Om den ena inte vill veta kön men den andra vill?

I ultraljudssammanhang också?

Jo jag håller på med att få honom att inse att det blir så...

Ja eftersom det är jag som inte vill veta så tycker jag ju så såklart....  

Hade det varit jag som velat veta så hade jag kanske tyckt annorlunda....

Jag  var den som fick rätta mig efter att min man inte ville och det kanske var nyttigt för mig att vänta på en överaskning i stället

Jag ville men sambon ville inte, läkaren skrev det på ett papper i.v26 och jag har inte yppat ett ord till sambon. lika mycket som han respekterar min vilja att veta gör jag detsamma för hans vilja att inte veta. inga problem om man inte skapar dom! Är i v.36 nu, snart får vi träffa våran dotter :)

För mig var det jätte viktigt att få reda på könet bägge gånger jag var gravid, inte för att det spelade vilken roll vilket kön barnet hade utan bara för att jag vill veta så mycket som möjligt så fort det går. Jag tycker inte alls att det är roligt att behöva vänta flera månader på något som jag kan få svar på direkt. Dessutom kändes det som att jag knöt an till barnet där inne lite extra när jag fick reda på könet, det blev mer som en person än bara något okänt.

Nu är min man tack ock lov som jag fast snäppet värre så vi var överens om att ta reda på könet men hade han inte velat så hade jag bett barnmorskan skriva könet på en lapp eller så hade mannen fått gå ut en stund och så hade hon kunnat berätta det för mig. Hade hon inte gått med på det hade jag bokat ett extra köns-UL och då hade han fått stanna hemma om han inte ville veta. Hade det varit omvänt så hade jag gjort samma sak och hade det varit helt omöjligt att bara han fick veta så hade jag givit med mig och låtit honom veta, förutsatt att det var något som han verkligen ville veta.

Jag tycker alltså att ja vinner över nej om man måste välja, förutsatt att det är känns viktigt att få veta för den som vill. Men så tycker jag inte heller att man blir av med någon överraskning bara för att man får veta könet eftersom det ändå är så spännande och stort att få veta exakt vem det var som låg där inne.

Jag vill veta men inte min sambo. Han är dock helt okej med att jag får reda på det, under förutsättning att jag klarar av att hålla tyst. Emellanåt tvekar jag och tänker att det kanske är mest rättvist att jag då också får hålla mig, men samtidigt så VILL jag verkligen! Jag vill, mentalt, kunna bygga upp så mycket som möjligt runt den som bor i mig, plus att jag vill kunna fundera närmare runt namn. Sen är jag rätt och slätt, helt enkelt, bara helt sjukt nyfiken! Avskyr att vänta! Så, just nu lutar det åt att jag ska be barnmorskan att skriva på en lapp (RUL på måndag). Hoppas att hon går med på det.

Problemet är att hade det varit jag som ville veta men inte han så hade jag nog köpt ett och annat plagg t ex från typiska flick-eller pojkavdelningen.... och då hade han ju fattat..
Och nu är problemet att jag vet att han inte kommer kunna dölja det en dag ens...
Även om han inte säger det rakt ut så kommer jag fatta ändå. Känner honom..

Vilka i-landsproblem vi har.    

Jag har inte handlat några typiska tjejsaker..men jag har också fått foglossning från hell och sitter i rullstol och kommer ingen vart. skulle kanske vara jobbigare om jag kunde komma runt och shoppa loss. fast då skulle jag ifs bara gömma kläderna :p

Om en absolut inte vill veta tycker jag inte man borde ta reda på det. 
Har svårt att tro att man aldrig skall göra eller säga (eller handla) något som pekar mer mot ett kön än det andra och då är det ju kört. 

jag och min sambo var också oense över att ta reda på kön eller inte, jag velade, och sambon ville veta... en månad innan rul bestämde sig sambon att han inte vill veta könet längre, jag velade fortfarande. Men eftersom sambon inte ville veta så tog vi inte reda på det, jag dör av nyfikenhet och vill så gärna veta, men kanske inte...

Men jag tycker att kan ni inte enas så ta inte reda på könet, bestämmer ni er för att ni vill veta senare i graviditeten så går det ju alltid att fixa, antingen lägga ut ul-bild här för analys eller gå till privatklinik och ta reda på det! Tyvärr så har ju sambon och jag inte kommit överrens än, men funderar på att lägga ut bilden på fl och låta folk gissa  kan ju vara lite roligt också 

Jag ville veta då jag såg fram emot att kalla barnet vid namn, men sambon vägrade. Då sade vår barnmorska inte till någon av oss, vilket kändes lika bra. Hade ju inte kunnat hålla mig så många månader från att säga till sambon ^^

Ja, varför skulle det inte göra det?
 

Tja, jag visste inte att det var en självklar regel...

Kanske inte självklar för alla, men för mig är den ganska självklart.
Det mesta ska man vara gemensamt överens om, speciellt när det gäller barn tycker jag.
Från tillverkningen av dem till uppfostran och  allt annat.
Ett nej väger tyngre när man ska ha sex.
Ett nej väger tyngre när man pratar om att skaffa barn/syskon
Ett nej väger tyngre när det kommer till namnförslag
Ett nej väger tyngre när det kommer till att belöna/bestraffa barn.
etc etc etc

I vissa lägen räcker bara ett nej, i andra lägen kan det vara bra att argumentera varför. Men till slut är ett nej alltid mer prioriterat.
I mitt tycke i alla fall.