Regeringsrätten
RÅ 2005 ref. 79
Målnummer:
2693-04
Avdelning:
1
Avgörandedatum:
2005-11-23
Rubrik:
Barnbidrag för barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad och som bor växelvis hos dem, skall - då fadern uppbär bidraget men föräldrarna är oense om vem som har rätt till det - betalas till modern efter anmälan av henne.
Lagrum:
4 § första stycket lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
Rättsfall:
REFERAT
Västra Götalands läns allmänna försäkringskassan beslutade den 26 november 2002 att barnbidraget för två barn skulle betalas till modern AA. Beslutet motiverades i huvudsak med att barnen bodde varaktigt hos båda föräldrarna. Vid omprövning den 9 januari 2003 ändrade försäkringskassan inte sitt förra beslut.
I överklagande till länsrätten yrkade fadern BB att han skulle få barnbidraget för barnen.
Länsrätten i Vänersborg (2003-05-07, ordförande Kockum) yttrade: I 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, ABBL, anges, i tillämplig ordalydelse, att rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder, eller om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa, barnets fader. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn, men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. - Riksförsäkringsverket, RFV, har gett ut en vägledning om barnbidrag (2002:10) i vilken bland annat anges att vid bedömningen av vem som barnet anses bo varaktigt med får samtliga faktorer, inte bara var barnet är folkbokfört, vägas in. - Av handlingarna i målet framgår bland annat följande. Försäkringskassan beslutade den 9 augusti 1999 att barnbidraget från och med augusti 1999 skulle betalas till BB eftersom barnen bodde hos honom från detta datum. I brev till försäkringskassan daterade den 11 november och den 8 december 2002 uppgav BB att barnen till övervägande del bor hemma hos honom och att de är folkbokförda hos honom. Den 26 november 2002 beslutade försäkringskassan att barnbidraget skulle betalas till AA med motivering att hon hade framställt en begäran om detta samt att barnen bodde växelvis hos båda föräldrarna. Enligt försäkringskassans journalanteckningar berättade BB vid telefonsamtal den 14 november 2002 angående beslut gällande underhållsstöd att barnen bor växelvis hos föräldrarna och således lika mycket hos båda. - Länsrätten gör följande bedömning. - BB och AA har gemensam vårdnad om barnen. Då barnen enligt bådas uppgifter bor växelvis hos båda föräldrarna skall - i avsaknad av en anmälan från båda föräldrarna om att barnbidraget i stället skall betalas till BB - barnbidraget därför betalas ut till AA. Överklagandet kan därför inte bifallas. - Länsrätten avslår överklagandet.
BB yrkade i överklagande hos kammarrätten att barnbidraget för barnen alltjämt skulle betalas ut till honom i stället för till AA.
AA och försäkringskassan ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet.
Kammarrätten inhämtade yttrande i målet från RFV, som anförde bl.a. att om ett barn bor växelvis hos föräldrarna kan barnet, oavsett omständigheterna i övrigt, inte anses varaktigt boende hos endast en av föräldrarna.
