Anonym (lust eller?)

Äldre 11 Feb 15:08

82 svar

Minskad lust, eller?

Håll ut, nu blir det långt, men jag behöver verkligen hjälp och råd!

Jag lever i en relation sedan snart tio år tillbaka och under de senaste åren har sexlivet blivit allt mer trist och jag tappar lusten allt mer. Jag känner inte att jag blir sugen på min man så där så jag vill plocka av honom kläderna och sexa, över huvud taget. Jag är mer intresserad av att sova, eller läsa böcker, eller bara ligga och kramas och klia varandra på ryggen. Tanken på sex känns inte lockande alls, och jag kan till och med bli rejält irriterad när han "håller på" för att försöka få igång mig.
När sexet väl är igång de gånger vi får till det är det bra, i alla fall om vi inte kör tråkiga missionären utan jag får vara ovanpå, men det är också det mest "avvikande" vi gör, haha!

Jag har accepterat att det är så hår, jag närmar mig ändå 40, vi har fyra barn, och det är väl livets gång, typ. Det är väl inte direkt kul att gå omkring och känna mig asexuell, men jag orkar inte riktigt bry mig.
Maken frågar mig ibland om det är honom det är fel på, om jag inte tänder på honom längre. Jag har sagt att jag inte tänder på nåt alls, att jag knappt ens tänker på sex, för så är det ju. Jag lägger ingen skuld på honom. Att det ändå funkar när vi sexar, men att startsträckan inte ens finns hos mig. Han får tyvärr vara den som tar initiativ om det ska bli nåt.

Hur som, jag har fått omvärdera detta efter en grej. Det är så att en kille i vår närhet alltid varit en riktig spjuver som flirtat med mig, öppet och ogenerat inför min man, men det har inte känts som nåt att ta på allvar. Han och min man brukar vara ganska grova och sexistiska på nåt skämtsamt plan.
För några veckor sedan, efter några års bearbetning från hans sida, hände det sig så att vi hipp som happ pussades på skoj, hånglade lite, gick lite längre, och till slut hamnade i säng.
Och jag kan ju enkelt konstatera att den där lusten som jag trodde försvunnit, den fanns då jävlar anamma! Hot hot hot, kan man ju säga...

Nu är frågan - vad ska jag göra?! Jag är nöjd i relationen med maken, det funkar för mig att leva med ett sparsamt sexliv. Bortsett från att jag nu varit otrogen, helt emot mina tidigare principer och att jag inte vill att det ska hända igen, så är min make min bästa vän och den jag tror att jag vill leva resten av mitt liv med. Men tänder jag på honom? Nu vet jag ju inte alls! Är det orättvist mot mig att stanna i ett glödlöst äktenskap, är det orättvist mot honom? Hur värderar man vänskap kontra sex i ett äktenskap? Hjälp!

Anonym (lust eller?) Trådstartaren

Äldre 21 Feb 16:04

#71

Anonym (glödlöst!?) skrev 2013-02-21 15:34:49 följande:

Det blir ju hur som helst svårt att skita i varandras behov helt när man lever i tvåsamhet. Vissa ser det som att kompromissa andra som att offra en bit av sig själv för att bidra till helheten. Tråkigt att åren av försök till påverkan inte har givit den utdelning som du önskat. Tråkigt att behöva ta höjd för en ev separation. Vet han om det? Om inte så kanske det är just det han måste få veta från dig!? Hur ser du på ett sådant "avslöjande"?

Jag har sagt det öppet till honom att jag inte fixar när han håller på så, att det är förgörande och får precis motsatt effekt. Jag har beskrivit det som att jag känner mig kvävd och att jag får överdos.
Att jag har sagt till mig själv att det var sista gången när det hände sist, det vet han inte. Jag kanske sade något i stridens hetta, men jag har nog inte tagit upp det när vi haft det lugnt och vi kanske borde ha kunnat prata med objektivt utan att vara arga och besvikna just då.
Jag är rätt konflikträdd och hatar verkligen att dra igång sånt här själv, men kan ge svar på tal om någon drar igång ett bråk mot mig. Jag får kanske ta mig i kragen, men jag får ont i magen av bara tanken. Men det är kanske nödvändigt...

Anonym (S)

Äldre 21 Feb 19:17

#72

Anonym (lust eller?) skrev 2013-02-21 13:02:57 följande:

Jag vet inte riktigt hur jag ska få honom att dra upp huvudet i sanden, hur drastisk jag ska vara. Jag har i stundens hetta ett par gånger hotat med att flytta.
Jag gjorde till och med halvt slut för några veckor sedan efter en sådan där gång när han efter en fest förväntade sig sex "bara för att det ska vara så", men jag kände mig väldigt använd. Klockan var fyra på natten, vi var onyktra och jag var väldigt trött, men knullas skulle det... Då brast det för mig och jag talade om att jag inte vet om jag älskar honom på alla de sätt som hör till ett äktenskap. Jag älskar honom som vän, men tänder inte på honom.
Det blev en jobbig natt med massa tårar och jag trodde han förstod, men dagen efter betedde han sig som vanligt och jag lät det rinna ut i sanden. Det är ju jobbigt att bråka! :( Nu i efterhand vet jag inte hur mycket han har tagit till sig av det hela, men i princip fortsätter vi i samma gamla hjulspår.

