Samboförhållande inne på tredje året, hon säger sig plötsligt nu vara ointresserad av sex.

Hon verkar må extremt dåligt faktiskt. Kan förstå att aborten också satt sina spår? Man blir knappast sugen på sex igen kan jag tänka mig om man gjort abort relativt nyligen. Jag vet inte själv om jag någonsin skulle våga ha sex igen om jag gjort en abort pga oönskad graviditet om jag inte verkligen ville ha barn. Det vet jag ju inte hur din tjej tänker kring, men vissa har svårt med tankar kring aborten. Kanske ångest mm.

Har man blivit våldtagen, sexuellt utnyttjad osv kan det ofta visa sig i sådana uttryck som att man är sexgalen i nya relationer, helt enkelt för att det blivit något slags sätt att visa att man "duger till". Själv blivit utsatt för grova övergrepp om är något av en "sexmissbrukare". Haft sex med hundratals främlingar. Men i en relation kan det bli problem eftersom det är svårt för mig att ha sex med någon jag respekterar och älskar utan att känna mig väldigt trygg. 

Det finns ingen "mall" om hur man ska reagera när man blivit utsatt för våldtäkt. Att hon ville ha sex först betyder inte att hon inte kan ändra sig pga hur det påverkat henne.

Men ja, ni har stora problem. Mitt enda tips är att det verkar som att ni talar runt varandra. Hon verkar må dåligt rent allmänt och du verkar må dåligt av att ni inte har sex i första hand. Alltså ditt dåliga mående beror på avvisanden (helt förståeligt) och hennes dåliga mående på något annat.

Jag skulle tro att aborten kan vara orsaken. Men det är bara min egen tolkning. Ville hon göra aborten? Mådde hon dåligt efteråt fysiskt eller psykiskt? Man kan även drabbas av hormonella sjukdomar efter graviditet som gör att sexlusten försvinner. Men visst hade det ju börjat avta innan, men det kan säkert ha med den förklaringen hos gett, övergreppet. Vill hon inte lösa det genom t ex terapi så är kanske skilda vägar det bästa. Du kan ju inte lösa detta på egen hand.

Jag hinner inte svara just nu, men ska försöka få ihop ett inlägg under dagen. Känner att det kan finnas erfarenheter som är bra att dela med sig av här... Återkommer...

Hon ville behålla barnet, men det var oplanerat (hon påstod att hon var steril när vi träffades och trodde det tydligen själv..) och vi bodde båda två hos våra föräldrar med osäkra ekonomiska förutsättningar. Men såhär i efterhand beskyller hon mig ibland för att det var "mitt fel" för hon egentligen ville.Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid och din reflektion är värd otroligt mycket för mig. Jag förstår resonemanget med att "duga till" även om jag tycker det är olyckligt, man vänjer ju förhållandet i något man inte kan fortsätta med senare. Alla vet ju att förälskelsen gör en del med psyket.

Jag tror jag förstår ditt resonemang med trygghet/känslor/sex. Tänkvärt.Absolut! Det blir en ond spiral. Jag mår dåligt för jag känner mig oälskad, och därför blir jag också indirekt lättare irriterad, ledsen och har sämre tålamod vilket ibland leder till gräl, och som i sin tur gör henne mer ledsen.

Mitt största problem personligen är att hon helt plötsligt påstår att sex är oviktigt - det tog verkligen på mitt självförtroende. Det känns som vi levt i en lögn, och att jag utnyttjat henne genom åren. Det är en tanke utan logisk bakgrund, men det gör ändå ont. Särskilt när jag tycker att sex är viktigt för att ett förhållande ska fungera. Ärligt talat behöver det inte betyda samlag, men närhet och smek hade varit en bra bit på vägen. Jag saknar helt enkelt den där spontana närhetenen som fanns i början.

Terapi är uteslutet, hon har inget förtroende alls för psykvården då hon varit där förut (i samband med våldtäkten bl.a) och blivit dåligt bemött. Det har jag föreslagit så många gånger och varje gång blir det bråk.Tack så mycket, jag uppskattar det!

Hon gjorde en abort hon egentligen inte ville göra...? Det är väl inte så konstigt om det påverkat hennes lust samt vilja att ha sex med dig. Vet inte om du övertalade henne till abort el ej, så säger inte att det är ditt "fel", säger bara att jag kan förstå att det påverkat hennes sexualitet. Sedan att hon blivit våldtagen... Fruktansvärt. Man kan reagera hursom på ett sådant trauma, det kan komma långt efteråt. Jmfr om man varit i en bilolycka, de flesta som kan åker bil dagen efter men efter ett tag kommer chocken och man mår illa av bara tanken. Ärligt talat är jag förvånad över din frågeställning. För mig hade den varit begriplig om den snarare var upplagd ngt åt det här hållet " min flickvän har varit med om minst 2 traumatiska saker kopplat till det sexuella, hur kan hon bäst få hjälp". Känns som problemen hon har är riktigt stora.

Hej, tack för ditt inlägg!

Ja det är verkligen fruktansvärt med våldtäkt och jag förstår att det sätter sina spår. Hon vill växelvis söka hjälp men så fort det kommer till kritan så backar hon och skyller på ekonomiska orsaker, att det kostar för mycket o.s.v. Och jag vill inte pressa henne att gå dit.