Kammarrätten i Göteborg (2004-02-26, Nordberg, Holmstedt, referent, Dahlin samt nämndemännen Kjellström och Olin) yttrade: Enligt 4 § första stycket första meningen ABBL i tillämplig lydelse tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller, om föräldrarna gjort anmälan härom till den allmänna försäkringskassan, barnets fader. Vidare anges i första stycket tredje meningen av bestämmelsen att om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn, men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. - Enligt RFV Vägledning (2002:10) om barnbidrag får samtliga faktorer vägas in vid bedömningen av vem som barnet anses bo varaktigt med, inte bara var barnet är folkbokfört. - Av utredningen i målet framgår att AA och BB gemensamt har vårdnaden om barnen och att barnen bor växelvis hos dem. Då barnen bor i stort sett lika mycket hos båda föräldrarna kan de inte anses varaktigt bo tillsammans med endast en av dem. Därför är 4 § första stycket tredje meningen ABBL inte tillämplig i målet. Ett beslut om att överflytta rätten att uppbära barnbidraget från den ena till den andra föräldern enligt nämnda mening kan alltså inte fattas. Frågan är då om försäkringskassan på någon annan grund kan överföra denna rätt till barnets mor efter anmälan av enbart henne. - Paragrafens första mening reglerar enbart det förhållandet att föräldrarna gemensamt anmäler att barnbidraget skall betalas ut till barnets far i stället för till modern. Vad som skall gälla i det fall då bidraget utbetalas till fadern och barnets mor ensam önskar få uppbära bidraget framgår inte av lydelsen. - I förarbetena till införandet av bestämmelsen om föräldrarnas möjlighet att göra en gemensam ansökan om att fadern skall uppbära barnbidraget (prop. 1975/76:170 s. 159) uttalade det föredragande statsrådet följande: När barnbidragen tillkom anfördes som skäl för att modern skulle tillerkännas rätt till bidraget bl.a. att man då med större säkerhet torde kunna räkna med att bidraget verkligen kom barnet till godo och fick den standardhöjande effekt som avsågs. Enligt min mening speglar det principiella företrädet för modern framför fadern en föråldrad syn på kvinnans och mannens roller i hem och yrkesliv. Den naturliga utgångspunkten bör vara att föräldrarna skall ha valfrihet när det gäller att bestämma till vem av dem som barnbidraget skall betalas ut. - Enligt kammarrättens mening tyder detta förarbetsuttalande på att lagstiftarens avsikt varit att ge föräldrarna möjlighet att tillsammans bestämma till vem av dem som bidraget skall betalas ut och att det sålunda skall krävas att båda föräldrarna är ense innan en ändring av betalningsmottagare sker. En annan tolkning skulle leda till att det i uttalandet angivna principiella företrädet för modern framför fadern upprätthölls. I ett fall som det förevarande, där barnet bor i stort sett lika mycket hos föräldrarna, kan inte någon av dessa heller ges företräde på den grunden att bidraget därigenom bättre skulle komma barnet till godo. Kammarrätten anser därför att paragrafens första mening skall tolkas så att en ändring från fadern som betalningsmottagare till modern som betalningsmottagare av barnbidraget förutsätter en anmälan från föräldrarna gemensamt eller att någon av situationerna som anges i paragrafen i övrigt är för handen. - Eftersom någon gemensam anmälan från AA och BB inte har förelegat har försäkringskassan inte haft laglig möjlighet att överflytta rätten att uppbära barnbidrag från BB till AA. Länsrättens dom och försäkringskassans beslut skall därför upphävas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och försäkringskassans beslut.
Försäkringskassan och AA överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom.
Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Vid gemensam vårdnad och växelvis boende är det enligt huvudregeln till barnets mamma som barnbidraget betalas. Pappan kan uppbära barnbidraget om föräldrarna gemensamt anmält detta till försäkringskassan. Bestämmelsen om att föräldrarna gemensamt kan anmäla att barnbidraget skall betalas ut till pappan trädde i kraft den 1 januari 1977. I förarbetena till ABBL uttalades som skäl för att barnbidraget skulle betalas ut till barnets mamma att mamman, som i allmänhet hade den omedelbara vårdnaden om barnet, var bäst skickad att bedöma barnets behov och därmed den lämpligaste användningen av bidraget (prop. 1947:220 s. 91). I förarbetena till bestämmelsen om föräldrarnas möjlighet