Vi har varit tillsammans i snart tio år, blev gravida med första efter 1,5 år och sen har det rullat på. Att vi ligger två-tre gånger i veckan beror helt och hållet på honom. Skulle han inte påbörja sexet utan vänta ut mig så skulle han få vänta länge. Men jag ser det som någon slags "plikt" att ligga varannan-var tredje dag, men ibland kan det gå fyra-fem dagar mellan liggen.
Det har gått ner med åren. I början var det ju så gott som hela tiden... :)

Låter lite som mig och min sambo, minus graviditeten då.

Plikt låter väldigt osexigt, men jag förstår vad du menar. När vi haft sådana där bråk där vi varit nära att gå skilda vägar så har det tyvärr inte gjort någon skillnad. Blir väl en (mindre) vacker dag, kanske.

Tråkigt iaf, lider med Er båda. :(

Anonym (Kajsa)

Äldre 21 Feb 20:23

#73

Intressant tråd, du förklarar dej bra, TS. Som jag ser det så är din partner för "på" och du tar honom för givet, det blir en ond cirkel. Det bästa vore om ni kunde styra upp det tillsammans och samtidigt. Han kan sluta skicka sms så ofta och låta dej hinna få lite andrum om du bekräftar honom och ger honom uppmärksamhet utan att han ber om det. Ni har sex ofta, om du inte har så starkt behov just nu så hinner du inte bli sugen. Han är troligen inte ens nöjd med 3-4 ggr i veckan eftersom han alltid måste ta initiativet och aldrig får känna sej åtrådd och att du tänder på honom. Troligen skulle han vara gladare för en gång i veckan fast att ni turades om att börja, och att du verkligen ville.

Du borde läsa fl- tråden "kvinnligt perspektiv på noll sexlust efterlyses" av Karl71, jag kan inte länka med mobilen.

Jag tror att ni skulle kunna hitta en ny jämvikt. Du säjer att han är mer intressant när han inte har tid att vara för "på", det där är nyckeln.

Om han blev förälskad i en annan tjej, som ville kramas, ha sex och skicka gulliga sms med honom, det finns säkert en hel del som skulle vilja, och som han plötsligt skulle ha ångande vilt sex med, då skulle du kanske känna mera, nu är han bara som en möbel för dej och det säjer jag inte för att vara taskig, det är inte ditt fel utan er onda cirkel. . Jag förstår både dej och honom men det borde gå att rätta till den sneda balansen.

Anonym (Kajsa)

Äldre 21 Feb 20:26

#74

m.familjeliv.se/forum/thread/66981999-en-total-summering-av-de-robespierre

Är en annan väldigt bra tråd som förklarar din killes beteende.

Anonym (glödlöst!?)

Äldre 22 Feb 09:15

#75

Anonym (lust eller?) skrev 2013-02-21 16:04:07 följande:

Jag har sagt det öppet till honom att jag inte fixar när han håller på så, att det är förgörande och får precis motsatt effekt. Jag har beskrivit det som att jag känner mig kvävd och att jag får överdos.
Att jag har sagt till mig själv att det var sista gången när det hände sist, det vet han inte. Jag kanske sade något i stridens hetta, men jag har nog inte tagit upp det när vi haft det lugnt och vi kanske borde ha kunnat prata med objektivt utan att vara arga och besvikna just då.
Jag är rätt konflikträdd och hatar verkligen att dra igång sånt här själv, men kan ge svar på tal om någon drar igång ett bråk mot mig. Jag får kanske ta mig i kragen, men jag får ont i magen av bara tanken. Men det är kanske nödvändigt...

mm...jag tror det även om det absolut inte är lätt. Säger man saker i förbifarten och eller när man är upprörd/arg/frustrerad har det en tendens att inte bita så bra. Tolkas lätt som att man bara säger det för att man är just arg/upprörd/frustrerad. Tror att ett "lungt & sansat" samtal ger mer och banar väg för en bättre kommunikations-attityd. Vill du få rätsida på det tror jag det är en lämpligare väg att välja. Inte sagt att det är lösningen för det. Men kan man kommunicera med varandra konstruktivt är hälftet vunnet, tror jag, oavsett vad utgången blir.

Anonym (goat)

Äldre 29 May 11:05

#76

Kan rekommendera "Horny Goat" Googla på det namnet! Ett fantastiskt naturmedel.
Eller läs mer hos; vitamingrossisten / libido potenshöjande

Anonym (maria1978)

Äldre 21 Apr 09:40

#78

Hej TS,

Inte läst hela tråden ännu. Men kan säga att jag inte heller känt lust på länge. Och ändå har vi bara varit ihop i 5 år. Stress, heltidsjobb, ohälsa hos oss båda.... Har gjort att sex nästan känns tråkigt. Jag känner ingen lust alls! Jag äter antidepressiv medicin sedan många år, den påverkar ju lite....å andra sidan va vi som kaniner i början ju! Så det gick ju trots mediciner..... Då undrar jag varför jag aldrig har lust med honom nu för tiden?? Jag älskar ju honom.... Han har iof inte heller mkt mer lust...

