direkt.

Tänk på honom som... som regn. Det är otrevligt, men det är inte farligt. Man blir blöt och så är det inte mer med det. När man inte vill vara blöt mera går man in från regnet. Fattar du hur jag menar? Så brukar jag hantera vissa av mina släktingar och det funkar för mig.

Hej !

Håller med dig, det är nog omöjligt att ändra på honom. Hans betendee är så oerhört djupt rotad inom honom så det kommer nog aldrig gå.

Träffar han inte mycket nu, men på sommarloven lär man ju bli tvungen..... men känner mig så feed up på den här situationen så i sommar, om han vill träffa oss, så är det på våra premisser och inte hans.

Försökt det, varje gång jag säger "Jaha, tycker du, jaså" då svarar han alltid "Men vad är det för stil? varför sa så?" och så låter han alltid anklagande med den meningen och ilsket upprörd. FUnkar verkligen inte...och det är det som gör mgi GALEN!!!!!! han är sååååå känslig. Tycker man inte som honom, då blir han ARG! så oerhört barnsligt, omoget och töntigt betendee men som skapar ilska hos många tyvärr.

SKa prova det tipset, om jag skulle åka därifrån när han tex drar sexskämt, han skulle bli så arg över hur jag kan bli så upprörd för något sådant och anklaga mig att jag e känslig och om jag säger att det är väl inte sp konstigt med tanke på hans betendee så kommer han bara säga skitsnack, sen är det färdigdiskuterat.
Det är ingen lätt surgubbe man har och göra med....:-P.
Han har tjatat i flera år att han känner att vi inte älskar honom lika mycket som mamma, att vi inte pratar lika mycket med honom om saker som händer. Vi gör inte det för vad vi än säger så får man mothugg direkt, det är väl klart att vi inte väljer att prata med honom när han skyller på en istllet för att stötta.........:-/

Jag ska pröva det tipset.
Tack,

19leon73

Äldre 21 Feb 20:24

#11

Skit i om han blir förbannad eller ställer till en scen, det är din rättighet att gå om du inte gillar sällskapet...

Om du går tillräckligt många gånger så kanske han fattar till slut, även om jag inte tror det själv.

Jag tror inte att du och din syster skulle må dåligt av att bryta kontakten helt ett tag, det kanske bara hade gjort lite nytta, ni hade fått lite sinnesro och han hade börjat undra varför ni inte vill ha kontakt med honom.

MidnightDare

Äldre 21 Feb 20:44

#12

19leon73 skrev 2013-02-21 20:24:51 följande:

Skit i om han blir förbannad eller ställer till en scen, det är din rättighet att gå om du inte gillar sällskapet...

Om du går tillräckligt många gånger så kanske han fattar till slut, även om jag inte tror det själv.

Jag tror inte att du och din syster skulle må dåligt av att bryta kontakten helt ett tag, det kanske bara hade gjort lite nytta, ni hade fått lite sinnesro och han hade börjat undra varför ni inte vill ha kontakt med honom.

Precis, tror också dte hade bara gjort nytta flr oss. Men måste nog tyvärr göra dig besviken. Min pappa går inte att övertyga. Han kommer för allt i världen inte förstå hur och varför vi kan göra så mot honom.....han kommer nog också bli så in i bomben förbannad och häva ur sig elakheter.....:-/

Men jag ska stå på mig, när jag kommer hem senare, om han fortsätter vara så urbotad egoistisk, elak, arg, anklagade, etc då tänker jag säga till honom att jag inte vill vistas hos honom någon mer gång.....

Ja, jag hoppas han fattar, men han är rätt trög ibland, han förstår för allt i världen inte hur vi kan vara sura på honom för att han var otrogen?!
Detta är för mig jävligt underligt, det är väl klart jag bir förbannad när han bedrar våran familj och ljuger oss alla mitt upp i ansiktet och äcklar sig, vad tror han? Det måste ju vara något gravt fel om han inte inser det.
Han måste ju fatta också att gör man en sådan sak han har gjort, så går inte det över hoss oss, ilskan, och ledsamheten över det på en gång, det tar tid.
Han så för några veckor sedan att han vet att vi hatar att vara hos honom. Jaha tänkte jag, det stämmer ju i och för sig, men när han säger sådana saker, hjälper ju inte det precis.

Han har helt ärligt talat sabbat till viss del hoppet om att jag i framtiden ska träffa någon som inte beter sig lika äckligt som han.
Jag påminner mig själv hela tiden att det är klart att alla män är INTE som min pappa, inte dom flesta... men det sitter djupare än så....
Ska bli sååå skönt när man får ta en paus ifrån honom, och få leva utan att känna sig jagad, arg, förbannad, nedtryckt, ledsen, gråtfärdig,... och istället få känna harmoni...herregud asså....

Elin 885

Äldre 21 Feb 20:46

#13

bryt kontakten? det gjorde jag med min pappa efter flera års varningar. sååå skönt beslut =)

Jag har ADHD/AS/DYSLEXI, problem med det?

Orkar inte med pappa, hatar honom. Hjälp !

INNEHÅLL