att vid gemensam vårdnad göra en gemensam anmälan om att pappan skall uppbära barnbidraget uttalade det föredragande statsrådet följande. "När barnbidragen tillkom anfördes som skäl för att modern skulle tillerkännas rätt till bidraget bl.a. att man då med större säkerhet torde kunna räkna med att bidraget verkligen kom barnet till godo och fick den standardhöjande effekt som avsågs. Enligt min mening speglar det principiella företrädet för modern framför fadern en föråldrad syn på kvinnans och mannens roller i hem och yrkesliv. Den naturliga utgångspunkten bör vara att föräldrarna skall ha valfrihet när det gäller att bestämma till vem av dem som barnbidraget skall betalas ut" (prop. 1975/76:170 s. 159). Försäkringskassan delar uppfattningen att det principiella företrädet för mamman framför pappan speglar en föråldrad syn. Lagstiftaren har emellertid inte ändrat lydelsen av 4 § ABBL om att det är mamman som vid gemensam vårdnad och växelvis boende har rätt att uppbära barnbidraget. Enligt kassans mening är innebörden av bestämmelsen att det vid växelvis boende är mamman som har rätt att uppbära bidraget om föräldrarna inte är överens om att pappan skall uppbära det. Detta medför att även för det fall pappan är betalningsmottagare så följer det av lagen att mamman har rätt att uppbära bidraget om hon begär det. Följden av ett krav på gemensam anmälan skulle annars bli att mamman för all framtid förlorar rätten att uppbära bidraget om inte barnet varaktigt börjar bo tillsammans med endast mamman. Som lagen är utformad kan detta inte vara lagstiftarens mening. Bidraget bör därför betalas ut till AA.
AA anförde att bidraget skulle utbetalas till henne eftersom barnen bor varannan vecka hos henne och varannan vecka hos pappan.
BB bestred bifall till överklagandena och anförde sammanfattningsvis följande. Lagen är diskriminerande. Han betalar barnens uppehälle och är därför den som skall ha bidraget. Barnen är folkbokförda hos honom och skall enligt beslut av tingsrätten vara stadigvarande boende hos honom.
Regeringsrätten (2005-11-23, Almgren, Stävberg, Kindlund, Lundin, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 § första stycket ABBL, i den lydelse som är aktuell i målet, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder, eller om föräldrarna har anmält det till försäkringskassan, barnets fader. Är den förälder som uppbär bidrag till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att delta i vårdnaden, skall rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn, men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos.
Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. AA och BB har gemensam vårdnad om barnen. Efter anmälan från BB beslutade försäkringskassan i augusti 1999 att barnbidragen skulle uppbäras av honom eftersom barnen bodde hos honom. I oktober 2002 inkom en anmälan från AA om att barnbidragen skulle betalas till henne eftersom barnen då bodde växelvis hos föräldrarna. Enligt försäkringskassans journalanteckningar berättade BB vid ett telefonsamtal den 14 november 2002 att barnen bodde växelvis hos föräldrarna och lika mycket hos båda. Genom AA:s och BB:s uppgifter får anses utrett att barnen vid tidpunkten för försäkringskassans beslut bodde växelvis hos föräldrarna.
Frågan i målet är vem av föräldrarna som har rätt att uppbära barnbidrag för barn, som står under deras gemensamma vårdnad och som bor växelvis hos dem, när föräldrarna är oense om till vem barnbidragen skall betalas.
När vårdnaden om barn är gemensam betalas barnbidraget enligt huvudregeln i 4 § ABBL till barnets moder. Av samma bestämmelse följer att undantag från denna regel görs då föräldrarna är ense om att fadern skall uppbära bidraget, en av föräldrarna är förhindrad att delta i vårdnaden eller barnet bor tillsammans med endast en av föräldrarna. Av utredningen i målet framgår att inget av nämnda undantag föreligger i det nu aktuella fallet. Vid sådant förhållande skall barnbidragen enligt huvudregeln betalas till AA i enlighet med hennes anmälan till försäkringskassan i oktober 2002.
Försäkringskassans och AA:s överklaganden skall således bifallas.
Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandena upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer det slut länsrättens dom innehåller.
Föredraget 2005-11-02, föredragande J. Svensson, målnummer 2693-04
Sökord:
Barnbidrag;
Litteratur:
Prop. 1947:220 s. 91; prop. 1975/76:170 s. 159; prop. 1980/81:188 s. 11
