Är det jag eller han?

Detta kan bli ett ganska långt inlägg!! Jag och min sambo har levt ihop i 3 år. Vi har aldrig sex. Eller jo, men nu börjar det bli som en dålig komedi film när som skämtar om födelsedagar och eventuellt jul om du har varit snäll. Det värsta är att det är precis så. Och Ja, det är mitt fel! För 3 år sen fick jag diagnosen Bipolär sjukdom. Inte nog med att jag ska kämpa och fajtas med det faktum om att jag aldrig kan bli frisk utan då ska jag även lägga till att jag har INGEN sex lust, varje dag är en kamp för att få slippa, jag har ljugit om allt möjligt för att få slippa. Han är en jätte fin människa min sambo och han har en helt fantastisk kropp. Men det händer liksom inget. MEN jag tror jag kom på svaret, S (sambo) har nästan ALDRIG tittat på mig och sagt att jag är fin. Han har aldrig tittat på och sagt att fan bad du är vacker, eller sexi för den delen, det får jag aldrig höra. Jag är massa mediciner och kombinera dom men en kraftig depression. Man kommer inte ens upp ut sängen, så nu har jag lagt på lite med tanke på omständigheterna och nu tar han knappt i mig längre.. Då ska det vara pang på släckt lampa sen god natt.. Det här med sexet är jag nog inte mest sårad och ledsen över, utan det är för att han aldrig ser mig. Jag får aldrig spontana pussar av honom eller han bara håller om mig för att han måste. Han ser mig inte.. Den ända gången jag får höra att jag faktiskt duger lite det är när jag slut med honom.. Han är en bra människa, men han skulle nog lätt klassas som den sämsta pojkvännen.. Här om kvällen när jag va jätte sjuk i magsjuka och influensa så förstod han inte jag va sjuk, fast jag spydde som en gris i 2 dagar och kunde knappt stå på benen, han pratade knappt med mig och när jag till slut vinglade ut i halen så frågar han vart jag ska och jag svara med ganska trött röst att jag måste ner och handla blåbärssoppa. då svarar han det med att säga - vad bra! Ta mitt kort så kan du köpa med dig mackor och så, och nån middag till mig som jag kan äta. Butiken ligger 4 min hemfrån oss.. Jag hade under hela händelsen stått och vaggat i halen för att jag inte hade nån kraft med 39,5 i feber.. Jag handlade inte den kvällen.. Men att han gjorde de, det va bara äckligt se... Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag säger jämt till mig själv att! - är det så här jag vill bli bemött? Är det så här jag vill att min kille ska behandla mig för resten av mitt liv? Jag vet inte det...