Men precis som du beskriver. När man råkar träffa någon där lusten tänds rejält så inser man att man ju kan känna så!!

Har du träffat den här mannen igen eller pratat med honom om detta?

Det är ju det som är det svåra, ibland finns lusten just pga spänningen... Och försvinner sen med den personen också.... det är där dilemmat hamnar...

Kram!

Anonym (lust eller?) Trådstartaren

Äldre 21 Apr 21:23

#78

Anonym (maria1978) skrev 2014-04-21 09:40:21 följande:

Hej TS,

Inte läst hela tråden ännu. Men kan säga att jag inte heller känt lust på länge. Och ändå har vi bara varit ihop i 5 år. Stress, heltidsjobb, ohälsa hos oss båda.... Har gjort att sex nästan känns tråkigt. Jag känner ingen lust alls! Jag äter antidepressiv medicin sedan många år, den påverkar ju lite....å andra sidan va vi som kaniner i början ju! Så det gick ju trots mediciner..... Då undrar jag varför jag aldrig har lust med honom nu för tiden?? Jag älskar ju honom.... Han har iof inte heller mkt mer lust...

Men precis som du beskriver. När man råkar träffa någon där lusten tänds rejält så inser man att man ju kan känna så!!

Har du träffat den här mannen igen eller pratat med honom om detta?

Det är ju det som är det svåra, ibland finns lusten just pga spänningen... Och försvinner sen med den personen också.... det är där dilemmat hamnar...

Kram!

Hej!

Det har gått rätt lång tid sedan jag startade den här tråden nu, över ett år. Det blev så att jag och min dåvarande make gick isär. I juni släppte jag bomben, och idag bor jag själv och har barnen varannan vecka.
Vi har en väldigt bra relation och är goda vänner.

Jag träffade en man ganska snart efter att jag släppte beskedet, en man jag har känt i många år. Vi började ses mest för sex, faktiskt, så brist på lust fanns det inte när väl rätt människa kom i min väg. Vi har en seriös relation nu, men bor rätt långt ifrån varandra så vi ses ungefär varannan helg. Sexlivet med honom är totalt det motsatta jämfört med det tidigare med min dåvarande man - det slår gnistor, brinner tusen eldar, ja det går knappt att beskriva den åtra och lust jag känner till honom. Det är dessutom en annan typ av människa, inte alls lika krävande och kvävande som min exmake, så det är lättare att med glädje hänge mig åt honom. För att jag vill, inte för att jag känner ett tvång.

Min exmake har också gått vidare och träffat en ny och de verkar ha en bra relation. Det roliga är att det går lite karma i det hela, nu är det hon som är som han var när han var med mig. Det har fått honom att förstå hur jobbigt jag tyckte att det var :D

Så ja, slutet gott, allting gott! :)

Anonym (Sad)

Äldre 25 Apr 09:24

#79

Tack för att du uppdaterar! man undrar ibland vad som händer med dom som startar trådar.
En stilla undran, kan det tänkas att ni blir ihop, du o ditt ex? jag menar det var var väl sexet som var problemet?

Bettany

Äldre 25 Apr 11:02

#80

Anonym (Sad) skrev 2014-04-25 09:24:15 följande:

Tack för att du uppdaterar! man undrar ibland vad som händer med dom som startar trådar.
En stilla undran, kan det tänkas att ni blir ihop, du o ditt ex? jag menar det var var väl sexet som var problemet?

Bettany

Äldre 25 Apr 11:04

#81

Citatet ovan var en olyckshändelse, jag slant på knapparna, bry er inte om mig! :)

Anonym (lust eller?) Trådstartaren

Äldre 25 Apr 13:02

#82

Anonym (Sad) skrev 2014-04-25 09:24:15 följande:

Tack för att du uppdaterar! man undrar ibland vad som händer med dom som startar trådar.
En stilla undran, kan det tänkas att ni blir ihop, du o ditt ex? jag menar det var var väl sexet som var problemet?

Ja, visst undrar man ibland över alla ouppklarade trådar :)
För att svara på din fråga - nej, jag kan inte gå tillbaka till att leva med honom. OM det inte är under förutsättningarna "leva ihop med min bästa vän". Men i en relation som man och hustru förväntas det ju finnas ett sexliv som gör båda nöjda. Och jag klarade inte av att han tog i mig på det sättet på slutet. Det finns ingen som helst sexuell attraktion kvar. Så vill inte jag leva, och jag skulle inte vilja tvinga honom att leva utan sex och åtrå från sin kvinna heller. Så det är uteslutet.
Sen är jag väldigt nöjd i den relation jag lever i nu, och det finns förutsättningar för ett långt och lyckligt förhållande, där alla bitar inklusive det sexuella funkar extremt bra. Skulle kännas dumt att byta bort det... :)

Minskad lust, eller?

INNEHÅLL