Jag har aldrig sett det på det vis som Anonym (m) beskriver, och det kanske ligger något i det. Det underlättar inte situationen men det ger mig åtminstone förståelse, ifall det nu är så hon känner med känslor och sex. Hade hon velat prata om det med mig hade det underlättat, precis som vi gjorde i början (hon berättade om våldtäkten innan vi blev tillsammans) men det kanske är för mycket att begära när nyförälskelsen har lagt sig.

Vad bra att du tycker att jag kunde hjälpa dig lite. Jag antar när jag läser att din flickvän mår extremt dåligt, särskilt pga en abort hon ångrar. Jag skulle själv aldrig mentalt kunna klara av att göra en abort och ångrar hon sig dessutom så vet jag inte hur mycket förtvivlan hon måste känna. Hon måste må uselt. Det är detta som gör mig så förbannad med systemet med fri abort utan att prata igenom det ordentligt (med utbildad personal) jag vänder mig mycket emot i detta land. Folk "får" göra en fast de egentligen inte vill osv. Det är så fel. Har en vän som t o m försökte ta sitt liv för att hon blev så förstörd av att jagas av aborten hon gjorde. Andra, de bryr sig inte alls.

Men tråden är inte till för att bi någon för/emot abort-tråd och aborten går inte att göra ogjord, så det är väl inte så värt att diskutera.

Förstår att din flickvän kan ha svåra problem med psykiatrin. Har tyvärr samma upplevelse som henne, men vet ju många som blivit hjälpta.

Tror att ni bör försöka prata mer med varandra om ni ska kunna rädda ert förhållande. Och jag tror att ni säkert skulle kunna det, men ni har det svårt just nu. Hennes problem kring sex har nog blivit väldigt djupa och jag lider med henne oerhört. Men även med dig som är "utanför" hennes tankevärld och möts av dessa ständiga avvisanden och maktlösheten av att inte veta hur du kan göra något eller om du kan göra något.

Att hon skyller på dig om aborten, det vet bara ni vad som är "rätt", vad som sagts och vad som hänt. Men också att lägga till det faktum att hon fått höra att hon är steril eller riskerar att vara steril och sedan tar bort barnet, det kan säkert leda till andra tankar, som att hon tog bort den enda chansen hon hade att få barn någonsin. Det är också ett trauma att gå igenom.

Hoppas att jag kan hjälpa dig lite att förstå henne bättre. Hon bär nog på mycket jobbigt och känner sig säkert ensam. Men samtidigt, jag förstår din sida också. Hoppas att ni löser det. Du verkar vara en bra kille som bryr sig om henne. 

Ni kanske borde gå i parterapi och få hjälp att prata med varandra. Det gäller "bara" att hitta ngn ni båda litar på. Säger hon att det är för dyrt kan du ju ha som motargument att det är värt det för att rädda er relation (beroende på er ekonomiska situation givetvis).
Fråga henne om hon skriver dagbok, det skulle kunna vara ett sätt för henne att bena ut tankar och känslor.

Hon fick visserligen prata med en läkare och någon sköterska innan aborten, men då var hon ju också inne på att det nog var bäst att göra det.

Hoppas verkligen inte det är så att man har så dåligt med resurser i vården att de inte prioriterar att tala med en kvinna först för att se ifall det finns andra orsaker till att de är där. Stackars din vän!Hon har varit utredd för att misstänkts vara bipolär (typ 1 tror jag), men slutade gå dit när BUP blev inkopplade och ska ha behandlat henne med hot, att "hon skulle skärpa sig" och annat hjärtlöst skit.Fast det är ju där det klämmer för mig. Hon vill inte prata. Jag är väldigt utåtriktad och har svårt att sopa saker under mattan, vilket hon föredrar. Jag kan ärligt talat tänka mig att leva utan sex för jag verkligen älskar den här tjejen, och så hög sexdrift har jag inte - men att inte prata om problem och samtidigt inte få någon närhet tror jag kommer äta upp mig inifrån.

Jag var som du kanske anar, drivande i att vi inte skulle behålla barnet. Jag var rädd för att barnet skulle få växa upp i en krass miljö med ekonomisk oro (min sambo oroar sig mycket så fort det börjar bli dåligt med pengar även fast vi alltid klarar oss) och där jag skulle behöva avbryta mina studier för att börja jobba. Hon höll till slut med och därför gick hon igenom aborten. I efterhand låter det ju förstås inte så, utan hon säger att hon gjorde det "för din skull". Och efteråt mådde jag inte bra. Det kändes som jag dödat en del av henne och mig.

Jaja. Jag svamlar. Tack som tusan för din mycket tänkvärda input. Jag hoppas innerligen du har det bättre än oss båda och att du får lika bra råd som jag får av dig och ni andra som skrivit bra saker.Jag har erbjudit att stå för alla kostnader men det rinner ändå alltid ut i sanden. Hon har skrivit dagbok vet jag, men inte längre. Tack för ditt tips om dagbok, kan försöka ta upp det.

Det kan vara så att det har tagit så här lång tid för henne lita på dig och slappna av sexuellt. En våldtäkt tar nog lång tid att bearbeta (jag har ingen egen erfarenhet).